Kap 2, I heard and saw it...

28 3 0
                                    

Klockan var 00:00, det var nog dags för mig att gå och sova tänkte jag eftersom att jag ändå inte hade något bättre för mig. Jag la mig ner i min gamla smutsiga 90-säng och slöt ögonen. Jag blev alldeles kall inombords när jag låg där alldeles tyst i sängen med hjärtat dunkande i halsen på mig. Jag kände mig iakttagen, av vad eller vem visste jag inte, och inte heller vart ifrån det kändes som att någon iakttog mig. Plötsligt så började mina ögon att vattnas och  hjärtat slog så fort att jag tappade andan! När jag väl är i min 90-säng gråtandes och panikslagen för att jag inte kund andas så ser jag en svart skugga med lila skiftningar i mitt rum som var en kontur av en man precis intill min dörr lite på vänster sida. Mina lungor slår fortare för att försöka andas och mina öron piper av barn gråt/skrik från mitt vardags rumet, jag kan inte röra mig utan bara se på när han som var en mardröm långsamt  kommer krypande ut från min garderob lika stor som mig själv ! Han närmar sig långsamt min säng och när han är precis intill mitt huvud och sträcker fram sin han så så......jag kan inte se, allt blir svart och det ända jag kan höra är ett högt brus i mina öron nu. Jag är inte i min säng mer, bruset går plötsligt bort och jag känner mig inte iakttagen mer men jag har nu fått en konstig känsla över att jag inte borde vara här. Jag står framför en pizzeria där det ovanför dom två stora glasdörrarna är en rubrik med Freddy fazebear's pizza, eller någonting. Det är mörkt ute som oturligt nog och det började ösa ner regn ner från mitt hår ner på mina kinder. Det blir kallt men ändå så känner jag mig trygg. Det känns som att ingen kan komma åt mig nu, men vad visste jag. Det här är ju bara en dröm eller? Jag försöker förstå vad som har hänt men jag kan inte tänka, mitt huvud gör jätte ont och det börjar bara droppa mer vatten från mitt slitna ljusbruna hår ner på mina iskalla kinder. Jag bestämmer mig för att gå in i pizzerian, det är iallafall bättre än att bara stå i det svarta gapet av mörker och regn. När jag väl är inne i pizzerian ser jag några barn leka fast dom verkar inte se mig. Det verkar som att det är som ett slags kalas av något slag. Jag går fram till ett av barnen för jag verkar inte se någon vuxen och fråga vart jag är. Barnet svarar inte så jag frågar igen, vart är jag?, fortfarande inget svar . Jag bli först frustrerad men sen tänket jag bara på att det här är en dröm, det här är inte verkligt. I pizzerian står två robotar skulle jag kalla dom, det var en dom!, dom vara likadant gjort på han som kröp ut ur min garderob fast dom här två var guldfärgade. En guld kanin och en guld färgad björn. Dom höll i en varsin mikrofon.  Ett av barnen gick fram till dom för att sjunga med men det var ett stort misstag....dom andra barnen började skratta åt barnet som sjöng......barnet började gråta. Det lät precis som barn gråten/skrik som jag hade hört. Den där guld färgade björnen böjde sig ner överfarnes huvud och tog ett bett!! Plötsligt låg barnet där skakandes i munnen på björnen tills barnet var helt stilla. Det rann blod från munnen på björnen och jag får panik! Alla andra barn börjar spring men dom hinner inte så långt....

Foxy's nightWhere stories live. Discover now