Kapitel 23

1.3K 62 12
                                    

På lunchen dagen därpå satt jag, Vincent, Dave och Malte vid ett bord i matsalen och åt lunch. Ossian kom gåendes in i matsalen ätandes på ett äpple. Han sökte efter någon med blicken, förmodligen sina vänner. Efter några sekunders letande ryckte han på axlarna och skulle precis gå sin väg när han mötte min blick. Ett flin placerades på hans läppar innan han började gå mot mitt bord. Jag skakade diskret på huvudet mot honom eftersom jag inte ville att vi skulle umgås i skolan där killarna kunde se. Ossian ignorerade mina försök att få honom att vända om. Jag suckade irriterat vilket fick Malte, Vincent och Dave att vända sig om. De spände sig direkt när de såg Ossian.

Utan att ens bry sig om våra reaktioner kom Ossian fram till oss och satte sig bredvid mig på en ledig stol. Han placerade armbågarna på bordet och blickade ut över oss medan han tuggade klart tuggan av äpplet han hade i munnen.
"Tja" sa han sedan. Killarna gav honom varsin spydig blick medan jag bara skakade på huvudet.
"Vilken härlig stämning" mumlade Ossian och skrockade.
"Ville du något?" frågade jag. Ossian vände blicken mot mig. Hans flin blev större och för stunden trodde jag att han skulle kyssa mig framför alla, men det gjorde han inte. Istället skakade han på huvudet, vände bort blicken och tog ytterligare en tugga av sitt äpple.

En tryckt tystnad uppstod. Plötsligt kände jag en hand som placerades på mitt lår. Jag satte i halsen av förvåning och började hosta. Vincent som satt bredvid mig sträckte i panik över ett glas vatten. Jag tog det och drack så att jag återfick kontrollen av min andning. Irriterat drog jag bort Ossians hand under bordet. Innan jag vände mig mot Ossian flyttade jag blicken mot Vincent, Malte och Dave. De såg oroligt på mig men jag log bara försäkrande.
"Jag satte bara i halsen" förklarade jag mig. I ögonvrån såg jag hur Ossian flinade. Jag vände mig mot honom med en mördande blick.
"Jaja, vi ses väl" sa Ossian roat innan han reste sig upp och gick sin väg.
"Vad är det med honom?" utbrast Malte med en förvirrad blick riktad mot Ossians ryggtavla. Jag suckade för mig själv. Hur skulle jag kunna få dem att bli vänner om Ossian fortsatte göra såhär? Jag hade ju bett honom om att inte gå fram till mig i skolan, hålla en låg profil och låta mig sköta killarna.

Jag tog upp min mobil och gick in på min och Ossians konversation. "Vi kom överens om att du skulle backa och låta mig sköta killarna ju. Kom inte fram till mig i skolan, du kommer göra det värre" skrev jag och skickade. "Du sa att jag skulle backa och låta dig sköta killarna, jag svarade inte. Ses vi efter skolan idag?" svarade Ossian snabbt. Jag höjde ögonbrynen åt hans svar. Självgod och jobbig som vanligt. Men det gjorde mig ändå lite glad och pirrig. Jag gillade hans retsamma sida, även om det var lite irriterande ibland. "Nä, jag ska på träning" skrev jag. "Skön diss en fredagkväll. Imorgon?" svarade Ossian. Jag log.

"Vad sitter du och ler åt?" frågade Dave och skrattade. Jag vände förvirrat upp blicken och låste snabbt mobilen innan Vincent hann böja sig över mig för att se skärmen.
"Inget" sa jag och log lätt.

På sista lektionen den dagen, svenskan, så skulle vi söka efter information inför en rapport på våra datorer. Jag letade bland mina böcker, men insåg snabbt att jag hade glömt den i skåpet. Med en suck bad jag läraren att få gå och hämta den, vilket jag fick. Korridorerna var tomma och jag gick fram med långsamma, sega steg. Det var fredag eftermiddag, sista lektionen för veckan. Jag hade all rätt att vara trött. I bakgrunden hörde jag en dörr öppnas och sedan stängas, men jag orkade inte vända mig om för att se efter. Snabba fotsteg hördes bakom mig. Jag vände mig förvånat om och möttes av det blonda rufsiga håret och de gröna ögonen. Med ett skratt vände jag mig om och fortsatte gå. Ossian sprang ikapp mig och drog tag i min arm. Han backade in mot skåpen bredvid oss och drog mig tätt intill sig genom att dra i min arm. Jag tittade mig förskräckt omkring för att se om någon var i närheten. När jag hade försäkrat mig om att ingen var i korridoren så log jag lurigt och knöt mina armar runt hans hals.
"Vi skulle inte göra såhär i skolan" mumlade jag lågt. Ossian ignorerade mitt konstaterande.
"Du svarade inte på mitt sms" mumlade Ossian och flackade sina intensiva ögon mellan mina.
"Ja, vi kan ses imorgon" svarade jag och log mjukt. Ett nöjt flin prydde Ossians läppar.
"Bra, jag hämtar dig vid halv fem" sa han flinandes och böjde fram huvudet och kysste mig mjukt.
"Det där har jag saknat" mumlade Ossian flinandes efter kyssen. Jag skrattade och nickade instämmande. Sedan klappade jag honom på bröstkorgen och gick min väg, trots att min kropp skrek efter mer av hans beröring.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!!
Puss & kram <3

du gav mig världenWhere stories live. Discover now