t w e n t y e i g h t

21 1 3
                                    

kommer du ihåg när jag lovade
att jag skulle skulle klara det
omöjliga och svåraste?

jag var där, med ett nervöst bankande
hjärta, upprymd av känslorna
lycklig av att vara nära dig

jag kunde nästan nudda dina
finger toppar,
men du försvann i ett svept
kvar lämnade du mig
besviken och hopplös

jag såg en bro, tabletter
du har inget att kämpa för nu
viskade
mitt förstånd
på kommando nickade jag,
förstod att det var det rätta

ge upp om allt

sårat skrek jag
fast ändå inte,
jag stod på stockholms gator
ensam och tom inuti

det är ingen fara, det kommer fler gånger

viskade mamma lent mot min kind
hon blickade mot mig med förstående
ögon, identiska med mina

med gråten i halsen
blodsprängda ögon
våta kinder
darrande läppar
salta droppar rinnandes,

allt jag lyckades förmedla
okej

►  BAKOM ALLT - a swedish poetryWhere stories live. Discover now