Pull The Trigger

Kap.12

— Theas perspektiv —

Jag vaknar upp på morgonen med ett par starka armar runt mig. Dewins armar.
Jag tänker tillbaka på natten, och minns hur han hade vaknat och väckt mig, sagt någonting och klagat för att jag rört mig för mycket. Sen minns jag att han tog tag om mig hårt för att ligga stilla bredvid honom, det var ovanligt skönt att vara så stilla som jag blev sen.

"Dewiiiiin!" Tjuter jag när jag hör honom komma till liv bakom mig.

"Mmm, tyst." Mumlar han.

"Men jag sitter fast."

"...det är meningen!" Viskar han, och jag känner hans röst nere i magen.

"Snälla släpp mig." Ber jag och slappnar av.

Han suckar, men han lossar på sitt grepp runt mig i alla fall. Jag rullar bort så att jag kan ligga själv, men jag rullar runt igen och ligger med ansiktet mot honom. Han glor på mig, och sedan växer ett leende på hans läppar.

"Vad?" Frågar jag.

"Inget." Svarar han och vrider bort sig själv ifrån mig medan han gnuggar hans ögon.

"Nej, rulla tillbaka! Jag vill se på dig."

"Vem sa att du inte tittar på mig just nu?" Han sträcker sin arm efter mig och drar i mig så att jag ligger framför honom igen. "Hej." Säger han när mitt ansikte är så väldigt nära hans.

"Hej."

"Du är så söt." Det där kom från ingenstans.

"Du kan vara söt." Mumlar jag som svar.

"Va? Vad sa du?"

"Du kan vara söt?"

"Säg det igen." Ber han.

"Du är söt?"

"...yep, nu är jag kåt." Han fnittrar för sig själv.

"Men aaah! Dewin!" Säger jag och ställer mig upp med ett retande leende. Jag tar tag om en kudde och kastar den på honom rakt i ansiktet så att han kan gömma sig under den. Skämmas, under den.

"Kom tillbaka." Säger han sen och tar bort kudden från hans ansikte.
Jag gör som han säger och sätter mig ner i sängen igen. Jag lägger mig ner, gömmer mig under täcket men känner snabbt hur han drar sig närmare mig.

Jag vill inte säga emot honom.

— Violas perspektiv —

Igår natt somnade jag med Liam bredvid mig, och som tur var vaknade jag med honom bredvid mig också.

"Är du säker på att Dewin inte kommer döda mig?" Frågar jag oroligt. Liam vrider på sig och flinar.

"Ma chérie, han vågar inte." Säger han, och jag blir förvånad över smeknamnet. "Och jag lovar att jag kommer göra allt för att han inte lägger en hand på dig." Fortsätter han.

"Tack Liam." Viskar jag och närmar mig honom, men han kliver ur sängen och hjälper mig upp så att jag står bredvid honom.

"Kom, vi går ner och får det överstökat." Ber han och tar tag i min hand.

Vi går med tunga steg mot trappan. Liam är trött och jag vågar knappt ta fler steg än de jag redan tagit. Väl framme vid trappan tar han tag i min hand och håller i den hela tiden tills vi kommer fram till köket. Alla sitter och glor på oss, alla bortsett från Thea och Dewin...