Overwatch

Kapitel 50

Lena Oxton, Schweiz; Overwatchs högkvarter

Liksom Angela förklarat var träningen utmanade, och Lena och Genji hade mycket att lära av de långa passen de spenderade tillsammans. Lenas nyvunna förmåga att teleportera sig gjorde det svårt för Genji att överrumpla henne. Hon for hit och dit och det var nästan omöjligt att veta var hon skulle dyka upp härnäst. Det gjorde att Genji fick träna mycket på intuition, och för det krävdes skarpa sinnen. Han märkte att han hela tiden utvecklades. Ibland bara visste han var Lena skulle dyka upp och under träningens gång blev han allt bättre på att försvara sig i tid. Lena fick också svåra utmaningar. Hon var smidig och snabb med kronacceleratorn, som hon utnyttjade effektivt för att överraska sin motståndare, men när det kom till närstrid hamnade hon i underläge. Visserligen satt träningen från tiden då hon ingått i brittiska flygflottan i ryggmärgen, men det sa sig själv: Då var hon en pilot som teoretiskt sett aldrig behövde hamna i närstrid. Nu var hon en Overwatchagent, och nu var det närstrid i högsta grad som gällde. Genji var en skicklig krigare sedan innan och maskinkroppen gjorde honom bara bättre. Han visste precis hur han skulle använda kroppen för att undvika och utdela slag och sparkar, och även om han var liten i kroppen var han stark och uthållig. När han och Lena tränade närstrid dröjde det aldrig länge förrän han hade övertaget.

"Jag har ju inte tränats av Shimadaklanen för intet", sa han gång på gång och flinade när Lena bedrövat beklagade sig.

Men eftersom Genji var så skicklig behövde Lena vara ännu skickligare för att vinna över honom, och eftersom Genji var för stark för att besegras i en ren kraftmätning, var Lena tvungen att komma på andra tekniker. Att överrumpla, förvirra och smita undan blev hennes starkaste vapen, och det visade sig vara förvånansvärt effektivt. Dessutom hade hon en riktig fallenhet för det, och det var inte längre självklart vem som gick vinnande ur striden.

Men så ville Gabriel att Genji skulle flyttas till Blackwatchs högkvarter, och eftersom Genji numera var helt återställd efter operationerna, fanns det inte längre någon anledning för honom att stanna hos Overwatch.

Trots det följdes Gabriels begäran av uppståndelse, för många ville att Genji skulle bli kvar i Overwatch. Självfallet var en av dessa Lena. "Du är min bästa vän, Genji! Kan du inte stanna med mig hos Overwatch? Vi skulle bli två utmärkta agenter."

Genji log sorgset och svarade att han gärna hade velat det, och att han önskade att han slapp skiljas från Lena, men han berättade även att han faktiskt ville till Blackwatch. "Förra gången jag var med i Overwatch blev det bara problem. Jag hör inte hemma här, jag kan inte göra det. Jag behöver testa något nytt, och Blackwatch erbjuder mig den möjligheten."

Lena förstod, och trots att ingen av dem ville det, blev de två vännerna en dag tvungna att krama varandra farväl utan att ha någon aning om när de skulle ses igen.

När Genji inte längre var där var det inte lika självklart hur Lenas träning skulle gå till. Det hade varit naturligt att hon och Genji tränade tillsammans, men ingen av de andra agenterna hade tid. Alla var tvungna att arbeta med The Uprising, som blev ett större problem för var dag som gick. Enligt den senaste rapporten var flera tusen människor i behov av medicinsk hjälp, men eftersom London stod i lågor fanns det ingen att tillgå. Dessutom ryktades det om att Null Sector hade tagit en viktig Omnicledare, Mondatta, till fånga. För att undersöka saken närmare skickade Gabriel Jesse McCree till London, trots premiärministerns förbud, och Jesse hade nyligen återvänt med information om att Null Sector höll till i ett strängt övervakat gammalt kraftverk, där Mondatta satt fången som gisslan.

