Instagram | n.f

vanligt jävla kapitel 3

skrivet ur amalias perspektiv

Jag vet inte vad han tror kommer att hända. Jag vet knappt vad som kommer att hända. Ångrar jag dehär?

Så fort jag ser honom stå där utanför porten brister mig hjärta återigen. Han ser lika förstörd ut som jag helt ärligt. Vad förväntade jag mig? Jag vet inte.

Efter att jag öppnat dörren åt honom verkar han stå kvar ett tag, kanske för att samla mod. Jag går upp med raska steg till min lägenhet och hör sedan honom gå efter mig. Jag hade lämnat dörren öppen eftersom jag visste att det skulle gå snabbt. Jag går in och sätter mig i soffan där jag förberett med två vinglas. Noel kommer och sätter sig bredvid mig. Han andas försiktigt, tyst och lätt. Efter en tyst minut kollar jag upp på honom med röd gråtna ögon.

"Amalia.." Säger han men jag avbryter honom.
"Noel fattar du hur trasig du har gjort mig?" säger jag och tårarna börjar komma igen.
"Amalia snälla låt mig förklara, allt har blivit fel" säger han och jag ser hur tårarna byggs upp i hans ögon.
Tankarna snurrar i mitt huvud och jag klämmer fram ett "vad finns det att förklara? du kysste henne.."
"Nej, eller asså jo men asså nej. Hon kysste mig, mot min vilja, jag putta bort henne" säger han och jag märker hur han börjar gråta mer.
"Varför skulle jag ens tro dig Noel?" Säger jag och gråter jag med.
"Fråga henne" säger han och kollar på mig med den där blicken han har när han talar sanning.

Jag vet ju redan att det han säger är sant, men jag borde kolla med henne för säkerhetsskull. Jag plockar upp mobilen och smsar henne.
Jag: antar att du vet att noel är här?
Kajsa: typ
Jag: och han säger sanningen om vad som hände?
Kajsa: förlåt amalia
Jag: fan för dig

Jag lägger ner mobilen i soffan och kollar upp på Noel. Jag små ler lite och han kollar på mig trasigt. Jag torkar bort en tår från hans ansikte och ger honom sedan en kyss.

"Förlåt" säger jag tyst.
"Du har inget att be om ursäkt för, överhuvudtaget" säger Noel och kramar mig.
"Får jag säga att jag älskar dig?" säger jag och kollar på honom.
"Om jag får säga det tillbaka" säger han och ler lite.

Tiden går och på något sätt känns allt precis som vanligt igen. Att detta ens hade hänt är något ingen av oss tänkte på. Det enda som riktigt tog på mig var situationen med Amalia. Men ändå kände jag att jag inte behöver henne längre. Hov1 grabbarna och vårat lilla gang är nog mina personer.

"Noel jag älskar dig så jävla mycket"