Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 19

- Oscar Pov -

Jag vaknar upp i min egen säng av att någon knackar på dörren. Igår efter att jag kom hem från jobbet ville jag vara för mig själv en stund då jag fått ett till sådant där meddelande om mitt rum.

De har beslutat att om en vecka ska en ny person flytta in där då jag tagit för lång tid på mig att betala räkningen. Jag skrev till dem att vänta, men det fungerade inte och jag vet själv att jag inte har råd till den just nu när jag måste betala Emma hyra också och mamma lyckades inte riktigt få ihopa så mycket som behövdes heller.

"Jag kommer" ropar jag och kliver upp. På andra sidan står Felix. Jag blir lite förvånad och ser ner på mina fötter. Jag känner hans armar omsluta min rygg.
"Förlåt för igår Oscar, det var inte meningen att säga så som jag gjorde" säger han och jag nickar medans jag försöker ge ett leende tillbaka.
"Har du druckit igår?" Frågar han och jag tvingas att nicka då jag inte har någon annan ursäkt.
"Åh, förlåt, det var aldrig meningen att få dig och må dåligt" säger han och kramar mig hårdare.
"Jag är bara orolig för dig, du är liksom annorlunda jämfört med den Oscar jag lärde känna på lägret" säger han och jag suckar.
"Man kan förändras" säger jag.
"Aaa, men inte på det viset. Det känns som du är ledsen över något Oscar, du kan berätta för mig vet du väl" säger han och jag nickar.
"Så, vad är det då?" Frågar han och jag suckar.
"Vi tar det en annan gång, jag vill inte prata om det" säger jag och han nickar.

"Men varför är här så kallt och mörkt fortfarande? Satte du aldrig i säkringen?" Frågar han och jag sväljer.
"Jo men den passade inte" mumlar jag och han nickar.
"Aja, vi måste iallafall gå nu, skolan börjar snart" säger han och jag byter snabbt om och packar skolväskan.

- Felix Pov -

Jag vet att något är fel med Oscar även om han säger att han mår bra. Jag kan se att han bara fejkar att han är glad i skolan. Förmodligen bara för att ingen ska märka, men det gör jag. Jag vet inte vad det är med honom men jag tänker lista ut det när han inte vill berätta själv. Jag har ju faktigst gett honom chansen några gånger nu.

Jag vet att han varje kväll sticker iväg någon stans och hittar på något. Jag vet inte vad det är han gör men jag hoppas inte det är något dåligt. Jag menar tänk om det är något gäng som utnyttjar honom eller något sådan. Jag har funderat ett tag på att följa efter honom och faktigst försökt en gång tidigare men jag tappade bort honom och gick tillbaka hem.

När jag och Oscar spenderat hela eftermiddagen tillsammans och sett på serier och ätit chipsen som jag köppte så säger han likt alltid att han måste gå. Som alltid så låter jag honom gå då jag lärt mig han också har ett privatliv även om vi är tillsammans.

Jag väntar någon minut med att öppna dörren innan jag går ut. Jag tar på mig jackan och ser hissen sjunka ned till första våningen. Jag springer snabbt ned för alla trappor do hissen skulle varit långsammare i detta fallet. När jag kommer ner öppnar jag dörren ut och pustar ut medans jag spejar efter Oscar. Jag ser honom precis runda hörnet på huset och försvinna så jag springer snabbt efter. När jag kommer fram ser jag honom gå längs trottoaren. Jag följer efter på avstånd. Efter en lång promenad kommer vi in till den mer kvällslivade delen av staden där restauranger, barer och några spelbutiker med annat är öppna. Han går in på en utav barerna, den som Emma och hennes kompisar pratade om.

Jag undrar vad han ska där. Dricka? Brukar han gå dit där och dricka? Hur är det ens möjligt när han är sådan lättviktare? Jag suckar medans jag ser fler och fler folk gå in på baren. Efter en stund går jag själv in. Jag sätter mig vid ett tomt bord och spanar efter Oscar men jag kan inte hitta honom bland allt folket som är här nu.

Plötsligt ser jag honom gå runt med andra kläder och två drinkar i handen. Han ställer de på ett bord och går tillbaka in. Varför har han de kläderna på sig? Har man inte det när man jobbar där och det gör väl inte Oscar? Varför skulle Oscar få för sig att jobba på en bar?

Under kvällen springer Oscar runt och serverar drickor och torkar bord runt om i lokalen. Ibland är han ganska nära mig så jag måste dra upp hoodien och vända bort huvudet.

När jag inte sett honom på ett tag bestämmer jag mig för att gå hem då han kanske också gått hem då klockan ändå är ganska mycket och folket börjat avta. Jag öppnar dörren och går ut. Till höger om mig hör jag en konversation som inte låter helt normal. Jag bestämmer mig för att gå dit och se efter. Runt husknuten står en kille och en tjej. Tjejen är lutad mot väggen och Killen står mitt emot med ena handen på väggen för att hindra henne från att smita.
"Kan jag inte bara få en dejt med dig, snälla" säger tjejen och börjar krama om honom. Jag tittar lite närmre och ser att det är en sådan där kille från baren. Han har exakt samma klädkod. Sedan upptäcker jag att det är Oscar.
"Vad fan gör du Oscar?! Är det här vad du gör varje kväll när du lämnar lägenheten va? Går och håller på med tjejer eller?"
"Trevligt. Hoppas du hittar någon bra då för jag tänker gå hem nu" säger jag argt och vänder mig om och springer hem innan någon ser att jag gråter allt för mycket.

Väl hemma igen stänger jag dörren hårt och tar argt av mig mina kläder för att byta om till något bekvämare. Så detta är var han gjort varje kväll. Han har gått och blitt servitör eller något på en bar och föredrar att mingla med random personer istället för att vara med sin pojkvän. Helt ärligt är jag ganska besviken på honom. Han kunde faktiskt berättat att han hällde hänger där än med mig.

Till slut vill jag inte spekulera mer i vad som hänt och orkar inte tänka mer på det. Jag har insett att även de man minst anar kan vara skitstövlar. Jag öppnar en låda och tar ut en cigarett och tändare. Sedan går jag ut på min balkong för att tända den. Jag andas in röken en gång.

Nu känns det inte mycket bättre. Jag har ju länge försökt att sluta helt med att röka då jag vet att Oscar inte gillar doften men när han gjorde sådär mot mig så har jag inte längre någon motivation att sluta längre men jag känner det fortfarande som att jag misslyckades med något som jag bestämt mig för.