Fucked Up Life

• Kapitel 37 •

Evelyn's perspektiv

Limousinen parkerar utanför den stora upplysta byggnaden, människor kryllar och musiken hörs ända ut. Hela vårt gäng kliver ut och tar oss mot ingången, förbi den enorma kön in. Vakten utanför öppnar det röda bandet för ingången och ger Aiden och mig som går längst fram endast en liten nick. Som sagt är respekten för oss, eller särskilt för Aiden väldigt stor, speciellt på sådana här ställen. Väl inne på klubben är det många som hälsar på oss och vi får tränga oss igenom folkmassan som står och antingen hånglar eller studsar upp och ned till musiken, alla med en drink i handen. En känsla av lycka fyller mig när jag går där med Aidens arm runt min midja som ett tryggt stöd och som ett signalement för att jag är hans. Ingen skulle ens våga lägga en blick på mig, de skulle varit döda för längesedan då. Vårt gäng går efter oss till en av de VIP områden som finns på klubben och vi sätter oss ned. Servitriser med häftiga kostymer kommer fram till oss och vi beställer in tre flaskor med champagne, men på något sätt är jag inte riktigt sugen. Jag kunde inte dricka något i limousinen heller. Jag har ingen aning om vad som sker, jag älskar champagne men något i mig säger att det är fel att dricka det, jag tror jag fortfarande är lite illamående från tidigare och att det är det som gör att min aptit till just alkohol inte är den största just nu. Ett glas fylls på åt mig och jag tackar försiktigt och försöker stå emot de hemska kväljningar jag får bara av tanken. Vi höjer våra glas och jag sväljer hårt sen ler jag, tar in detta moment vi har av ren skär lycka.

- Cheers to Cassidy and may she have a lovely ride back home! Utropar jag och alla svarar med att själv säga "Cheers". Jag försöker att bara njuta av den feelingen jag har just nu bortsett från mitt illamående, njuta för just nu är allt bra, allt är under kontroll. Vi är här allihopa, Aiden, Matt, Cass och jag, det är vi som spelar roll. Spelar mest roll åtminstone. Alla tar en sipp av sin champagne efter skålandet är över men så for vätskan nuddar mina läppar känns det som att allt i min mage ska komma upp så jag ställer ner glaset bredvid mig. Aiden kollar med en skum blick som ser frågande ut, sen när tackar jag nej till champagne? Under två tillfällen dessutom?

- Is something wrong darling? Viskar Aiden i mitt öra medan han rör sin hand upp och ner vid min svank. Borde jag säga att jag mår illa? Troligtvis kommer han ta det på för stort allvar och vilja att vi åker hem istället så jag bara skakar på huvudet och ler.

- No I'm fine babe, I promise. Cass, please join me on the dance floor will you? Flinar jag och kollar mot Aidens håll för att checka se det är okej. Jag vet att det låter konstigt, att han ska behöva godkänna det men när man är med i ett så pass stort gäng och är i en så pass utsatt situation som jag är, vill man verkligen vara på den säkra sidan.

- You girls go have fun, we have guards all around if something happens. Ler Aiden och jag ler tillbaka och kyssar han lätt på munnen innan jag och Cass går ut på det proppfulla dansgolvet och börjar ge allt vi har.

Vi dansar och dansar och inget, och då menar jag inget, kan stoppa oss nu. Vi dansar rygg mot rygg och skrattar medan vi gör vårt bästa med att sjunga med till musiken som spelar. Högt som bara den sjunger vi med i ABBA's dancing queen och jag känner mig helt ostoppbar i denna situation. Finns egentligen inget som skulle kunna göra detta moment mer fint, jag har alla jag älskar här, förutom Dylan och mamma såklart men det är en annan del av mitt liv. En del av mitt liv jag faktiskt inte tror jag kommer få kunna vara med om igen... Men jag är här och nu, lever i nuet, klyschigt sagt, ja, men sant. Jag drar händerna genom håret och rör mina höfter till musiken med Cass framför mig som är full som en kastrull medan jag är spiknykter. Min blick sveper genom rummet, ser de olika vakterna ståendes runt om i rummet. Blicken landar tillsist på Aiden som sitter och skådar mig. Ett flin är placerat på hans läppar, precis som det alltid är. Jag skrattar lite för mig själv och gör en lite sexig dans, när jag reser mig upp från min lite sexiga pose så kickar illamåendet och yrseln till igen. Som en bomb lägger den sig där och jag kommer inte upp på fötter, mina ögon rullar runt och mina ben känns som spagetti. Jag ser Aiden och Matt komma springandes och hus Cass försöker ta tag i mig. Jag kastas ut och in från medvetandets när vi går åt sidan och jag blir satt på en stol. De alla säger mitt namn om och om igen men allt jag här är mest mummel på mummel som går in i ena örat och ut genom det andra.

