Summer love [Niall Horan]

13

Isabellas pov

Vecka 8

Nu har det gått 8 veckor sen Niall pratade med mig sist. Julen hade gått i snigelfart, och likaså hela Januari. I skolan blev jag utfryst. Inte mobbad, bara utfryst. Den enda personen som faktiskt tittade mig i ögonen var Elsa. Dock pratade hon aldrig med mig, bara slängde snabba blickar då och då. Jag försökte att undvika Nellie så mycket det bara gick, eftersom så fort jag såg hennes ansikte sved det av smärta och minnen. Mamma hade börjat bli orolig över mig. Men varje gång hon frågade hur det var, så log jag bara så stort jag bara kunde och sa att allting var bra. Jag vågade inte berätta för henne om Niall. Jag kunde inte. Då skulle hon bara bli ännu oroligare och försöka lägga sig i. Och jag orkade verkligen inte med det. Det var lättast att bara försöka glömma och gå vidare. Dock gick jag ju aldrig vidare, utan gjorde bara livet svårt för mig.
"Gumman, jag har fixat pannkakor" ropade mamma utifrån köket.
"Jag är inte hungrig" ropade jag tillbaka och kröp längre ner under filten. Jag zappade mellan kanalerna och stannade på kanal 3 där dom sände pretty little liars. Nellie hade pratat om den serien någon gång och sagt att den var jättebra, fast jag hade aldrig orkat titta. Mamma kom in med en tallrik med pannkakor och ett glas vatten i händerna. Hon ställde ner det på soffbordet framför mig och log.
"Mamma, jag sa ju att jag inte är hungrig" sa jag.
"Gumman, du måste äta" svarade hon.
"Men" kved jag.
"Nej, inga men, du måste äta" jag suckade och stoppade in en bit i munnen. Jag låsades tugga och svälja. Mamma gav mig ett stolt leende och gick. Så fort hon lämnade rummet spottade jag ut pannkakan på tallriken igen och tog istället en klunk vatten och fortsatte titta på teven. Det gjorde ont i hjärtat av att se dom fyra vännerna prata och skratta med varandra. Jag vände mig bort från teven och stängde ögonen, hårt.

Niall's pov

Jag började sitta mer och mer hemma. Mina kompisar tjatade ofta på mig att jag skulle komma ut och spela fotboll med dom. Ibland gjorde jag det, men oftast sa jag bara att jag hade mycket läxor eller något liknande. Jag suckade och satt mig ner på sängen med gitarren i knät. Den senaste tiden hade jag börjat spela mer gitarr och nynna på olika låtar. Mamma berömde mig ofta och sa att jag var begåvad. Fast jag trodde såklart inte på henne. Hur kan någon som jag vara begåvad? Jag är bara misslyckad och förstör för människor i min omgivning. Jag undrar hur Bella har det nu. Hon är säkert jättelycklig och har skaffat en mycket klokare och bättre pojkvän än mig. Nej, håll tyst Niall. Glöm Bella, glöm henne. Jag drog mina fingrar försiktigt över strängarna och lyssnade in det fantastiska ljudet. Att spela gitarr fick mig att glömma bort allt. Bara stänga världen ute för en stund och glömma alla känslor. Samtidigt drogs jag alltid till sorgliga sånger, där pojkvännen just gjort slut, eller flickvännen lämnar honom. Dock har vi aldrig riktigt gjort slut, och Bella lämnade mig inte. Det var jag som lämnade henne. Jag började spela lite högre och snabbare. "I have died everyday, waiting for you, darling don't be afraid, I have loved you for a thousand years I'll love you for a thousand more" sjöng jag tyst innan jag la undan gitarren och la mig ner på sängen. Jag började tänka på mig och Bella. När vi låg under stjärnhimlen på vår allra första dejt.

Flashback

"You're a bad cheater" sa Bella när hon kom fram till mig där jag låg på gräset.
"And you're a bad loser" skrattade jag.
"You're a bad liar" sa hon.
"I'm innocent, I swear, lay down".
"Just because I'm doing what you say doesn't mean I'm over it" skrattade hon och la sig ner bredvid mig. Jag log och tog hennes hand i min och tittade upp mot himlen.
"The stars is beautiful" sa jag och hon tittade också upp.
"Yeah"
"Just like you" la jag till och tittade på henne igen, och hon tittade på mig.
"I Love you so freaking much" viskade jag och böjde mig fram och kysste henne. Jag la min lediga hand runt min midja och drog henne tätt intill mig. Jag släppte ifrån kyssen och log.
"Actually, you would be a much sexier prisoner than me" viskade jag och hon skrattade.
"You're so weird" viskade hon tillbaka och plaserade en till kyss på mina läppar.

Flashforward

Jag log brett åt minnet och märkte inte att mina tårar hade börjat rinna ner för mina kinder. Snyftandes rullade jag runt så jag låg med ansiktet ner mot kudden. Varför skule allt gå så fel? Varför var jag tvungen att förstöra allt?

------------------------------------------------

Känner att jag hunnit med mycket idag haha, två kapitel på den här, och jag tror jag la ut två på half a heart också, men jag är inte helt säker?
Såååå, vad tycker ni, ska Niall och Bella hitta tillbaka igen?

Tack till alla som läser, kommenterar och röstar. Det betyder mer än mycket för mig, Love yaaa❤️😄✌️