Fucked Up Life

• Kapitel 24 •

Aidens perspektiv

Jag och Evelyn gick sedan ner till killarna som var i vårt stor vardagsrum, väntandes på mig. Jag har en skyddande arm runt Evelyn så att ingen av killarna kan ta sig friheten att ens tänka tanken om att stöta på henne. För även fast alla vet att hon är min verkar det göra att spänningen att ta henne ifrån mig bli högre. Fast de kan ju bara drömma vidare. Det kommer inte hända, hon är min och kommer alltid vara det, vad som än händer och sägs så kommer hon att vara min. Även fast jag gör massa fel också. Inget kommer att dra isär oss, inte ens idioten Jason som tydligen också har en fling på henne. Men jag ska inte säga något, bara titta på henne? Hon är fantastiskt på både insidan och utsidan. Min lilla diamant.

Killarna sitter och pratar medan vi stiger in i rummet och direkt ser jag hur deras blickar kommer upp på Evelyn sedan på mig. 

- So guys, I think most of you know what's going on already but I say it anymay. Jason and Evelyn here have escaped from Austin and his gang, and I know Jason was one of them. But he helped my girl out so he'll get his chance to prove him self that we can trust him. Säger jag högt till alla som nickar. 

- Now we'll have to be ready for anything, they'll try to get Evelyn back, but hopefully they don't find us so easily. But like I said, be ready. Some of you can live in this house but not everyone, the ones who's not living here must be ready to get here fast if anything happens, it's that clear? Säger jag skarpt och alla nickar för att visa att de förstått allt jag sagt.

- We have one mission guys, protect Evelyn. And we'll never give up. If we so have to kill every singel one of Austin's gang members, understood? Säger jag sedan och en av killarna räcker upp en hand. Jag kickar åt honom för att han ska få tillåtelse att yttra sig.

- But why do we have to protect her? Säger han och jag kollar på honom med en sådan blick som kunde döda. Sedan öppnar jag munnen.

- Because she's a member of this gang, and we protect each other. And in the way we can kill and destroy Austin and his gang. What more can you ask for? Säger jag sedan och killen nickar sakta. 

Efter jag pratat och killarna spridit ut sig i huset och vissa har åkt hem kommer Jason fram till oss och kollar på Evelyn med en menande blick. Så jag tar henne närmare mig. Hon kollar upp mot mig och kysser mig på kinden. Antagligen för att lugna ner mig lite.

- Can I talk to you? Frågan den lilla idioten och Evelyn nickar åt honom och han ler snett.

- Where you're overptotective boyfriend's not listening. Säger han sedan och jag tar ett steg fram mot honom. Evelyn lägger en hand på min axel och skjuter bak mig och krånglar sig ur mitt grepp. Jag kollar surt ner på henne men hon ger mig bara en sträng blick tillbaka.

- Yes, ofcourse. Säger hon och följer med honom till vad jag tror är hans rum. Och lämnar mig kvar.

Evelyns perspektiv

- What did you want to talk about? Frågar jag när vi kommit ifrån min dryga lilla kille och kommit in i Jasons rum. 

- Isn't that obvious? Säger han och lägger händerna i kors medan jag går och sätter mig i hans säng och rycker på axlarna. 

- No. Säger jag sedan kort och han suckar och ställer sig framför mig. Jag kollar upp på honom. Om Aiden skulle sett oss nu skulle han få ett raseriutbrott. 

-I want to talk about us Evelyn. It's like you've ignored what happened to us. Säger han frustrerande och drar en hand genom hans blonda hår. Jag suckar och skakar löst på huvudet.

- No I'm not ignoring it, I'm just trying to forget that it ever happend. Säger jag och rycker på axlarna. 

- That's pretty much ignoring. Säger han sedan och jag kollar ner i golvet. Han placerar sitt pekfinger och långfinger under min haka och tvingar mig att lyfta på ansiktet och kolla in i hans blåa ögon.

- I'll nerver forget it or ignore it, actually, I think it was awsome to kiss you. Säger han och betonar "kiss you". Jag skakar på huvudet åt honom. Det skulle aldrig kunna bli vi och det vill jag inte heller. Det är jag och Aiden, det har alltid varit vi och kommer alltid vara det.

- It was a mistake. Mumlar jag och han skakar på huvudet åt det jag sa. Sedan blöter han sina läppar.

- No it wasn't. Säger han och innan jag vet ordet av det så är hans läppar mot mina för en andra gång. Men den här gången rycker jag undan. Sedan kollar jag åt sidan och mitt hjärta stoppas. Nej det är inte Aiden som står och stirrar på oss, det är Matt. Han harklar sig.

- I just wanted to say that there's food in the kitchen if you want. Säger han och går ut ur rummet inom en sekund. Jag lägger händerna över ansiktet och räknar till tre, sedan kommer Aiden inrusande in till rummet och slänger in Jason i väggen och trycker upp honom mot den sen. Jag går efter och försöker få bort Aiden men det är lönlöst.

Nu har jag fuckat upp det.

--------------

Hej på er! Hoppas ni har det super bra och är taggade på jul imorgon! Lite kort kapitel jag vet men men så är det ibland haha. Vad skulle ni säga om ni fick veta att eran flickvän/pojkvän hade gjort någon sånt här? Hoppas ni gillade kapitlet så ses vi och god jul på er! Puss och kram E<3