Tiden efter lägret med den jag hatade

Del 21

- Oscar Pov -

Jag vaknar upp i Emmas säng på grund av alarmet. Hon stänger av det och jag märker att mitt öga gör ganska ont. Jag suckar och tvingas gå upp för att duscha. Jag tar av plåstret och ser mig själv i spegeln och upptäcker att det är lite svullet på grund av slaget igår. Såret har börjat läka lite men är fortfarande väldigt synligt.

Den här morgonen mår jag inte så bra då jag har lite huvudvärk och illamående igen. Det är förmodligen för att jag är stressad och tänker på all som hänt så jag får inte så bra sömn heller. Men jag måste hålla fasaden uppe ett tag till och låssas som att allt är som normalt.

När jag duschat klart gör jag mig klar för skolan.
"Men oj Oscar, tänker du gå ut sådär?" Frågar hon och jag nickar.
"Aaa, vadå då?"
"Jamen ditt öga ser helt svullet ut" säger hon och jag nickar.
"Men det finns inget att göra åt det och jag tänker inte låta dem två få den stoltheten från mig"
"Aha, ja det är ju sant" säger hon.

När vi kommer till skolan idag går jag till lärarens kontor och tvingas berätta allt som hände och om de gjort någonting liknande tidigare. Jag valde att svara ärligt då jag inte orkar att hela tiden vara rädd för dem. Det positiva är att läraren litade på mig vilket jag aldrig trodde skulle hända då Felix och hans gamla gäng intalat mig så länge att ingen skulle tro mig om jag berättade. Läraren sa att han skulle gå vidare med saken till rektorn och att de förmodligen blev avstängda från skolan några veckor eller utskickade.

Många timmar senare är skolan slut och jag och Emma har gått till vårt rum.
"Kan du snälla inte göra upp med Felix? Jag står inte ut med att ni inte pratar med varandra" säger hon och suckar.
"Men vad ska jag göra då? Han vill ju inte prata med mig" säger jag och hon suckar.
"Jo, testa banka på hos honom och be dig få förklara dig" säger hon och jag suckar.
"Jag kan ju inte det. Han kommer ju vilja veta vad jag gjorde på den baren och då måste jag ju berätta allt" säger jag och hon nickar.
"Kanske det, men det är ju bättre än att förlora honom för gott" säger hon och jag suckar. Jag står och tänker över det hela några sekunder och bestämmer mig sedan.
"Okej, jag gör väl det då" säger jag och reser mig upp.

Någon minut senare är jag framme vid Felix dörr och överväger om jag ska banka på eller gå tillbaka. Men till slut bara bankar jag vilket gör det för sent att gå eftersom stegen kommer mot dörren. Efter någon sekund öppnas dörren och han tittar ut.
"Åh" säger han utan ton så man vet inte vilket humör han är på.
"Hej, kan vi prata?" Frågar jag och kliver in. Han suckar och sätter sig på sängen vilket betyder att jag blivit accepterad att gå in. Jag stänger dörren och går efter medans jag börjar känna mig mer nervös över att han kanske inte godtar mig.

