You'll Be In My Heart; Foscar

Kapitel VI

Felix P.O.V

Jag vaknade av ljuset som började strömma in från det stora fönstret och träffade de vita väggarna i rummet. Jag kisade och kände hur huvudvärken sakta men säkert smög sig på. Lätta andetag hördes och jag vred mig och min blick föll på Oscar som låg med täcket nästan ända uppe vid näsan. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Precis då kände jag hur också en lustig känsla infann sig inom mig. Visst hade jag varit full, men jag kom ihåg allt. Jag kom ihåg när vi kysste varandra under sanning eller konsekvens. Jag kom ihåg hur jag skojat om att vi skulle ha sex. Jag kom ihåg hur Oscar gränslat mig och jag kom definitivt ihåg när han börjat klä av sig. Men när han gjort ett försök att knäppa upp mina byxor fick jag panik. Jag förstod precis vad det hade lett upp till om jag låtit honom. Visst var det mysigt att strula lite med honom, och helt ärligt så fann jag honom riktigt attraktiv, men jag hade aldrig ens reflekterat över min sexuella läggning. Jag hade bara antagit att jag är hetero, men nu var jag inte lika säker längre. Tankarna snurrade och huvudvärken blev inte bättre av det.

Jag låg och iakttog honom ett tag tills jag såg hur hans andning blev mer ojämn och hans ögonlock började fladdra en aning. Jag vände mig snabbt om och låtsades sova. Jag ville inte framstå som ett creep som låg och kollade på folk som sov. Jag hörde hur Oscar drog ur sin mobil-laddare och låste upp sin telefon men bara några sekunder senare låste han den och jag bestämde mig för att "vakna". Jag vände mig om och kollade lite sömndrucket på Oscar.

"Godmogron." Hans röst var en aning hes och jag fick rysningar längsmed ryggraden.

"Godmorgon." Svarade jag och satte mig upp och drog en hand genom mitt hår. Det blev en något obekväm tystnad och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Tillslut bestämde jag mig ändå för att bryta tystnaden.

"Du, Oscar.." Han tittade på mig men var fortfarande tyst så jag fortsatte. "Förlåt.." Var det det bästa du kunde komma på? Jag slog mig själv gul och blå inombords.

"Felix det är inte du som ska be om ursäkt, det är jag. Jag känner mig så jävla dum som försökte göra så trots att jag fattade att du var helt ny till allt." Var det så uppenbart? "Så förlåt." Avslutade han. Jag kände hur mina kinder hettade till en aning.

"Vad tror du om att vi äter lite frukost och glömmer allt som hänt?" Frågade Oscar och reste sig upp på armbågarna.

"Visst" mumlade jag, trots att en del av mig verkligen inte ville glömma känslan av Oscars läppar mot mina. 'Det blir bäst så' upprepade jag gång på gång bara för att övertala mig själv.

Oscars föräldrar var fortfarande inte hemma så vi var helt ensamma i det stora huset. När vi kom ner för trappan möttes vi av ett mindre kaos. Det låg muggar och flaskor överallt och en och annan möbel hade flyttats. Oscar suckade lågt men gick bara förbi röran och in i köket. Jag däremot fick lite ångest av hur stökigt det var. Jag var van vid att alltid ha det städat runomkring mig, förmodligen en egenskap jag ärvt från min mamma. Jag plockade upp en och annan plastmugg på vägen och ställde dem i en prydlig stapel på köksön mitt i köket.

"Du behöver inte städa, jag gör det sen." Sa Oscar samtidigt som han hade börjat plocka fram frukosten. Jag skakade lite på huvudet åt honom. "Jag hjälper dig när vi ätit." Oscar mötte min blick med ett uppgivet leende. Han förstod att han inte skulle kunna övertyga mig.

När vi ätit frukost och jag hjälpt Oscar att städa fiskade jag upp min mobil och kollade på klockan; 12:37. "Shit.." Mumlade jag tyst för mig själv. "Huh?" Sa Oscar. "Nej det var inget speciellt.. Men jag måste sticka, ska hämta min lillasyster hos min kompis, han som stack igår du vet?" "Han ja.." Oscar försökte komma ihåg namnet. "O..-" "Omar" "Jag hade ju det!" Han slängde ut armarna och suckade uppgivet. Jag skrattade åt hans barnsliga gest och han började också att skratta åt sig själv. Jag öppnade ett nytt meddelande till Omar;