Den magiska hästen

Kap 8, hemligheten

- Va, det kunde inte vara sant. Har mina "föräldrar" ljugit för mig i hela mitt liv?! Det är inte sant! sa jag.

- Ja, dina föräldrar har ljugit för dig. Det är sant. Sa Klara.

- Varför sa de inte det då då? Frågade jag Klara.

- Det vet jag inte, de ville säkert skydda dig. Ondskan kan ju ta dig när som helst. Sa Klara.

- Jaja, ska vi sova nu? Frågade jag.

- Okej, det blir en lång resa imorgon. Vi ska rida till magi-världen där ondskan egentligen ska vara. Det blir krig snart mellan gott och ont. Sa Klara.

Medan de sov kom en grupp personer, de såg på flickorna och hästarna och gick iväg.

Redan klockan 6.00 vaknade vi och gav oss iväg på den långa resan mot magi-världen. Det tog sekunder, minuter, timmar, dagar och veckor att komma dit, men till slut var vi framme. Vi hoppade av hästarna och gick till porten.

- Stanna! Sa en av vakterna. Vad vill ni?!

- Hälsa på kungen och drottningen. Sa Klara.

- Ingen får det. Punkt slut sa den andra vakten.

- Okej, vi vänder Klara. Sa jag.

- Klara, det är du sa ena vakten och ringde i en klocka.

Bing bång, bing bång lät det.

- Vad är det Oscar frågade kungen.

- Det är Klara som har återvänt, ers höghet sa andra vakten som heter Jahn.

- Klara, det är du sa drottningen glatt. Åh var har du varit?

- Borta för att hämta henne sa Klara och pekade på mig.

- Henne? Ska hon skura golvet? Frågade kungen.

- Eh, ska jag det frågade jag Klara.

- Nepp, hon heter Vilda sa Klara.

- Vilda, hm, jag känner ingen Vilda sa drottningen och såg på kungen.

- Inte jag heller sa kungen.

- Elsa? Frågade Klara.

- Ja, men vad har hon med Elsa att göra, lilla kära Anna. Frågade Kungen.

- Hon är ELSA! Sa Klara som nog hette Anna.

- Gumman som ska stoppa ondskan, kära du! Skrek drottningen glatt.

Jag blev lite yr av allt konstiga saker så jag svimmade utmattat på marken.

Bara några timmar senare vaknade jag i ett rum. Klara satt bredvid på sängen.

- Var är jag? Sa jag.

-I slottet, du, säg Anna här men Klara i människornas värld. Okej? Sa Anna.

- Varför?

- Elsa, något måste du väl minnas. Att dina föräldrar adopterade dig och sa dig en dag om det men du trodde inte på dom. Eller att jag sa om Light och Indra.

- Var är Light sa jag.

- Inne i stallet, men först ska du träna lite.

- På vad? Frågade jag.

- Du får se, du får se. Klä på dig de här kläderna först och pekade på kläderna i garderoben. Som var en ljusblå klänning med något som såg ut som is på.

- Okej?! Sa jag undrat.

- Kom ut när du är klar. Och glöm inte att ta bort håret! Sa Klara.

Vänta lite, håret! Va, men den sitter fast ju tänkte jag och klädde på mig,