"Varför då?!" utbrast Lena när Jack förde vidare nyheten. "Om Null Sector står på maskinernas sida, varför tillfångatar de en Omnicledare?"

Jack såg bedrövad ut. "Mondatta är ledare för Shambalis munkar och en viktig jämlikhetskämpe. Men eftersom Shambalis tror på jämlikhet mellan människor och maskiner är det inte konstigt att den människohatande terroristorganisationen väljer att tillfångata honom. Null Sector vill ha en värld där maskiner står över människan, inte en där vi är jämlikar."

Jesses rapport följdes av spänningar. Overwatch saknade fortfarande tillstånd att göra en aktiv insats, eftersom premiärministern ansåg att det skulle resultera i panik. Visserligen låg det någonting i hans ord. Även om London var svårt drabbat av The Uprising, hade Null Sector inte spridit sig till andra länder än. Krisen var fortfarande lokal. Men om Overwatch, den världskända elitorganisationen, bedömde situationen som så pass allvarlig att de aktivt behövde sätta stopp för den, skulle alla världens ögon riktas mot uppståndelsen i England. Premiärministern påstod att detta var allt som krävdes för att panik skulle utbryta.

Dock var agenterna överens om att förbudet främst innebar problem. Förr eller senare skulle Null Sector vara stora nog att etablera sig i andra länder, och då skulle de kanske aldrig gå att stoppa. Ytterligare spänningar uppstod när Overwatch fick veta att Mondatta satt fängslad. Eftersom Overwatch hade fått reda på det genom att olagligt skicka en Blackwatchagent till platsen, kunde agenterna inte räkna med att någon utomstående skulle få veta att Mondatta hölls fången och befria honom.

"McCrees rapport lät oss dessutom veta att Null Sector har gömt en databas i det övergivna kraftverket i Kings Row", förklarade Jack under ett möte då Overwatchs agenter diskuterade situationen. "Den är kopplad till Null Sectors Omniums och fungerar som deras energikälla, precis som det var under Omnickrisen. Utan databasen skulle Null Sectors Omniums inte längre fungera."

"Null Sector skulle alltså stoppas och The Uprising avblåsas ifall databasen förstördes", förtydligade Ana.

"Men det är ingen som känner till det?" sa Reinhardt, och han var inte den enda som storögt tagit till sig informationen.

Jack skakade på huvudet. "Ingen utom vi."

Det var Angela som satte ord på de funderingar, som vid det här laget hade korsat de flesta agenters tankar, men som ingen hittills hade vågat överväga på allvar. "Vi borde åka till London, trots förbudet."

Det blev alldeles tyst runt bordet. Trots förbudet. Agenterna såg på varandra, vissa med tveksamhet, andra med övertygelse. Några började nicka och snart stämde fler in. En stund senare var rummet fyllt av alltmer bestämt mumlande.

Jack höll upp händerna för att återkalla tystnaden. "Om vi ska göra det här måste det ske i största hemlighet", sa han. "Inte ett ljud får läcka ut förrän det hela är överstökat." Han såg stängt mellan agenterna, inte för att det behövdes. De förstod mer än väl vilka risker som medföljde uppdraget.

"Lena skulle kunna följa med", tillade Angela. "Hon har tränat ett bra tag nu och är fullt kapabel att vara ute i fält. Det blir en chans för henne att visa vad hon går för. Dessutom kan vi ha användning av hennes förmågor."

Det spratt till i Lenas mage av nervös förväntan. Mer än gärna ville hon göra nytta som Overwatchagent, men samtidigt kunde hon inte låta bli att känna oro. Tänk om hon inte hade förmågan som krävdes? Dock tycktes agenterna vara överens om att Lena passade utmärkt till uppdraget, inte minst Jack, som utan någon som helst invändning välkomnade Angelas förslag. Innan Lena visste ordet av hade det blivit bestämt att hon, tillsammans med Angela, Reinhardt och Torbjörn, utan premiärministerns tillåtelse, skulle skickas till London för att befria Mondatta, och för att en gång för alla, sätta stopp för Null Sector.