Haley West (bok 3) Time to grow up

Kapitel 3 - Paul

Tio dagar . Tio hela dagar har gått sedan Nathaniel friade. Tio dagar har mina föräldrar stannat här. Tio dagar har gått utan att jag och Nathaniel har lyckats ha sex en enda gång. Min mamma lyckas alltid vara överallt hela tiden. Inte en sekund av privatliv. Det enda positiva är att vi måste ha slagit något rekord för längsta tid att gå från en förlovning tills dess att vi har sex. Om vi räknar bort alla som "väntar till bröllopsnatten" då. Dom räknas inte.

Nu har dom dock äntligen åkt. Jag har precis släppt av dom på flygplatsen. Det är fredag. Det är en perfekt dag för mig och Nathaniel att äntligen ha sex för första gången sedan vi förlovade oss.
"Du kan stanna vid Macy's" säger jag åt taxichauffören som körde mig och mina föräldrar till flygplatsen och sedan tålmodigt väntade på att min mamma skulle sluta prata och krama mig så han kunde köra mig tillbaka hem. Taxichauffören nickar och jag möter hans blick i backspegeln under en pinsam tiondels av en sekund. Varför är taxichaufförer så stela. Varför kan vi inte göra min 40 minuter långa resa till ett kul samtal istället för obekväm tystnad.

Min mobil ringer och jag tar fram den ur väskan, lättad över att ha något att göra. Nathalies namn lyser upp på skärmen och jag ler för mig själv innan jag svarar.
"Haley! Du ska bara veta... nyss hände..! Åh gud vi måste träffas... gravid... idiot.. var är du? Detta är så fucked up"
Jag hinner inte ens sägs hej förrän hon börjar babbla. Hennes meningar är dock väldigt osammanhängande och jag lyckas bara få ut något ord här och där.
"Jag är vid Macys om 10 minuter. Möt mig där", säger jag smått distraherad. Mitt hjärta slår fortare.
"Perfekt! Möt mig vi skorna! Jag har så.." Nathalies ivriga röst försvinner plötsligt och samtalet avbryts. Jag kollar dumt på min mobil som är helt svart. Död. Hur svårt kan det vara att se till att den är fulladdad innan man lämnar huset. Om man heter Haley West, tydligen väldigt svårt.

Jag kollar ut genom fönstret och ser en mamma med en barnvagn. Ett ord från Nathalies osammanhängande meningar kommer tillbaka till mig. Gravid. GRAVID! Min bästa kompis är gravid! Åh gud. Jag ska bli gudmor. Jag måste övertala Nathaniel att det visst är rätt tid att skaffa barn nu! Vi kan skjuta upp bröllopet så jag och Nathalie kan vara gravida tillsammans! Och våra barn kan växa upp tillsammans och vara bästa vänner! Vi kan gå på mammayoga tillsammans och...
"Miss. Vi är här." Säger taxichauffören plötsligt och jag kollar ut. Jag hade inte ens märkt att vi hade stannat. Snabbt betalar jag honom innan jag hoppar ut från bilen och med snabba steg går mot ingången. Väl inne möts jag genast av en röst jag känner igen.

"Haley?"
Min chef. Amber. Som hatar mig. Okej, hata är ett starkt ord, jag skulle nog vilja säga att hon ogillar mig starkt. Hon ser alltid ner på mig som att jag är ett barn, och absolut inte bra nog att ha ett toppjobb i New York. Vilket jag nog inte är. Enda anledningen till att jag ens fick jobbet är via Nathaniels kontakter. Sedan min otur som ledde till att jag nästan fick sparken för två veckor sedan har jag, till Ambers besvikelse haft ett otroligt flyt och sålt tre lägenheter. Hon letar nu förtvivlat efter en ny anledning till att kunna avfärda mig.
"Amber." Säger jag med en nickning innan vi båda bestämmer oss för att det är en tillräckligt lång konversation och vi återgår till vår egna värld.

Skor, skor, skor. Vilken våning är skorna på? Jag kan omöjligt låta Amber se mig fråga någon och se ut som en turist. Hon skulle hitta ett sätt att aldrig låta mig glömma att jag inte hör hemma här. Jag drar mig diskret mot kartan son berättar vad som finns på varje våning, låtsas ha blicken på en gucciväska. När jag närmar mig sneglar jag mot Amber som försöker att diskret hålla blicken på mig med det är ganska uppenbart vart hennes stora ögon kollar. Hon vill säkert bara se mig gå fram till en dyr väska, inse att jag inte har råd och sedan skamset gå därifrån. Hon påminner mig alltid om att hon har mer pengar, både genom ord och kläder.