Instagram | n.f

vanligt jävla kapitel 2

Kapitel skrivet ur Noels perspektiv

Tankarna snurrar i mitt huvud. Varför i helvete har hon helt plötsligt bestämt sig för att träffa mig? Smset jag fick igår gav inte så mycket information. "Kom till lägenheten imorrn". Vad betyder ens det? Kommer Dante vara där och hoppa på mig? Jag har ingen jävla aning.

Jag hade bestämt mig för att skriva till henne vid 3 och kolla när jag kunde komma. Kanske skulle det kunna vara okej då med att dricka ett glas vin. Jag kollar på min mobil och ser att klockan är ungefär 2. Borde jag kanske skriva til henne nu? Nej.. nej alldeles för tidigt.

Att en människa ens kan vara såhär nervös förstår jag inte. Det är ändå mitt fel att vi sitter i denna situationen. Eller ja, tekniskt sätt Kajsas. Jag försökte ju rädda deras relation framför min men verkade endast göra det värre. Kyssen spelas upp om och om igen i mitt huvud.

Som vanligt sitter jag och beundrar Amalia. Hennes skratt spred sig hela rummet när Valter återigen hamnade i fängelset.

"Du suger på dehär älskling" Säger hon och skrattar.

"Käften" säger Valter och skrattar med henne.

Sättet hon alltid kallade alla för älskling var något som förut störde mig, men som med allt annat så har det även smittat av sig på mig. Jag och Amalia möts i en snabb blick och jag ger henne ett litet leende och besvaras med en pussmun. Jag vänder mig emot Kajsa som sitter och kollar på sin mobil.

"Vad ska vi göra då?" frågar jag och ler lite.

"Vi drar ut" säger hon och flinar.

"Ut? Varför?" säger jag och rynkar lite på ögonbrynen.

"Därför. Kom" säger hon och drar med mig mot dörren.

Det verkar som om ingen märker att vi drar. Vi sätter på oss våra skor och jag passar på att ta två cigg från ett paket som låg i hallen. Sedan drar vi. Vi går en bit och bestämmer oss sedan för att sätta oss i en busskur. Jag tänder en cigg och hinner endast dra två bloss innan Kajsa tar den från mig.

"Noel" säger hon lite tyst

"Det är mitt namn, vill du låna det?" svarar jag och skrattar lite.

"Jag har typ alltid gillat dig lite" säger hon och kollar ner i marken.

"Kajsa" säger jag chockat. "Du vet ju hur mycket jag älskar Amalia"

"Varför följde du ens med nu?" säger hon lite irriterat.

"Du är en bra kompis, men jag har ... " hinner jag säga innan jag blir avbruten med att Kajsa kysser mig.

Jag rycker snabbt ifrån "Vafan gör du?" säger jag argt.

"Förlåt jag behövde bara" säger hon och jag ser hur tårar bildas i hennes ögon.

"Fan fan fan" säger jag och går fram och tillbaka lite.

"Vi kan inte berätta" säger hon gråtandes.

"Vadå vi? DU kysste mig! Fan Kajsa" säger jag

"Noel snälla va inte arg" säger hon

"Jag är fett arg... Men våra förhållanden med henne kan inte förstöras" Säger jag lite lugnare.

Det går några minuter av tystnad och jag säger sedan "Jag skyller på att jag var full, det kanske gör det lättare för er två att bli sams sen igen"

Kajsa kollar upp på mig med nygråtna ögon och säger "Tack"

Klockan blev äntligen 3 och jag skriver ett sms till Amalia. Det går inte lång tid innan hon besvarar mig. "Åk nu typ". Jag plockar ihop det jag tänkte ha med mig aka hörlurar, pengar och lur och sticker sedan ut ur dörren. Jag sätter på musik i lurarna och beger mig sedan mot henne.

När jag är påväg från busshållplatsen till Amalia inser jag att jag inte hade med mina cigg. Jag går snabbt förbi pressbyrån och köper ett paket. Nikotin är fan det enda som kan lugna mig just nu. Så fort jag kommer ut från pressbyrån tänder jag en cigg. Röken fyller mins lungor och ett lugn lägger sig över mig. På vägen hinner jag röka minst 4 cigg innan jag känner mig så lugn jag kan bli.

Tillslut står jag utanför lägenhetsbygganden. Jag hade tänkt på denna stunden länge. På liknande stunder, varje gång vi träffades, varje gång hon öppnade fönstret ut mot gatan för att säga hej först.

Jag plockar upp min mobil och skriver "utanför :)". Jag hör hur en dörr öppnas och hur hon springer ner för trappan. Så fort hon kommer till den sista trappan fylla hela min kropp återigen med ångest. Hon öppnar dörren och kollar på mig med förstörda ögon.

"Hej" säger jag lite tyst.
"Hej Noel" säger hon och börjar sedan gå upp för trappan.

Jag står kvar någon millisekund för att samla lugnet men börjar sedan gå upp för trappan med henne. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända när hon öppna dörren. Tusentals olika scenarion spelas upp i mitt huvud, men inget verkar som det rätta. Trots att de alla börjar olika så slutar de på samma sätt, hon vill inte ha med mig att göra längre.