🇸🇪 "Lika bra att du vänjer dig. Folk sviker. Det känns, men i slutänden är du starkare ensam."
➖➖➖🌟➖➖➖
VARGSKIFTAREN Conor Hayes är fjorton år, och livet är långt ifrån enkelt.
Flockens regler styr varje millimeter av vardagen, och motstånd möt...
TACK till Mrdaddyjay som coachar mina karaktärer genom slagsmål och annat härj. Love ya.
Ups! Ten obraz nie jest zgodny z naszymi wytycznymi. Aby kontynuować, spróbuj go usunąć lub użyć innego.
Tyler är i ännu värre skick än Jamie. Näsan ser ut som en blodig potatis, ena ögat är blåsvart och igenmurat. Tydligen har han käftat med någon som är större och argare än han.
Min första tanke är att locka honom ifrån huset, men eftersom han tar sikte på dörren står jag kvar framför trappan. Tyler ser sig omkring, och sveper ut med armen i en yvig gest.
- Jamie?
Rösten stiger till ett sprucket ylande. Uppenbarligen är han lika packad som han ser ut. Idioten kommer att väcka upp hela närområdet, vilket lär göra mer ont i honom än i mig. Grannarna är flock. Craigs brevlåda är mindre än femhundra meter bort, men jag vill undvika publik. Bättre om inte Ruadh möts av mer drama som rör mig.
Jag tvingar mig att tala lågmält.
- Vad vill du, Tyler?
- Jamie, vrålar han med händerna som en megafon framför munnen. Var är Jamie?
Han fortsätter framåt. När han försöker tränga sig uppför farstubron brister det för mig. Med all kraft knuffar jag honom i bröstet. Uppenbarligen var det startskottet, eftersom han kastar sig över mig som en jävla terrier. Ett ryck senare ligger jag på alla fyra, med Tylers fingrar i ett grepp om nacken.
- Du vet var han är, morrar han i ett moln av varmluft. Ut med det! Var är Jamie?
Hans vikt känns som ett ton bly över skuldrorna. I rent vredesmod får jag tag runt hans ben och axeltacklar ned honom på rygg. Innan han hinner upp dunkar jag knytnäven i hans blåsvullna ansikte. Näsbenets krasande försvinner i en ström av svordomar.
Tyler har supit sig en hel del långsammare än vanligt, men han är bekväm med att slåss på fyllan. Han sätter foten mot min höft och sparkar undan mig, och tillsammans snubblar vi upp på knä.
- Var du tvungen att ta näsan? morrar Tyler med handflatan mot ansiktet.
- Du har ingen talan, din jävel. Du stack ifrån mig. Gå hem till Craig och grina om du vill ha tröst.
Några sekunder blänger vi på varandra, tills båda andas ut och sänker armarna. Min hand är fullständigt åt helvete. Skinnet har spruckit upp igen, jag känner varje pulsslag i knogarna.
Tylers röst når mig genom bruset av mina egna andetag.
- Hayes, du är förbannat svåruthärdlig. Jag begriper inte hur bror min står ut.
Brosket krasar när han bryter rätt näsbenet. Jag gör en grimas, både åt kommentaren och ljudet.
