Overwatch

Kapitel 55

Jack Morrison, Schweiz; Overwatchs högkvarter

Overwatch fick ingen kontakt med Blackwatch. Dag efter dag passerade utan någon som helst kommunikation, och snart blev dagarna till veckor. På Overwatchs högkvarter var allt vänt upp och ner. Gérard hade hittats död i sin säng och av Amélie syntes inte ett spår. Hela Amélies kidnappning var ett stort mysterium, till synes utan svar. Varför hade hon kidnappats, och sedan så plötsligt hittats och räddats, för att bara några dagar senare försvinna igen, samma dygn som hennes make blev mördad i parets privata rum?

Gabriel syntes inte heller till. Det var han som hade hittat Amélie och ordnat en räddningsaktion. Plötsligt hade han berättat att han visste var Amélie satt fången och beordrat att de omedelbart skulle åka dit för att rädda henne. Väl i den gamla lagerlokalen hade de inte stött på några som helst problem, och det var Gabriel som hade hittat nyckeln som låste upp cellen.

Vissa hyllade Gabriel för hans insats. Några av de, som tidigare förlorat förtroendet för honom, sa att de hade återfått det. Om Gabriel hade skumma saker för sig skulle han knappast vara hjälten som räddade Amélie, resonerades det.

Jack vågade dock inte lita på att Gabriel var fullt så oskyldig och heroisk som det verkade. Amélies räddning hade i Jacks mening gått alldeles för enkelt. Det fanns tecken, alldeles för många tecken, som pekade på att Gabriel i själva verket hade varit inblandad i kidnappningen. Jack ville inte se det, och det värkte i honom när han tänkte på det, men han kunde inte bortse från det faktum att Gabriel både hade lokaliserat gömstället, hittat nyckeln och passat in räddningsaktionen när det inte fanns några vakter på plats. Det Jack allra minst kunde förklara var varför Gérard hade dött alldeles efter att Amélie kom tillbaka och varför Amélie hade försvunnit spårlöst direkt efter dödsfallet. När han diskuterade sina misstankar med några av sina närmaste vänner, Ana, Angela och Winston, berättade de att de hade liknande farhågor.

Varför, var den stora frågan. Varför hade Gabriel varit inblandad i en kidnappning? Varför ville han kidnappa Amélie? Och om han hade varit inblandad i kidnappningen, hade han i så fall också varit inblandad i mordet på Gérard?

Det här var en tanke som blev skrämmande verklig för Jack. Han avskydde att inse det, men det fanns ett samband mellan de senaste månadernas händelser som han inte kunde blunda för. Mötet med FN närmade sig med stormsteg. Gérards förslag hade varit att Overwatch skulle lägga skulden på Blackwatch för att själva klara sig ur situationen, och han hade suttit på information som bevisade att Blackwatch, vid flera tillfällen, hade brutit mot lagen. Den informationen skulle utan tvekan ha blivit slutet för Blackwatch. Men det Gérard inte hade vetat var att Gabriel var Blackwatchs ledare, och Gabriel kunde inte ha uppskattat förslaget mindre. Med Gérard borta förlorade Overwatch det enda vapen de kunde ta till i förhöret, och Blackwatch skulle klara sig utan att några blickar riktades åt deras håll.

Men innebar Blackwatch verkligen så mycket för Gabriel att han tänkte döda för att skydda organisationen? Gérard var död, ja, men Jack ville fortfarande tro att Gabriel var oskyldig. Hans Gabriel skulle aldrig göra något sådant.

Eller?

Jack skulle göra vad som helst för att slippa höra den där rösten. Han ville vara säker på att Gabriel fortfarande var den Gabriel som han hade lärt känna. Han ville kunna lita på Gabriel. Men det kunde han inte. Det hade han inte gjort på evigheter.

