Falling for the bad guy

27

Lexi

När vi kom in i den stora lokalen som var fylld av människor, dock bara killar, fick jag en stor klump i magen. Allt blev helt plötsligt så allvarligt.

Jag fick blandade blickar på mig när vi kom in som en grupp i lokalen. Men det kändes tryggt att gå bredvid Luke. Han var nog den som gjorde att jag ens stod på benen. Utan honom hade jag legat avtuppad någonstans vid det här laget.

Alla i lokalen var obeväpnade eftersom att det var ett krav innan man släpps in. Nu fanns bara musklerna som hjälp till försvars. Men jag har ju Luke bredvid mig så jag klarar mig nog om det uppstår en konflikt.

Lite längre fram var en stor fyrkantig matta uppmonterad där fighten antagligen skulle hållas. En kille tränade och boxade mot en annan kille som stod framför honom. Varje slag han gjorde såg hårt ut och ekade i hela lokalen. Det var då det slog mig. Det är han jag ska möta. Jag såg att Luke la märke på honom och hur han plötsligt spände sig. Det här kommer vara en utmaning.

Den kalla lokalen gav mig dåliga vibbar och rysningar som gick genom hela kroppen. Det här är inget ställe jag vill vara på.

Lite längre bort såg jag ryggtavlan av Peter. Människan som skapat oro hos mig och ett år av dyster. Vi fortsatte gå fram och stannade några meter bakom honom. Jag märkte att Matt kom fram på min andra sida och hur Luke ställde sig lite beskyddade framför mig. Oj vilka bodyguards.

Personen Peter pratade med fick syn på oss och signalerande till honom att han skulle vända sig om. När han fick syn på oss började han flina och satte armarna i kors över bröstet.

"Nämen, se vem vi har här" bara hans äckliga röst gjorde mig obekväm. Fy för honom. Ingen av oss svarade och stod tysta.

"Oj, vilket tråkig stämning. Låt oss inte göra den bättre genom att börja." jag gav honom en känslokall blick och svarade kaxigt tillbaka.

"Mm låt oss få det överstökat" han skrattade dovt till. Luke ledde mig därifrån och stannade vid en bänk på ena sidan av mattan. Jag satte mig tungt ner och andades djupt ut. Luke ställde sig framför mig med en vit tejp i handen som hand skulle linda runt mina händer. Jag kollade upp på honom med en blandad blick. Jag vet inte om jag ska vara nervös, rädd eller arg. Men just nu hade ilskan tagit över av någon konstig anledning.

Jag kollade irriterat upp på honom och ryckte åt mig tejpen som han inte får upp. Han blängde lite förvånat på mig men lät mig fortsätta. Jag fick upp tejpen på första försöket och började linda mina händer så som han brukade göra.

✕✕✕

Mitt hjärta dunkade så hårt nära jag och min motståndare hade klivit upp på mattan. Hans muskler var större än jag vet inte vad. Ett ringande ljud hördes högt i hela lokalen vilket fick mig att rycka till. Några skratt hördes i lokalen vilket fick mig att bli lite generad. Flera samlades närmare runt mattorna och stirrade intensivt på oss. Jag kände mig väldigt iakttagen vilket jag normalt inte brukar gilla.

Min blick söktes runt rummet och stannade på Matt. Han såg sammanbiten ut. Och deprimerad på något sätt.

Min blick fladdrade vidare till personen bredvid. Det var Luke. Hans blick var likadan som Matt. Sammanbiten men ändå deprimerad. Vi fick ögonkontakt en kort sekund men det kändes som en evighet. Tänk om tiden bara kunde stanna upp nu. Vad bra allt hade varit då.

Jag tog ett djupt andetag och vände mig fram mot killen jag nu skulle slåss emot. Han flinade mot mig och slickade sig hungrigt runt läpparna.

Sakta började vi röra oss med händerna tätt intill ansiktet och väntade bara på att någon skulle göra ett anfall.

