Rebounding with BAD | Noel Flike

0.1 Noel aka Prinzaugustt till er tjänst

Nicole pov:

Jag står vid mitt skåp. Jag tar ut mina grejer som jag ska ha inför No lektionen. Sista året på gymnasiet och sen är denna skiten slut. Jag ska kunna börja leva det liv som jag alltid velat. Med min pojkvän och sen när vi är lite äldre ska vi skaffa hus. Ett hus med stor trädgård där våra framtida barn ska leva och vår framtida hund. Jag och Rasmus. Mitt liv är inte så mycket att klaga på. Jag är en vanlig 18 åring. Jag och mina vänner är liksom dom som alla ser upp till. Vi är absolut inga Mean Girls men vi är liksom snacket på skolan. Så även våra pojkvänner. Låt mig säga såhär jag tog det längsta strået. Jag är nämligen tillsammans med Rasmus och hans föräldrar är liksom rich bitch. Han ska ta över deras företag sen när dom går i passion. Vi har hela livet framför oss men ändå.

Det var faktisk våra föräldrar som parade ihop oss precis innan vi skulle börja i gymnasiet. Alltså typ för 3 år sen. Han var ny i staden och min farsa var på business möte med hans och dom kom bra överens och sen vart det en middag. Med mig, Rasmus och våra föräldrar. Låt mig vara lite töntig och säga såhär, Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag smäller igen mitt skåp och låser fast mig själv på något jävla vänster. Så jag kan inte röra mig. Där står jag ler som ett fån och vet inte vad jag ska göra. För om jag rör mig så kommer jag riva sönder min blues och det vill jag inte. För den fick jag av min farsa och han sa den kostade multum så ja.

Jag tar upp min mobil och tänker att jag ska ringa till Melanie och Ivanda. Meeen ingen svarar. Jag drar in ett djupt andetag. Men hoppar till igen när jag hör någon säga hej till mig.

"Haha sorry menade inte att skrämma dig, Nicole Wellman" jag kollar mot killen och ser en snubbe med blont ganska långt hår. Han har perfekta ögon som bara lyser av glädje och lek, typ.

"Wait whuut hur kan du mitt namn?" Frågar jag honom.

"Vem på denna skolan vet inte vem du är. Du är ju tillsammans med 'den perfekta Rasmus Dahlin'." Säger han dramatiskt och citerar 'den perfekta Rasmus Dahlin' med sina fingrar.

"Om jag får fråga, vem är du?"

"Oh sorry jag heter Noel aka Prinzaugustt." Säger han och ler.

"Prinzaugustt?" Upprepar jag och kollar konstigt på honom.

"Äh skit i. Vill du ha hjälp o komma loss eller?" Frågar han och blickar ner mot min tröja som sitter fast. Jag har helt glömt av att jag faktiskt sitter fast. I mitt egna skåp. Bra jobbat, Nicole.

"Äh ja tack" svarar jag.

"Kod?" Frågar han och kollar snett upp på mig med dom där lekfulla ögonen. 

"1523" svarar jag. Innan jag inser att jag kollade in i dom där ögonen alldeles för länge.

"Vänta lite långsammare tack?" Säger han och ler lekfullt med glimten i ögat.

"Asså är du döv eller?" Slänger jag ut mig efter han frågat om jag kunde säga det igen fast långsammare. Jag vet att han bara jävlas med mig.

"Nä men jag trodde du ville ha hjälp men aja lös du detta själv." Säger han och släpper låset och tar första klivet för att lämna mig här själv, fast.

"Okej, okej. Fine 15... 23..."

"Säg det igen var inte riktigt med dig där."

"1....5....2....3...." säger jag och suckar. Sen klickar det till och låset till mitt skåp är öppet. Och jag är fri från mitt egna skåp. Stabilt.

"Oh My fucking gaaadh trodde aldrig jag skulle få komma loss."

"Darling, du kan tacka mig senare." Jag rullar mina ögon och suckar. Han var fan lite charmig men seriöst, väx upp.

"Känner mig fan hedrad att veta Nicole Wellman's kod in till hennes skåp."

"Jaja det varar nog inte länge förens hela skolan vet det pågrund av dig." Säger jag och skrattar lite lätt för mig själv när jag ser hans förvånade ansiktsuttryck.

"Ouch, tror du verkligen så dåligt om mig?" Frågar han och vi båda skrattar.

"Heeej girl du får förlåta mig MEN Ivanda här skulle BARA ha EN SMOOTIHE FÖRST!" Sen för den hönsstugan igång. Ivanda och Melanie bråkar för ingenting men det är väl en del av deras charm? Jag kollar bak men han var borta. Noel var borta. Och jag fick inte ens tag i hans snap.. sad.

Jag suckar och tänker bara låta denna dag rulla på som vanligt.

***

Ojoj

Hoppas ni är lika taggade som jag för denna bok!