En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka sjutton del två

I all hast slängde jag ihop detta bara för att vara snäll, det var egentligen inte tänkt att det skulle komma ett till kapitel idag men det fick ändå bli ett.

Emilia, Nikolina och Cissi satt alla tre alldeles förstummade och bara tittade på mig från en början när jag inte hade nekat till det jag och Oscar hade "råkat göra". Det syntes sedan väldigt väl på Cissi att hon inte var den mest nöjda över det men de andra två verkade ha tusentals frågor om händelsen. Jag var däremot väldigt osäker på om jag skulle berätta eller inte om vad exakt det var som hade hänt efter den där kyssen inne på mitt rum när vi satt i min säng. Vem av oss det var som hade fått den enkla lilla kyssen att bli något mer kunde jag inte riktigt svara på men det var inte bara han kunde jag säga med handen på hjärtat. 

- Men hur? Jag visste inte ens att ni två var vänner, stammade Nikolina förvånat fram. Jag ryckte enkelt på axlarna. Det kanske var läge att berätta sanningen för de alla om Oscars och min vänskap för att inte trassla ihop allt ännu lite mer. 

- Ja, jag har inte berättat det för er men jag och Oscar har känt varandra sedan vi var små. Vi var bästa vänner fram tills det att han blev med i det där bandet. Han typ ignorerade mig och eh, ja vad mer ska jag berätta? Vi har i alla fall varit vänner i evigheter, svarade jag väldigt osäkert och tittade på de tre tjejerna som nu stirrade ännu lite mer på mig. Cissi som hade tagit en klunk av hennes vatten höll på att sätta det i halsen och hon hostade till en aning för att inte få ner vattnet i fel strupe. 

- Varför har du inte berättat något för oss? utbrast Cissi och drämde ner det genomskinliga glaset med vatten i bordet så att lite vatten skvätte över och hamnade på bordet under. Osäker som jag var så började jag att försöka smita mig från situationen genom att titta åt andra håll för att slippa deras blickar. 

- Jag trodde aldrig att jag och oscar skulle bli vänner igen så jag höll det undan eftersom jag trodde att det var det bästa för honom, mig och för er. Jag vet att det var idoitiskt gjort av mig men nu vet ni i alla fall om det, försökte jag men varken Emilia eller Cissi verkade acceptera det jag sade. De båda skakade irriterat på deras huvuden och började stoppa in armarna i ärmarna på deras vinterjackor. Nu blev jag bara ännu mer osäker, tänk om de bara helt plötsligt skulle lämna mig kvar här. 

- Tjejer lugna ner er, jag förstår att Lucia gjorde som hon gjorde, sa Nikolina till mitt försvar och genast kunde jag pusta ut. Jag hade i alla fall en person på min sida som kanske kunde stå upp och stötta mig i det här.

- Jag tror inte att det bara är Lucia som har hemligheter, vi alla andra har också det. Även fast vi fyra har varit bästa vänner i nu ett år så vet vi inte allt om varandra och jag förstår att hon ville hålla det där borta från oss. Det är inte direkt så att jag vill berätta om mina föredetta bästa vänner som jag inte har någon kontakt med. Hon hade ingen aning om att hon och Oscar skulle bli vänner igen, sa hon och lade en stöttande hand på min axel. Jag log ett tackande leende mot henne och försökte att klämma fram något. 

- Alla kanske har hemligheter men sådant där tycker jag ändå att man ska berätta, muttrade Cissi och drog hennes vinröda beanie över huvudet. 

- Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär men jag lovar att jag på något sätt ska gottgöra er. Om ni vill kan jag be Oscar att göra något på fredag där ni också får vara med - antingen på eller efter avslutningen, sa jag osäker på om det egentligen var en sådan bra idé. Något behövde jag ju dock göra för dem med Oscar inkluderat för att de skulle få träffa honom och för att de skulle bli introducerade för varandra.