Attackera först, sikta mot halsen. Orden ekade i mitt huvud gång på gång. Jag måste agera nu för att ha en chans.

Han gjorde ett snabbt anfall vilket liknade ett som Luke hade gjort. Men jag försvarade mig genom att vrida huvudet till höger. Han blev genast lite chockad men det gick snabbt över när han gjorde ett snabbt anfall till. Nu när jag var beredd på det slog jag med kraft till honom på strupen vilket fick honom genast att kvida till och kippa efter andan. Vi rörde oss runt i en cirkel och bytte plats. Adrenalinet hade börjat rusa i kroppen och jag kände hur jag började skaka av överskott på energi.

Nu när han fått ett slag på strupen passade jag på att göra ett anfall till och svingade armen som skulle träffa honom perfekt i ansiktet. Men han var snabb och stötte bort min arm. En hård smäll träffade min kind och med den kraften gjorde det att jag bakade bakåt några steg. Smärtan välde fram vilket fick mig att tappa fokus. En till smäll träffade mig vilket fick mig att ramla tillbaka ännu mer. Så gott jag kunde satte jag fram händer som skydd framför ansiktet och gav mig in i fighten återigen.

"Är du rädd kanske?" Flinade han. Jag uteslöt vad han sa och kom in i min bubbla jag varit inne i hela tiden. Bubblan som få mig att inte höra de andra.

Han gjorde ett anfall men jag var beredd och skyddade mig. När han svingat sin arm vred jag ner den och veck hans armbåge så han hamnade i ett låst läge böjt framför mig. Jag slog allt jag kunde men det kändes inte som att han blev berörd av det. För han slog mig tillbaka med så mycket hårdare slag. Den smärtan han utsatte mig för hade jag aldrig upplevt förut. Det gjorde så ont att jag inte kunde känna all smärta han gav mig.

Han lyfte upp mig lätt som en fjäder och kastade bort mig så jag hamnade med en smäll på marken lite längre bort. Han kastade mig med en sån kraft att jag rullade runt några varv innan jag stannade liggandes på magen. Jag kände mig hjälplös och försvarslös. Så här dålig har jag aldrig känt mig. Det är kört det här kommer jag aldrig klara. Aldrig någonsin. Jag kände det på mig.

Med den lilla styrkan jag hade kvar reste jag mig upp på vingliga ben och höjde armarna som skydd över ansiktet igen. Jag mötte hans njutande blick och kände mig genast förnedrad. Det här är förnedrande för mig. Det här är säkert en njutning för alla runt omkring. Jag kunde inte hörde eller se killarna rum om. De var inte i mina tankar just nu.

Han tog några snabba steg fram och svingade in ett till slag i huvudet på mig. Min reflexförmåga hade sjunkit till noll efter alla slag mot mig. Jag hade ingen kraft eller ork. Jag föll ner på marken igen och kände att varenda del på kroppen var öm. Jag började bli orolig att jag brutit något. Så illa var det.

Jag såg honom komma fram till mig men jag kunde inte resa mig. Jag orkade inte. Han tog sats med benet men innan hans fot hade träffat mig avbröt någon.

"Tävlingen är över." Det var Luke jag kunde höra det trots att jag inte såg honom. Jag pustade ut över att ett slag till inte träffat mig. Jag slickade mig runt munnen och kände järn smaken. Det var nog inte bara på läpparna jag blödde.

"Härligt, nu är den här hjälplösa lilla skiten vårt ansvar" sa Peter sarkastiskt. Med ett hårt grepp ryckte någon upp mig från golvet och tvingade mig stå på mina svaga ben. Mitt huvud var snurrigt så allt jag såg och hörde var oklart. Men en sak kände jag säkert. Någon lindade hårt fast ett rep runt mina handleder.

♡ ♡ ♡ ♡ ♡

Hoppas ni gillade det.

Om ni kunde välja skulle ni isåfall vilja ha ett sorgligt slut eller lyckligt?