(34) I hate him!

198 8 1
                                    

🙆🏼Melanies perspektiv🙆🏼
"Släpp mig!" Skriker jag förbannat och försöker åla mig ur Nashs grep. Dylan står framför oss med höjda ögonbryn och läpparna flinar nonchalant åt mina försök att klösa ögonen ur honom.
"Jag ska fan döda dig!" Ifall blickar skulle döda skulle Dylan ligga livlös just mu på golvet. Jag skulle inte ens sakna honom! Den idioten! Jag blir illamående bara på att tänka att jag kysst honom...
En folksamling har bildat en ring runt oss och dom ser uppmärksamt på oss.
"Skulle du verkligen det Melanie?" Flinar han belåtet och jag gör ett anfall mot honom men Nash håller mig tillbaka. Jag ska slita sönder honom. Bit för bit...
"Släpp mig!" Jag trycker in naglarna i Nash arm. Utan vidare eftertanke att det kan skada honom för just cirkulerar bara en enda tanke: döda Dylan.
Han väser till och släpper av lite vilket är det enda jag behöver för att kasta mig ur hans tillönskande hållande armar.

~ 2 timmar tidigare ~

"Nej den här, ta den här" Vanessa håller upp en ljusrosa långärmad stickad tröja. Jag Skinner upp och fångar den när hon kastar den. Jag placerar den på sängen där ett par ljusblå jeans redan ligger.
"Nu måste du berätta! Vem ska du träffa!" Vanessas ögon lyser som kristaller när hon inspekterar mitt ansikte som skiftar i en rödare nyans.
"Ingen speciell" mumlar jag och begraver huvudet i min byrå för att dölja mitt tomat röda ansikte.
"Är det en kille? Nej vänta! Du är en tomat! Vem är det! Känner jag honom?" Frågar hon och jag slänger en blick över axeln. Hon sitter på sin sängkant men ser ut att vara på väg att rusa upp för att pressa ut så mycket information ur mig som möjligt.
"Kanske... Kanske inte" nynnar jag och tar upp en brun beanie som jag kastar över till min blivande outfit.
"Du dödar mig!" Tjuter Vanessa och låsas hugga sig själv i bröstet och rullar sedan ner på golvet. Jag brister ut i skratt och hon börjar också skratta efter några sekunder.
"Berätta!"
"Nope" jag går fram till sängen och tar mina kläder jag ska bytta om till. "Snurra runt" beordrar jag och hon vänder sig om.
"Ska ni pussas?" Fnittrar hon och jag rullar med ögonen när jag drar tröjan över huvudet.
"Vem vet" säger jag hemlighetsfullt och skuttar omkring som en kanin för att 'wiggla' i mina jeans.
"Omg säg inte att ni ska-" flämtar Vanessa och vänder sig om med ett busigt flin.
"Öh?" Jag höjer ögonbrynet åt henne och leendet drar upp sig till ett flin.
"Ska ni ha" hon ser menande på mig men jag fattar inte vinken.
"Vi ska ha vad?" Retas jag.
"Du vet. När en tjej och en kille-" börjar hon kvittra och jag slår händerna över öronen.
"Nanananananan! Jag vill inte veta!" Jag skuttar i mina skor och hon fortsätter att berätta om vad som händer när en kille och tjej gillar varandra.
"Använd skydd!" Ropar hon efter mig när jag öppnar dörren och smiter ut.
"Lovar!" Skrattar jag och hon drar efter andan.
"Melanie-" jag slår igen dörren och slänger väskan över axeln. Mammas bok ligger där i och jag har inte släppt den ur en meters avstånd sen jag fick fingrarna över den.

Jag går snabbt ner för korridoren tills jag krockar med någon.
"Oj förlåt-" börjar jag och ser upp.
"Hej" Cameron står framför med ett ursäktande leende.
"Hejdå" svarar jag kort och gör ett försök att gå förbi honom.
"Vänta" han slänger ut en arm och stoppar min väg till min dejt.
"Vad?" Muttrar jag och möter hans ögon.
"Här" han håller fram en liten flaska med rosa innehåll.
"Vad är det?" Frågar jag och tar tveksamt emot den. Egentligen borde jag inte ta emot det för jag är fortfarande sur på honom men jag är nyfiken så in i tusan...
"Det är ett test. Häll det i drycken Dylan kommer ge dig ifall den blir svart så har han förtrollat dig"
"Ursäkta?" Frågar jag irriterat och försöker ge tillbaka den.
"Nej snälla! Jag tror Dylan har haft dig under en förblindningsförbanelse" säger han och backar undan från mig men blockerar fortfarande min väg till Dylan.
"Men jag är inte blind..." Säger jag drygt och hans mungipor rycker till som om han vill spricka upp i ett leende men han stålsätter sig.
"Bara för att ordet blind är med betyder det inte att du blir blind bokstavligen. Du blir bara blind för relationer. Som kärlek..." Jag ser att han trevar efter något så jag suckar och gömmer den lilla flaskan i ärmen.
"Tack" han andas ut och jag bestämmer mig för att ignorera honom och trycker mig förbi hans arm.

SecretsWhere stories live. Discover now