Leo är snart 16 år men har redan varit med om mycket, rentav för mycket, han har blivit lämnad, varit m inne på ungdomspsykiatrin och vänt oräkneliga gånger, lika oräkneliga är gångerna han suttit ensam, ute i skogen och rökt tills han trott att lun...
Fredagskväll blev till lördag, som gled över i söndagen och tillslut stod jag där, måndagsmorgon vid mitt skåp och undrar vad fan som hände i fredags egentligen. Återigen bär jag Robins svindyra t-shirt, och när man talar om trollen så kommer han gåendes med sina Airpods i öronen, som den skrytmånsen han är "Tjena Leo!" skriker han nästan, antagligen för att överrösta musiken bara han hör "Hej skrytmåns" retas jag och han sänder mig en irriterad blick "Bara för att du inte har råd med Airpods" svarar han retsamt "Onödigt" ler jag, varför ska man egentligen ha Airpods? De har inte så fantastiskt ljud och de är pissfula. "Du lyssnar ju ändå bara på sån här lugn och gammal musik" konstaterar han och står bredvid mig, kikar in i mitt skåp "Som vadå?" jag vänder mig mot honom, så att jag kan se hela hans ansikte "Som typ Gärdestad och hon Eyelash" jag suckar bara åt hans uttalande och smeknamn "Du lyssnar ju inte på något bättre ty" "Veronica är helt amazing" protesterar han och jag skakar bara på huvudet och suckar.
För en gångs skull är jag nästan frivilligt nere i rökrutan, hos Ivar "Churchboy huh?" jag himlar med ögonen åt hans smeknamn på mig men nickar sakta, fan vad jobbigt egentligen, vi kysstes i fredags och nu står vi här, och halvt förolämpar varandra. "Så vad för dig hit?" frågar han och jag rycker på axlarna "Du är tystare än vanligt baby" yttrar han tyst "Jag behöver tänka" suckar jag och drar handen genom håret "Välkommen hit, jag är din psykolo" "Inte så, jag måste få var" jag avbryter mig själv mitt i meningen som avbrutit honom och ser ut i luften. "Hallå?" han ser mot mig och det slår mig, han är som tre helt olika personer, den där dryga killen som kastar ur sig äckliga kommentarer, den där snälla och charmiga killen han var i fredags och nu, en kille som faktiskt bryr sig även om han är dryg, som en blandning av de första två. Långsamt fuktar jag läpparna, vänder mig inåt som Buddister eller vad de nu är gör, ber mig själv om svar, som om det skulle hjälpa. Ögonen är sedan länge slutna och jag befinner mig någon annanstans än bredvid Ivar, någonstans som inte är värdsligt och det enda som väcker min uppmärksamhet från mig själv och mina tankar är, såklart, Ivar. "Om du ursäktar ska jag gå och ligga med min tjej" konstaterar han, antagligen i försök att göra mig avundsjuk "Och? Inte mitt fel att du har sidehoes" kontrar jag och rycker på axlarna, bryr mig inte speciellt mycket, noterar hur han går, verkar upprörd men jag bryr mig fortfarande inte så mycket, fokuserar på mig själv istället.
Trots att jag inte brytt mig kan jag inte låta bli, varför är han så oklar? Ena sekunden kysser han mig och nästa går han och ligger med sin tjej, vad är det för fel på människan? Åh juste han är ju en fuckboy.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
SmYgReKlAm & TöNtIgT FiLtEr Någon som vill joina min och deeepshit s klubb?? Vi är jättesnälla, ibland.
