You'll Be In My Heart; Foscar

Kapitel XIII

Oscar P.O.V

Ljudet från tv:n och knapprandet från handkontrollerna var det enda som hördes där jag och Ogge satt i tystnad. Tillslut bröt Ogges mobil tystnaden och han skiftade snabbt fokus från tv skärmen till sin telefon och jag såg hur ett flin bildades på hans läppar.

“Vilken brud var det nu?” Ogge blängde surt på mig och boxade lätt till mig på överarmen.

“Det var faktiskt den enda jag snackar med nu, jämfört med dig.” Jag hade ingen bra come back utan höll bara tyst.

“Förlåt.. Du vet att jag inte menade så”

Jag svarade bara med ett nästintill ohörbart mummel och fortsatte koncentrera mig på spelet.

Det blev något av en obekväm tystnad, vilket inte ofta hände mellan mig och Ogge men han bröt den snart.

"Ehm.. Jag ska ha fest på fredag, antar att du kommer?"

"Såklart, kommer bruden?" Frågade jag och nickade mot Ogges telefon.

"Ja" svarade Ogge smått generat.

"Då får du kanske ligg då?" Skojade jag och såg på Ogge som kollade ner i sitt knä.

"Alltså Oscar, denna gången är det inte på det sättet. Hon är speciell"

"Värst vad du blivit klyschig nu då" flinade jag medan Ogge bara suckade.

"Har du verkligen aldrig känt att en person har något extra? Något man liksom inte kan motstå?"

"Nepp" svarade jag oberört men började plötsligt tveka. Mina tankar vandrade iväg till Felix och sättet hans ögon glittrade när han såg på mig. Sättet hans trevande och osäkra handlingar fick mig att rysa. Jag slog mig själv mentalt hårt över ena kinden. Lägg av. Vad håller du på med?

Jag kände Ogges skeptiska blick på mig men undvek att möta den. Eftersom han hade känt mig länge visste han förmodligen att jag inte ville prata mer om saken.

"Ska vi käka något?" Frågade han vilket bidrog till att stämningen lättade en aning.

"Sure" sa jag och reste mig långsamt ur soffan. I tystnad förflyttade vi oss till köket. Jag hoppade direkt upp på diskbänken och Ogge kom efter. När han skulle gå förbi mig snuddade mina knän vid hans höft. Såklart var det inte något märkvärdigt med det men de flesta av killarna jag kände undgick helst fysisk kontakt med mig. Ogge var den enda killen som verkligen inte behandlat mig annorlunda efter att jag kom ut som gay. Dock hade jag å andra sidan en relativt hög status och var rätt populär vilket gjorde att ingen någonsin vågat kommentera något om min läggning.

"Vad tror du om nudlar?" Frågade Ogge med huvudet inuti ett skåp.

"Det blir bra" mumlade jag och tog upp min mobil. Jag checkade snabbt om något nytt hade hänt vilket det såklart hade men ändå kände jag ett sting av besvikelse, samtidigt som jag var osäker på vad jag egentligen hoppats på.

Felix P.O.V

Jag och Felicia närmade oss det vita, moderna huset som påminde mycket om Oscars hus, kanske för att dem låg ganska nära varandra och de flesta husen här såg i princip likadana ut.

Tanken på Oscar skakade jag snabbt av mig och fokuserade istället på Felicia som vid det här laget hade börjat andas lite häftigare.

“Felicia, är du nervös?”

“Va? Jag? Nej varför skulle jag vara det.. Eller alltså kanske lite. Okej jag är nervös Felix snälla hjälp mig.” Jag skrattade åt hennes smått panikslagna tonfall.

“Det går bra, jag lovar att wingmanna dig bra, du ser ju hur bra det gick för Omar och Maya!” Hon knuffade mig så att jag vacklade några steg åt sidan och vi båda började skratta. Vi var framme vid dörren och utan att knacka eller ringa gick vi in i huset. Medans vi hängde av oss våra ytterkläder kom det en relativt lång kille, lite längre än mig, med välstylat hår gående emot oss.

“Det är han” Viskade Felicia högt för att höras över musiken som inte spelades överdrivet högt, men som ändå hördes inifrån vardagsrummet som mötte en direkt vid hallen.

“Hej Felicia!” Sa han och var tvungen att böja på ryggen en aning för att krama om henne, samtidigt som hon ställde sig lite på tå. Han vände huvudet åt mitt håll och innan jag hann säga något presenterade hon mig.

“Ogge, detta är Felix, han är en barndomsvän.” Förtydligade hon. Killen sträckte fram en hand och jag tog den samtidigt som han rynkade en aning på ögonbrynen. “Har vi träffats förut?” Sa han utan att släppa min hand. “Ehm, jag vet inte, jag tror inte det?” Sa jag förvirrat, men nu när han säger det känns det som att jag har träffat honom.

"Jahapp" sa Ogge lite tafatt och vände sig mot Felicia. "Hur är det med dig?"

"Jo, det är fint. Själv?" Svarade hon och kollade nervöst ner på sina händer.

"Det är bara bra"

En stel tystnad sänkte sig över oss och jag visste knappt vad jag skulle säga eller göra. Tillslut tog jag mig i kragen och meddelade att jag gick till köket för att ta något och dricka. Jag trängde mig så smidigt jag kunde genom folkmassan mot köket där det fanns mängder med flaskor och röda muggar utspridda. Snabbt kom jag överens med mig själv om att börja försiktigt och tog därför en burk cider. Den drack jag dock upp snabbt och beslutade mig då för att välja något lite starkare. Med den röda muggen i handen trängde jag mig mot en av kökets ena utgångar men insåg snabbt att det inte var den jag kommit in ifrån. Jag kollade ut över vardagsrummet men min blick fastnade på två killar som satt nära varandra i en soffa längre in i vardagsrummet. Det kändes som ett slag rakt i magen när jag insåg vem den ena var.

Oscar.

Min hjärna kopplade snabbt, snabbare än vad jag själv hann med. Ogge, han hade varit på festen där jag träffade Oscar. Såklart.

Allt runtomkring mig stannade upp och jag fortsatte att ha blicken fäst på Oscar som hade sin hand placerad på den andre killens knä. Precis som han hade när vi satt på balkongen den där kyliga natten. Plötsligt fick vi ögonkontakt och jag såg hur Oscar ryckte till och tog långsamt bort handen från den andre killen men bröt inte vår ögonkontakt. Jag ville så gärna vända bort blicken men något i mig tvingade mig att fortsätta kolla.

“Felix..” Felicia lade en hand på min axel. “Är det något?” Jag kände hur paniken började gro inom mig.

“Va, Nej, ehm” Jag skakade lätt på huvudet och riktade mig sedan mot Ogge.

“Eh, vart ligger toan?” Ogge pekade och förklarade flyktigt och ärligt talat tror jag att han var glad att bli av med mig, även om han inte på något sätt varit dryg mot mig för att jag kom hit med Felicia. Jag följde Ogges ganska oklara vägbeskrivning men hittade snart toaletten. När jag stängt dörren och låst den sätter jag mig på badkarskanten med armbågarna på mina knän och händerna knäppta.

Jag hör plötsligt hur fort jag andas och känner hur klumpen i halsen sakta men säkert växer sig större, och det är bara en tidsfråga innan den brister och så även jag.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat på ett tag.. har inte haft skrivlust överhuvudtaget. ni får gärna peppa mig om ni känner för det, kram<3