•••
"Oscar!"
Jag tar mig snabbt ned till vardagsrummet där mamma med en tidning och en kopp te sitter i sin lässtol. När hon ser mig speglas ett varmt leende över hennes läppar och hon lägger ned tidningen på det lilla bordet vid hennes sida.
"Oscar gubben, jag ska till London med tjejerna denna helg. Är det något du behöver? Några nya kläder du vill ha? Jag såg ett par jättefina-"
"Tack mamma, det är inget särskilt jag önskar" avbryter jag henne och ler ett snett leende medan jag lutar mig på ena handen mot soffans ryggstöd.
"Okej, ring bara om du kommer på något! Om jag hittar något fint tar jag med det hem" Säger hon och ler varmt än en gång, innan hon blickar ned mot tidningen som ett tecken att vi är klara här, och jag går tillbaka upp på mitt rum. Trots att mamma i mångas ögon verkar som en drömmamma, och väldigt snäll, så är det inte så. Visst är hon snäll, men någon närhet mellan oss finns inte. Jag vill ha en mamma som skriker på mig över att mitt rum blir stökigt, inte någon som ber städhjälpen att städa upp det. Jag vill ha någon som ber mig baka med henne, inte någon som ber mig hämta upp morgondagens bröd på gateau.
Mamma är en bra mamma, hon vill mitt bästa, men hon är ingen person för att vara så bra en mamma kan bli. Hon är trevlig, ytlig, får badrummet att lukta parfym och kan knappt gå inomhus utan inneskor.
Det är som att jag aldrig riktigt lärt känna henne. Vi är så nära men fortfarande så otroligt, otroligt långt borta från varandra.
•••
