Dimman från natten låg tjock utanför fönstret, Eva satt framför fönstret med en kopp ångande kaffe, hennes ögon tomma. Hon antog att hon borde gråta men hennes hjärta var tomt, tårarna som brann bakom hennes ögon men ändå inte kom fram retade henne på sitt egna förunderliga sätt.
Snön låg i stora högar utanför, de gav en sorts lugnhet till ögonblicket. Eva höjde kaffekoppen till sina läppar och tog en liten klunk, ljudet ekade men Eva hade inte orken att bry sig. Hon visste att hon borde resa sig upp men värmen innanför filten gav ett skyddande lager mot allt annat. Inte bara utomhus men om hon knöt filten hårt nog kanske hon inte behövde bli sårad igen. Det var en trygghet.
Eva lät en suck slippa ut från hennes läppar. Äntligen, en tår rann nerför hennes kind. Den var både en lättnad och irriterande. Hon gillade inte att gråta, hon ville visa att hon kunde vara starkare än så, men när hon satt där, invirad i värme från filten, så kände hon sig inte så stark. Hennes ögon slöt sig när ännu en tår slank ut från hennes öga och hon ställde ner kaffekoppen. Hennes axlar började skaka och hon kröp ner djupare i högen av filtar.
Hon kände vibrationerna i golvet samtidigt som hon hörde de klampande stegen. Man hörde att ägaren till stegen försökte vara tyst men inte lyckades helt. Hon kände sen hur hon, fortfarande i filten, blev omsluten i trygga armar och tryckt mot personens bröst blev ivägburen. Personen bar in henne till hennes säng och la försiktigt ner henne bland täckena där personen sedan kröp ner bredvid henne. Eva kröp ihop och när personen drog täcket över henne hade hon redan sjunkit bort i djup sömn.
VOUS LISEZ
Short stories
NouvellesJust a bunch of stories I started writing and then either never finished, or I just grew tired of them and was in the verge of deleting them. I myself am annoyed at how I wrote but these are a bit old so ahhhhh, don't judge me by these ENGLISH IS NO...
