Overwatch

Kapitel 66

Jesse McCree, Japan

Jesse slängde den lilla bågen och kogret på marken. Det hade varit en totalt misslyckad jakt, och det störde honom att veta hur många byten som han hade gått miste om på grund av pilbågen. För Jesse kunde inte använda den. Han hade inte känsla alls för hur mycket han behövde spänna bågen, hur mycket han behövde kompensera för vind och pilens fallande, eller var han skulle titta för att veta att pilen kom åt rätt håll. Han var en usel bågskytt, och medan han rört sig tillbaka till lägret hade han dyrt och heligt lovat sig själv att aldrig någonsin röra en pilbåge igen.

Varför han hade gjort det från första början var förstås Hanzos förtjänst. Den före detta Shimadaprinsen hade sagt att Jesse inte borde jaga med revolver, dels för att det lät, men framför allt för att han antydde att det inte var ett anständigt sätt att jaga på. "Det är klart att du måste använda båge när du ska jaga", hade han utbrustit när Jesse sagt att han 'tänkte gå och knäppa några djur'. Sedan dess hade Hanzo arbetat för att tillverka en enklare båge åt Jesse, och idag hade varit den stora invigningsdagen. Sammanfattningen var att det inte hade gått ett dugg bättre, däremot hade det gått minst tio gånger sämre.

Jesse släppte jaktsäcken i Hanzos knä och ställde sig framför honom med armarna i kors. Han insåg hur mycket den misslyckade jakten hade påverkat hans humör.

"Vad är det här?" Hanzo såg misstroget på honom och tittade skeptiskt på säcken, som inte ens såg ut att innehålla en ekorre.

"Bytena. Från jakten", svarade Jesse tonlöst.

Hanzo höjde på båda ögonbrynen samtidigt som han öppnade säcken. Jesse visste precis när Hanzo såg säckens innehåll. Hans ögonbryn höjdes ytterligare, han bet sig i läppen och drog in luft mellan sammanbitna tänder. Så tittade han på Jesse igen. "Svamp?"

Jesse nickade häftigt.

"Glömde jag bort att förklara hur pilbågen fungerar?" sa Hanzo. "Det är meningen att man ska skjuta djuren, inte växterna. De står stilla ändå."

"Jag tror bestämt att du glömde nämna den detaljen." Jesse fnös. "Men jag kom på att det inte gör något, för du skulle faktiskt behöva lära dig att göra svampsoppa." Båda visste att Hanzo aldrig lagade middagen, utan det var Jesses uppgift. "Jag menar", fortsatte Jesse, "att nu när det för ovanlighetens skull är jag som har jagat, borde ju du göra middagen."

Hanzos ögon mörknade. Det var också något som båda visste. Hanzo var ingen mästare på att laga mat, och framför allt hade han inget intresse för det. Dock protesterade han inte. "Jag antar att det är bäst så", sa han syrligt och stängde säcken igen, varpå han lade den åt sidan.

Jesse nickade och kände hur humöret vände nu när det stod klart att det var Hanzo som skulle bli tvungen att tillaga svampen. "Men vi behöver inte äta än på ett tag", sa han, plötsligt glatt, innan han med ett flin tillade: "Fast vi måste förstås ta med i räkningen att du ska börja med middagen en timme tidigare än i vanliga fall, så du hinner klart till vår vanliga mattid." Hanzo blängde på honom men sa inget, och Jesse fortsatte: "Jag tänkte faktiskt att vi skulle kunna bada, det börjar ju bli varmt ute." Det sista sa han med ironi i rösten, och han använde handen för att fläkta sig i ansiktet. Att Jesse hade svårt för sommarvärmen var ingen hemlighet.

"Bada?" upprepade Hanzo, tittade ut över sjön och såg lika skeptisk ut som han gjort när han tittat på svampen.

"Ja, bada. Det är sånt man gör i vattnet. Man simmar, blir blöt, avsvalkad. Det är alldeles fantastiskt skönt."

Hanzo gav honom en mörk blick. "Jag vet vad man gör när man badar. Och jag tänker inte göra det."

"Jo, kom igen, Han! Det blir kul."