Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 32

- Felix Pov -

Nu har det blivit eftermiddag och nästan kväll så min mamma och syster har hjälpt till att laga tacos. Maten är nästan klar och Oscars mamma kommer vilken minut som helst.

"Förresten, ligger du fortfarande runt en massa Felix?" Frågar min syster plötsligt och jag rycker nästan till lite. Jag var inte beredd på den frågan.
"Varför frågar du det, du kan ju ställa lite mindre privata frågor" säger jag ärligt.
"Så du gör det? Vilken besvikelse, jag som trodde du slutat krossa tjejers hjärtan" säger hon och jag suckar.
"Jo, jag har slutat med det om du så tvunget vill veta" säger jag och suckar.
"What? Seriöst? Men varför?" Frågar hon och jag ser ner.
"Äch, bara pallade inte med det längre" ljuger jag och min syster ser inte helt nöjd ut med svaret men låter den gå med en suck.

Plötsligt plingar det på dörren Och Oscar vaknar till lite.
"Oh, jag kan öppna. Det måste vara min mamma" säger han och gör det. Mycket riktigt är det hans mamma där. Jag har aldrig träffat henne förr men jag vet att det är Oscars mamma då de ser lite lika ut i ansiktsdragen.
"Hej, förlåt att jag kommer så sent, jag var bara tvungen att jobba hela passet idag Oscar, jag hoppas du inte blir allt för besviken på mig" säger hon och han virrar på huvudet.
"Nej då, det är lugnt mamma. Men hur går det, har du det bättre nu?" Frågar han och hon nickar.
"Aaa, lite men inte så mycket. Men jag tror det ordnar upp sig så småningom. Har du förresten tackat din kompis för att du får bo hos honom?" Frågar hon.
"Aaa, det har jag" säger han och bjuder in sin mamma till bordet. De hälsar på varandra och verkar direkt klicka med varandra ganska bra vilket gör mig lättad.

- Oscar pov -
"Tack för att min son får bo hos eran. Vi har nämligen inte det så lätt med pengar just nu så Oscar var tvungen att lämna sin lägenhet" säger mamma vilket får mig att skämmas lite. Hon tycker förmodligen inte att det är så pinsamt men hon vet inte hur rika Felix familj är jämfört med oss. Jag menar man ser ju skillnad i bara hur vi klär oss.
"Det är inte mig du ska tacka, det är Felix. Han har skött det helt själv och vi visste inte om det förrän vi blev inbjudna" säger hans mamma och han nickar.
"Aaa men jag står bara för husrum. Han vägrar låta mig betala hela hyran så det är inte så stort besvär" svarar han vilket får mig att se ner.
"Ja, juste vilket deltidsjobb fick du egentligen plats på? Jag minns att du sa det men aldrig var du jobbade" frågar mamma och jag sväljer.
"Ehm... det är nog bäst on ni inte vet" svarar jag då jag vet att de inte kommer gilla svaret.
"När du säger så Oscar så låter det som att du säljer dig själv till andra eller jobbar som strippare. Bara så att du vet" säger Felix syrra då vilket får mig chockad.
"Nej, nej inte alls. Jag jobbar bara på en bar här i närheten, det är allt" säger jag och ser på mamma. Hon nickar lite besviket.
"Jag förstår inte hur du fick jobb där som minderårig... men hur som helst, vad gör du där då och varför just en bar?" Frågar hon.
"För att jag inte blev accepterad någon annan stans och detta jobbet gav bra betalt då det är obekväm arbetstid" svarar jag och dem nickar.
"Går det bra då? Finns där några snygga tjejer inne?" Frågar Felix mamma. Jag virrar snabbt på huvudet och sneglar på Felix.
"Jag... kan inte titta på sådant när jag jobbar" ljuger jag snabbt ihopa.
"Jo, när jag varit på barer så brukar de som jobbar där flörta med en" säger hon och jag ser ner.
"Kanske det men jag är inte där för att leta efter en partner utan bara tjäna ihopa mina pengar" svarar jag och hör hur fel det låter även om det är sant. Jag har ju liksom redan en partner men jag är inte besatt av att bli rik.

"Om du bara är på ett sådant jobb för att tjäna pengar, skulle du inte kunna tänka dig jobba på ett annat och bättre ställe med lika bra lön?" Frågar Felix mamma och jag nickar.
"Jag gillar egentligen inte ens alkohol. Varken doften eller smaken och musiken där inne är lite för hög" förklarar jag och de nickar.
"Jag skulle vilja erbjuda dig en plats på mitt jobb i så fall. Jag har länge behövt en assistent och du verkar passa bra som det" säger hans mamma och jag ser lite förvånat på henne.
"Ja, då slipper du ju den där jobbiga miljön och obekväma tiden och jag kan erbjuda lite högre lön om du vill" säger hon och jag blir ännu mer förvånad. Det här låter ju för bra för att vara sant.
"Tack, det låter jättesnällt men jag har ingen erfarenhet av kontorsjobb" säger jag.
"Äch, det gör inget, det lär du dig snabbt. Vad säger du? Låter det bra?" Frågar hon och jag nickar.
"Jag måste bara jobba på baren någon dag till så att jag kan berätta nyheten" svarar jag och de nickar. Jag ser sedan på Felix som ler stort mot mig. Han är säkert glad för att jag byter till ett kontorsjobb och faktiskt jag också.