Upphittad syster O.M

Kapitel 1

Fridas perspektiv

Jag skriker och skriker men ingen hör mig varför förtjänar just jag detta helvetes liv, det är så orättvist alla andra ska ha så perfekta föräldrar medans jag fick barnen till djävulen som mina föräldrar. "Tyst med dig jävla horunge" Jag rycker till det var pappa som skrek på mig, "Varför hatar du mig sonen till djävulen" det där skulle jag aldrig ha sagt jag fick ett hårt slag mot min högra kind "VAD FAN KALLADE DU MIG JÄVLA HORUNGE" fan nu är det kört pappa släpar mig till ytterdörren och bara slänger ut mig alltså ser han mig som en jävla sopsäck eller. #KLICK# han låste dörren. Jaha vad fan ska jag göra nu pappa har låst ute mig och jag har ingen jacka eller skor på mig, jag får väl börja gå till centrum kanske kan hitta någonting billigt klädesplagg så jag inte dör av köld, glömde jag att nämna att det är 20 - grader ute. Nu har jag gått i 1 timme och det är helt övergivet förutom dom som jobbar i centrum da. Jag sätter mig vid en fontän för att vila men då hör jag en massa skrik som kommer emot mig, några tjejer springer förbi mig, alla bär högklackat en av tjejerna trampar mig på foten. "Fan hur ska jag nu kunna komma hem" säger jag högt sen hör jag lite skratt bakom mig "haha sorry tjejen det var inte meningen att tjejerna skulle springa på dig vi ville bara gömma oss" säger den ena med fluffigt hår, jag svarar bara med "det är lugnt det var ju inte ert fel att springa just här" Dom kollade bara på varandra och pustade ut "vadå vad är det" frågade jag bara simpelt "Inget" svarade han med sandfärgat hår " Snart började han med fluffigt hår skrika jag blev så rädd så jag ryckte till och ställde mig upp "Förlåt för jag skrämde dig men sätt dig ner din fot blöder" blöder min fot jag kollar ner men det skulle jag aldrig gjort för det var så äckligt man ser ett hål av en klack och en massa blod, och jag som knappt tål blod, varför satte jag mig inte, allt börjar svartna prickar kommer upp i mitt synfält och jag ramlar bakåt men innan jag stöter till marken fångar någon mig i sista stund "vart bor du så vi kan ta dig hem" bara att tänka på mitt hem gör mig rädd så med min sista ansträngning säger jag "nej snälla inte hem" sen försvinner jag.

Felixs perspektiv

Jag och Oscar var i centrum och gömde oss för våra fans, just nu hade inte vi någon lust att ta bilder och skriva autografer. Just nu gömmer vi oss för en flock springande tjejer bakom en fontän men snabbt märker vi en ensam tjej utan jacka och skor som sitter på fontänens kant, vart fan är hennes jacka det lär ju minst vara 20 - grader hon borde ju frysa sönder. Snart ser vi hur tjejen kämpar med och ställa sig upp men hon kan inte och sen hö vi henne viska "Fan hur ska jag nu kunna komma hem" jag och Oscar inser vad vi ställt till med och skrattar och Oscar säger då "haha sorry tjejen det var inte meningen att tjejerna skulle springa på dig vi ville bara gömma oss" men det ända tjejen säger är "det är lugnt det var ju inte ert fel att springa just här" bra det är lugnt hon är inget fan så både jag och Oscar pustar ut exakt samtidigt men det skulle vi aldrig ha gjort för då säger tjejen "vadå vad är det" då svarade jag väldigt fort "Inget" hoppas hon inte märkte hur fort jag svarade. helt plötsligt börjar Oscar skrika så högt så både jag och tjejen flyger upp. Snabbt säger Oscar "Förlåt för jag skrämde dig men sätt dig ner din fot blöder" och det stämde väldigt bra hela hennes fot var röd en av tjejernas klackar måste ha träffat hennes fot. Tjejen står där ett tag men snart börjar hon vingla och blinka hysteriskt hon verkar inte tåla blod innan jag ens hinner blinka faller hon bakåt jag springa snabbt fram och fångar henne i sista sekund. Jag frågar då en fråga jag inte var bered på svaret på jag frågade "vart bor du så vi kan ta dig hem" svaret chockade mig så extremt mycket "nej snälla inte hem" sen svimmade hon. Jag och Oscar stirrade på varandra "Vi lär ju ta henne någonstans annars så dör hon ju av blod brist" säger Oscar och ja det är ju sant "vi tar henne till sjukhuset" säger jag och vi går dit.

Oscars perspektiv

Gud vad tjejen är lik Felix undra vem hon är och varför hon inte vill komma hem. Men den största frågan av alla är nog varför hon är ute när det är - 20 grader utan jacka eller skor. Nu är vi framme vid sjukhuset dörrarna öppnas automatiskt och vi går in till receptionen. "Vi behöver hjälp hon här har en skadad fot" säger jag fort men då vet jag inte vad som skulle sägas av personen i disken "Vad är namnet på den skadade patienten" Felix stirrar på mig och jag på han hur ska vi veta det hon har ju inte sagt något om sitt namn, men helt plötsligt hör jag en väldigt svag röst säga "Frida Cecilia sandman" jag kollade chockat på Frida som hon tydligen hette herregud Felix lillasyster som blev kidnappad vid 3 års ålder hette Frida Sandman men denne tjej hade ett mellan namn också vi får prata med henne om det när hon vaknat. "Ok då vet jag men det står här att hennes föräldrar heter Magnus och Cecilia stämmer det" Vi båda blev stumma men Felix svarade "ja ja det stämmer"

Fridas perspektiv

Jag vaknade i något slags vit rum bredvid mig satt dom båda killarna från fontänen vad gör vi på sjukhuset vad hände egentligen. jag frågar simpelt "vart är vi" men min röst är så hes så dom hör mig inte fast det är ju inte så konstigt eftersom de halvt sover på stolarna "vart e vi säger jag mycket högre" båda två rycker till och stirrar på mig "du är äntligen vaken vi trodde aldrig du skulle vakna" sa han med sandfärgat hår alltså är det inte lika bra att jag frågar vad dom heter "vad heter ni" båda skrattar åt min hesa röst han med sandfärgat hår säger "jag heter Felix" han andra med fluffigt hår säger "jag heter Oscar" "och du heter Frida va om vi förstått allt rätt" säger Felix "ja hur visste ni det" frågar jag väldigt rädd om hur de fick reda på mitt namn han med fluffigt hår skrattade åt mig och sa "du sa det själv när hon i receptionen undrade om ditt namn" ånej mamma jobbar ju på det stora sjukhuset hoppas inte vi är där "vilket sjukhus är vi på"frågar jag snabbt "vi är på det stora sjukhuset" svarar Felix, ånej mamma kommer att slänga ut mig för varenda gång jag är där hon inte vill måste jag sova ute det händer typ varenda natt. Då knackar det på dörren och där står mamma.

________________________________________________________________________-

Hej författaren här hoppas ni gillade den första del på berättelsen det ska bli så kul att få veta vad ni tycker om den så kommentera och berätta det älskar er <3