"Förlåt Felix" säger jag och försöker krama om honom. När han drar sig undan känner jag en Sveg vittring av rök. Något som jag inte luckrat från hans lägenhet på länge.
"Förlåt? Det låter ju bara som att det jag trodde var rätt" säger han.
"Nej, förlåt att jag inte berättat för dig att jag jobbar på den baren. Jag ville bara inte att du skulle bli arg och oroa dig om mig" säger jag.
"Jag visste liksom att du inte skulle gilla tanken på att jag jobbade på ett sådant ställe varje kväll"
"Då misslyckades du. Jag är arg" säger han.
"Snälla var inte arg, jag är inte otrogen Felix"
"Vem var hon då?"
"Vet inte, hon har försökt dejta mig fler gånger än den kvällen och hon lyssnade inte när jag sa att jag var upptagen för att hon behövde se mig med min tjej kyssas för att tro på det och hur skulle det gå till när vi inte kommit ut för allmänheten eller vågar kyssas framför någon annan? Och tror du inte att barens ryckte skulle sjunkit om ryktet sprids att en som jobbar där är gay? Jag kan ju inte bara förstöra ryktet på den enda arbetsplatsen jag fick ett jobb på" säger jag och suckar.
"Vet du hur det känns när hon ens sa att jag skulle dra dit en tjej? Jag tror inte ens att jag kan kyssa en tjej längre!" Säger jag och suckar.
"Varför inte?" Frågar han och ser ner.
"För att jag aldrig gillat tjejer. När jag blev tillsammans med dig insåg jag att jag bara försökt intala mig själv att jag gillar båda, men nu vet jag att det bara var en täckmantel" erkänner jag och ser ner.
"Men vad gjorde ni där då? Jag såg ju dig med armen bredvid henne mot en vägg"
"Jag tog ut henne för att säga sanningen precis som Emma sagt att jag borde. Men så försökte hon göra något romantisk av det hela istället och du råkade komma just då" säger jag och suckar medan jag täcker ansicktet i mina händer.
"Men varför jobbar du där? Och hur länge har du ens jobbat där?" Frågar han och jag rycker på axlarna.
"Typ två/tre veckor kanske. Jag ville först ha ett jobb på en restaurang men jag fejlade och då fick jag jobb på baren istället då ingen annan ville jobba där" svarar jag.
"Men varför? Du vet väl att du bara kunde bett mig om pengar om du behövde det" säger han och jag suckar.
"Jag vill inte ta emot dina pengar, de är dina och du ska behålla dem utan att slösa så mycket på mig. Mamma lärde mig alltid att världen var orättvis och vissa är tvungna att jobba hårdare än andra så jag antar att jag blev en av dem som behöver jobba hårdare" säger jag och han suckar.
"Det kanske är sant att det är orättvist, men om du nu påstår att jag är den "rika" och du den "fattiga" så lärde min mamma mig att den som har mer ska ge eller hjälpa den som har mindre eller svårare" säger han.
"Förlåt" mumlar jag och denna gången kramar han mig tillbaka. Jag känner mig direkt lite varmare i kroppen även om rökdoftande i hans kläder får mig att rynka näsan.

"Vad behövde du förresten pengarna till? Du måste ha behövt ganska mycket om du söker till ett deltidsjobb och speciellt ett jobb med obekväm arbetstid" säger han och jag nickar.
"Jag behövde det till min lägenhetshyra. Jag vill inte att mamma ska jobba ihjäl sig medans jag får gratis boende. Hon har det redan svårt som det är" säger jag och han nickar.
"Så, hur går det med den?" Frågar han och jag sväljer.
"Ehm bra..." svarar jag och han höjer på ögonbrynet.
"Det lät inte som det går bra, och vänta lite nu... är det därför du inte har någon el i din lägenhet? De stängde av den ellerhur?" Frågar han och jag nickar.
"Mmm" svarar jag och ser ner.
"Har du tillräckligt för att betala den nu då?" Frågar han och jag virrar på huvudet.
"Hur mycket till behöver du?" Frågar han och reser sig upp. Jag tar tag i hans arm och stoppar honom.
"Nej, det är lugnt! Det är ändå redan för sent" säger jag och han ser undrandes på mig.
"Vadå för sent?"
"De har vräkt mig. Det flyttar in någon ny där om några dagar så jag fick lov att bo hos Emma om jag ville" säger jag och han ser lite argt på mig.
"Hos Emma?! Varför hos henne och inte hos mig? Vet du hur många nätter jag saknat dina knackningar på min dörr och dig som kommer in och gosar ner dig och hjälper till och värma min säng?" Frågar han och jag virrar på huvudet.
"Inte jag heller, men det är alldeles för många! Jag tillåter inte dig att flytta in hos henne, du ska bo hos mig!" Säger han bestämt och kramar om mig.
"Mmmh, okej då" säger jag och ler då allting börjar kännas lite bättre och klumpen i magen sakta upplöses.
"Har du förlåtit mig nu då?" Frågar jag.
"Mmm, men lova mig att aldrig hålla sådana här jobbiga grejer inom dig" säger han och jag nickar.

———————————————
Tjenare läsare!
Jag vet att detta är en Foscar fanfiction men jag vill ändå ta upp serien, Young Royals som Omar är med i. Så coolt ändå att han är med i den serien och enligt mig skådespelar riktigt bra. Och det mest gulliga av allt, hans fiskar heter Olle, Oski och Felle, hur gulligt ändå 🥺
Kände bara att jag ville skriva detta någonstans och har ni inte sett serien så är det en rekommendation från mig 😉

/Jojo