Gabriel förblev försvunnen och Blackwatch var omöjliga att kontakta. Mötet med FN närmade sig med stormsteg, och för Overwatch var utsikterna dåliga. Kvällen före mötet lämnade Jack högkvarteret för att få en stund för sig själv och sina egna tankar. Han steg ut i den sena skymningen, sneddade över högkvarterets område och lämnade den stora byggnaden bakom sig. Med skyndsamma steg rörde han sig ner mot staden och gjorde sitt bästa för att inte tänka på det stundande mötet. Han hade känt på sig att det skulle sluta dåligt när Overwatch bröt mot premiärministerns förbud, och nu visste han inte hur de skulle försvara sitt agerande. Ändå hade de inte haft något annat val.

Om han bara hade haft Gabriel vid sin sida. Tankarna vandrade återigen till maken och han kom på sig själv med att undra vad Gabriel gjorde nu. Befann han sig på Blackwatchs högkvarter? När Jack för några dagar sedan hade åkt till det andra högkvarteret för att ta reda på om han var där, hade vakterna nekat honom tillträde. Det brukade de inte göra, även om Jack vid flera tillfällen fått känslan av att de inte uppskattade hans närvaro.

Han kände hur mycket han saknade Gabriel. Han saknade att få krypa upp i hans famn och bli omhållen. Han saknade att bli tröstad av honom. Men Gabriel var långt borta, till synes omöjlig att nå. I sitt stilla sinne kunde Jack inte låta bli att undra ifall även Gabriel saknade något.

Kvällen blev mörkare och skymningens brinnande färger lämnade himlen. De blå nyanserna djupnade för att övergå till svart, men trots att natten var kommen var det inga stjärnor som tändes. Tjocka molntrasor dolde de glittrande ljusen och månen orkade inte skina igenom. Jack kastade en blick på armbandsklockan och konstaterade att han var tvungen att vända tillbaka. Han hade fortfarande en papperstrave som låg och väntade på skrivbordet och han behövde vara färdig med den innan morgonen grydde.

Det var när han närmade sig entrén som han kände det. Att något var fel. Väldigt fel. Över högkvarteret hängde ett mörker. Den annars hemtrevliga byggnaden kändes hotfull. Det var släckt i alla fönster, och när Jack kom närmare, upptäckte han att den stora porten stod öppen.

Han saktade ner tills han nästan stod stilla. Instinkterna sa åt honom att inte fortsätta. De sa att det skulle vara farligt att gå in. Men hur var det med de andra agenterna? Om de var därinne var han tvungen att hjälpa dem.

I samma stund som han tänkt tanken skar ljudet av gevärseld genom natten. Han behövde inte anstränga sig för att förstå att ljudet kom inifrån byggnaden. Utan att överväga sina alternativ kastade han sig in i högkvarteret och ur bältet tog han den lilla pistolen, som var det enda vapen som han för tillfället var utrustad med. Trappan tillryggalade han med tre steg i taget och han sladdade in i korridoren som ljuden kom från. När han nådde våningsplanet med sjukhusflygeln blev skottlossningen mer påtaglig, och han kunde höra röster. Då och då ljöd enstaka, smärtfyllda skrik genom luften, och Jack kunde bara hoppas att de inte tillhörde någon av hans vänner.

I sjukhusflygeln hade kaos utbrutit. Sängarna var välta och instrument och läkemedel låg sönderskjutna. Golvet var en enda röra av glassplitter, patroner och blodstänk. I salen befann sig ett flertal personer. En del av dem var Overwatchagenter, Jack kunde se Ana, Torbjörn och Reinhardt, och några till, men som var svåra att urskilja i mörkret, men de flesta hörde inte hemma där. Först kunde Jack inte se vilka de var, kanske ville han inte, men när det väl gick upp för honom for en stöt av förfäran genom hans kropp. Det var Blackwatchagenter.

Sedan slog Jacks mage knut på sig själv igen, men den här gången berodde det inte på att salen var fylld med upproriska Blackwatchagenter. Istället berodde det på personen som långsamt kom gående från salens ena hörn, personen som var klädd i svart och vars blick var fäst på Jack.

Det var Gabriel.