- I need to puke, like now.. Får jag tillslut fram när jag känns som alla mina organ ska komma upp ur min mun. Aiden och Matt på varsin sidan av mig till en toalett med Cassidy på släptåg. Jag kastar mig mot toan och spyr så mycket jag bara orkar med Aiden håller mitt hår. Jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Aiden klappar mig på ryggen utan att säga något, han vet att om han säger något nu kommer jag endast väsa tillbaka. De andra går ut ur rummet och när jag är färdig sätter jag mig lutandes med ryggen mot väggen och tar ett djupt andetag. Jag kollar upp mot Aiden som har spolar och som nu sitter ovanpå toalocket med en bit papper och ett glas vatten som har räcker mig. Jag ler och tar emot det, dricker lite och torkar av munnen.

- What happened love? Frågar han oroat och stryker mig lätt på knät. Jag skakar på axlarna och tänker ut ett så bra svar som möjligt.

- I don't know really... I haven't felt so good today and I think my body just felt that it was enough, I guess. Mumlar jag och sträcker ut min hand så han hjälper mig upp på fötter igen. Jag vill inte första någon stämning utan vill ut så fort jag kan igen så vi kan återgå till att ha kul. Jag börjar gå mot dörren men ett par starka händer tar tag om min midja och drar mig närmare. Jag suckar och vänder mig om för att bara ha Aidens ansikte ett par centimeter från mitt.

- Aiden... Börjar jag men blir avbruten med att han lägger sitt pekfinger på mina läppar.

- We're going home. Säger han och innan jag ens öppnat munnen ger han mig en stenhård blick, vilket gör att jag bara suckar igen. Jag antar att det kanske är bäst att jag åker hem, egentligen...

- But I don't want to ruin the mood. Säger jag och gör en ledsen min. Nu är det hans tur att sucka och han skakar på huvudet.

-It's okay love, nobody will be angry at you. We've been here for a few hours already and it's late You need to rest. Come on now. Säger han och stöttar upp mig medan vi går ut och möter Matt och Cass som jag får förklara att jag bara inte mått så bra och att vi kan fortsätta "firandet" hemma istället.De går med på det och vi åker med limousinen hem till vårt stora vita hus. Väl inne går Matt till sitt rum och lägger sig då han blev extremt trött av bilfärden hem. Klockan är ändå vid fyra på natten, eller snarare morgonen så det är väl ganska så förståeligt. Jag sliter mig lite från Aiden hårda grepp om mig och drar in Cass till vardagsrummet medan jag skriker ett litet "I'll be with you in a sec babe" till Aiden.

- What's wrong? Viskar Cass och vi sätter oss på soffan.

- Cass... I think I may be pregnant... Mumlar jag och hon lägger handen för munnen och gör en gest att hon skriker rakt ut, även om hon inte gör det. Hon förstår att det inte är något jag vill ta upp offentligt än. Jag kan inte tänka mig hur det skulle känts om detta hänt utan henne här dock. Hennes stöd som bästavän är bland det bästa och tryggaste som finns.

- And that why you've been feeling sick? Isn't it? Väser hon nästan fram och man ser hur exalterad hon är. Jag nickar sakta och drar med henne upp på övervåningen till ett badrum som ligger ungefär på andra sidan huset och långt långt iväg från mitt och Aidens sovrum där han befinner sig.

I think I have a test here somewhere. Mumlar jag och rotar runt i det stora badrummet för att hitta testet jag köpte för sådana här tillfällen, vilket jag visste skulle komma inom sinom tid. Strax hittar jag det och viftar lite med det innan jag paketerar upp det och går mot toan. Cass väntar och när allt är klart står vi båda och stirrar på den lilla skärmen där svaret snart kommer att synas på. En minut går... Två går... Snart har tiden gått och jag kan känna mitt hjärtas slag så hårt i min bröstkorg att jag är rädd att det ska hoppa ut. Tillslut kommer svaret fram och jag skriker ett tyst skrik rakt ut. Sen säger jag rakt ut utan att tänka mig för och utan att märka att Aiden stått i dörröppningen.

- I'm pregnant.

----------------------

Hello! Hoppas ni gillade kapitlet. Puss och kram E<3