Fucked Up Life

• Kapitel 21 •

Aidens perspektiv

Jag blir stel i hela min kropp. Helvete. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Sofie, tjejen som kom ut ur Evelyns rum ställer sig brevid mig och krokar i sin arm i min men jag flyttar ifrån henne med blicken i marken. Jag vågar inte ens kolla upp på Evelyn. Se hennes känslofyllda uttryck. För då kommer jag också bryta ihop. Och det kan jag verkligen inte. 

Sofie petar mig på axeln och jag kollar försiktigt upp och kollar på den halvnakna tjejen bredvid mig som har en sur min i ansiktet och som står med  armarna i kors över bröstet.

- Who's that? Säger hon surt och nickar åt sidan där Evelyn står bakom Jason som står beskyddande framför henne. Den platsen jag ska stå på. Vad har jag gjort?. Jag borde insett att hon inte menade allvar när hon sa att det inte skulle kunna vara vi. Hur korkad är man egentligen? Att jag trodde på det? Jag antar att jag varit så rädd för det att det skulle hända att när det verkade som om det var sant så föll jag direkt efter det. Och eftersom jag är en destruktiv person föll hela min värld samman och jag har nu tagit hem första bästa tjej hem sedan hon lämna mig.

- It's Evelyn. Mumlar jag tyst och hon flämtar till och kollar på henne med avsmak. Jag kliar mig i nacken och ser hur det rinner ner tårar från hennes kinder och jag biter mig i läppen. Hejdar mig för att säga något som kommer bli helt knäppt i denna situationen. Matt kollar besviket på mig.

- Sofie you really need to go know. Säger jag och hon suckar och nickar och stampar in i rummet och tar på sig sina kläder innan hon tränger sig ut och försvinner sen mot hissen.

- Please, come in. Säger Matt Och jag aktar mig så att de kan komma in. 

- How did you two get out? Frågar Matt och Jason lägger en arm runt Evelyn som står och snyftar innan han tar ett djupt andetag.

- She climbed out of the  window and I met her in the woods. And then we took my car and drove here. And about that. They're porobalbly looking for us so do you have a place we can go to? They will look here first so we have to hurry. Säger Jason jag jag kollar argt på honom.

- And why should we listen to you? Säger jag argt och går fram mot honom. Och som jag trodde häver jag ut mig precis fel saker och gör bara allt värre. Men jag kan inte hjälpa det. Han har armen om henne! Vem vet vad han kan ha gjort mot henne. Svartsjukan bara väller över mig och det går inte att kontrollera mitt humör längre. Vem vet hur det här kommer att sluta.

- Hm maybe beacause I helped your girl escape and saved her when you didn't asshole. Säger han argt och puttar Evelyn bort från oss så att han slipper vara med i detta. Matt går och tar hand om henne medan jag trycker upp Jason hårt mot väggen.

- I thought she broke up with me. Säger jag argt och slår hans huvud i väggen.

- Oh you couldn't think for a second that she was forced to huh? She was just only kidnapped, right? Säger han och jag biter mig i läppen innan jag ger honom en smäll i ansiktet så han får ett sår. Det rinner sakta ner blod och jag slår hans huvud i väggen en andra gång.

- Just admit that you're a terrible boyfriend Aiden. You can't have a girl like her. Just look at her, she's an angel and you treet her like shit. So back the fuck off and help us survive. You owe us that. Säger Jason.

- Nobody loves her like I do. Nobody. She's my angel, and my everything. And if you've hurted her I swear, I will kill you slowly and painful. Säger jag samman bitet och han skrattar lite.

- It doesn't seem like you do when you left her with your enemy. Spottar han ur sig. En hand läggs på min axel och jag ser hur Evelyn står bakom mig så jag släpper ner den irriterande lilla blondinen och vänder mig om till Evelyn.

- Just stop Aiden. There's no point Aiden. Säger hon lugnt med tårar rinnandes nerför hennes kinder och jag torkar dom varsamt. Hon kollar bort med ansiktet och det sticker till i mitt hjärta. Hon vill inte ens se på mig. 

- I'm so sorry Ev. I thought I'd lost you and I know that that's isn't an excuse but please understand, I love you so so much Ev, you're my one and only. Säger jag och kollar in i hennes bruna ögon som bara visar att hon är extremt ledsen och besviken på mig.

- We don't have time for this, do you have a place we can go so they don't find us? Säger hon så samlat hon kan och jag nickar sakta. 

- Yes, it's about one hour away from here. Säger jag svagt och hon nickar och vänder sig om från mig.

- I need some new clothes first but go down to the car I'm comming soon. Säger hon och Jason och Matt nickar och går till hissen men jag stannar. Jag följer henne till hennes rum och ställer mig vid dörröppningen. Hon går in i hennes walk in closet och kommer ut några minuter efter i klädd ett par svarta jeans och en av mina hoodies. Jag ler försiktigt och ställer mig i vägen så att hon inte kan komma ut. Hon suckar tungt och kollar upp på mig. 

- I love you. Säger jag tyst och tar tag i hennes ansikte försiktigt. Hon blundar och nickar.

- I know, but I don't know what to say to you Aiden, seriously. I'm in chock. I really didn't thought you would get the first best girl right after. Mumlar hon och jag nickar.

- I tought you left me, I didn't know what else to do. I was so desprate. Viskar jag fram och lägger min panna mot hennes och vi båda andas tungt. Hon vänder huvudet uppåt och ger mig en lätt kyss.

- I know Aiden, guess we both have made big mistakes, but we really need to go now. We can talk later. Säger hon och går förbi mig. 

Antar att det finns en chans att hon förlåter mig ändå.

------------

Heeeeej på er! Lite tråkigt kapitel jag vet med det blir bättre i nästa! Hoppas ni gillade det iaf så ses vi! Puss och kram E<3