Summer love [Niall Horan]

17

"Wow" utbrast jag samtidigt som jag släppte väskan på golvet i hotellrummet och kastade mig på sängen som var fylld av vita, tjocka kuddar och ett matchande, fluffigt täcke. Johan skrattade högt åt mig och satt ner sin väska vid den andra sängen. Jag hoppade upp ur sängen och sprang fram till fönstret och studerade utsikten istället.
"Wow" sa jag igen och tittade ut över hela London. Allt var så fantastiskt, även om regnet droppade smått utanför. Ett regnigt London är bättre än ett soligt Sverige.
"Ska vi försöka hitta något fint ställe att äta lunch på? Jag är superduper hungrig" sa Johan och la sin hand på magen. Jag vände blicken mot honom och log.
"När ska jag få se Niall?" Frågade jag. Han bet sig i läppen som om han tänkte.
"Vad sägs om att vi går dit efter att vi har fått i oss lite lunch?" Jag nickade och log stort.

"Det här är lätt den godaste maten jag någonsin ätit" sa jag med munnen full av pizza. Johan skrattar åt mig, jag undrar hur många gånger han har gjort det.
"Är du redo at se Niall?" Frågar han och blir genast allvarlig. Jag suckar och lägger undan servetten jag just använt.
"Inte direkt, men jag antar att jag inte har något val" sa jag och kände hur det högg till i hjärtat. Johan gav mig ett medlidande leende.
"Ska vi gå?" frågade jag efter en stunds tystnad och han nickade svagt. Vi reste oss upp och började gå ut, på vägen ut tackade vi kvinnan bakom disken för den ljuvliga maten innan vi fortsatte mot Niall's hotell. Jag kunde hela tiden se Johan försiktigt snegla på mig, men jag valde att låtsas som ingenting. När vi kom fram till hotellet stod det två stycken vakter utanför och massa skrikande fans. Antar att det brukar vara så här, eftersom det ändå är x factor deltagarnas hotell. Johan tog ett stadigt tag om min hand och drog mig genom den skrikande klungan med tjejer. När vi kom fram till dörrarna släppte han min hand och gick fram till ena vakten och sa någonting. Jag försökte höra vad, men det var omöjligt pågrund av tjejernas skrik. Jag såg hur vakten tittade osäkert på Johan innan han nickade svagt. Johan vände sig mot mig igen med ett stort leende och drog med mig in. Inte förrän nu, så förstod jag hur mycket han egentligen har lagt ner på det här. Han vill nog verkligen att jag och Niall ska bli tillsammans igen. Han tog tag i min hand igen och drog med mig mot receptionen där det stod en kvinna i 40-årsåldern. Hon log stort mot oss när vi kom.
"What can I help you with?" Frågade hon vänligt.
"We're like to visit Niall, please" svarade Johan. Det kändes annorlunda att höra honom prata Engelska, men ändå lät han så självsäker.
"Room 134" svarade kvinnan och log ännu större. Vi tackade och gick mot hissen. När dörrarna slogs igen började jag känna paniken inom mig växa. Tänk om Niall inte ville träffa mig? Tänk om han skaffat ny flickvän som sitter skrattandes inne på hans rum just nu?
"Jag vill inte, vi åker ner igen, snälla?" Bad jag och tittade bekymrat på Johan.
"Bella, slappna av, allt kommer gå bra, jag lovar" svarade han bara lugnt och log. Jag nickade svagt och stirrade in i hissdörren. Vi stannade på våning 2 och Johan bokstavligt talat drog mig ut ur hissen. Jag tittade panikslaget på dörrarna vi passerade i den långa korridoren. 138, 137, 136, 135, 134. Johan gav mig en blick som betydde ungefär 'är du okej?' Och jag nickade svagt innan han knackade hårt på dörren. På adra sidan dörren kunde jag höra fotsteg närma sig dörren. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare, och utan att tänka tog jag ett hårt tag om Johans hand. Låset vreds om och dörrhandtaget trycktes ner. Ni vet i tonårsfilmer, när dom så kallade 'mean girls' kommer in i slow motion? Just så känns det nu. Jag vågade inte andas. Dörren öppnades sakta upp. Nu gäller det. Och där, helt plötsligt får jag syn på den vackraste varelsen man kan tänka sig. Det blonda håret stod galet uppåt och dom havsblåa ögonen fick hela min själ att slappna av. Hans ansiktsuttryck förändrades när han såg mig. Från att vara glad och lycklig, till att bli chockad och..., förtvivlad.
"Niall" flämtade jag, precis som i min dröm. Det var bara en skillnad, det här var ingen dröm.

------------------------------------

Snark, jag kommer vara sjukt jävla trött imorgon. Klockan är typ 11 och jag är inte ens,i närheten av trött, (om ni läste half a heart så läste ni säkert att jag var astrött då, men det är jag inte längre) men jag var iallafall snäll och uppdaterade, just for you. Haha, nej, jag orkade bara inte lägga upp det imorgon bitti. Okej, back to the fanfiction..
OMG.. Vad tror ni kommer hända? Kommer Isabella och Niall hitta tillbaka? Kommentera vad ni än tror kommer hända, det är sååå sjuuukt kul att läsa kommentarerna:)))), okej okej, jag ska inte skriva bort hela natten så bye bye mina små troll😊✌️❤️
*
*
Vem är eran eller era favoriter i one direction?