Show me love - f.s

[22]

Halv sju på morgonen två dagar efter att Felix hade lagt ut den där texten på instagram så stod jag ute på min uppfart iklädd alldeles för kalla kläder - som alltid. Felix skulle komma och hämta upp mig med sin mammas bil för att sedan köra ut oss båda mot Arlanda området. Vi hade meddelat våra lärare i skolan att vi skulle åka på ett studiebesök där, därför behövde vi inte passa några lektionstider förrän efter lunch. Felix hade snackat med några på SAS om vi kunde få komma och ställa dem några frågor - vilket vi hade fått. De hade bett oss att komma runt åtta, därför hade Felix sagt åt mig att jag skulle stå ute vid halv sju. Eftersom de hade ett ganska pressat schema ville vi inte bli försenade och man kunde aldrig räkna med Stockholms trafik på morgonen. Vi skulle åka igenom hela stan i rusningstrafik och det kändes väl inte sådär supersäkert.

Dagen i ära hade jag valt att klä upp mig lite för att inte komma till kontoret där och visa upp mig från fel sida. Därför hade jag stigit upp kvart över fem för att jag skulle hinna med att locka håret, sminka mig och plocka i ordning något fint. Jag var klädd i en svart kjol, en vit t-shirt som var nedstoppad i kjolen, mina höga skinnstövlar och en kavaj till det. På benen för att inte frysa ihjäl hade jag lånat ett par nylonstrumpbyxor av min mamma - inte för att det värmde så värst mycket när man stod ute i flera minusgrader. Sist men absolut inte minst hade jag även min vanliga handväska och en fin lite varmare kappa som utejacka. Jag kände mig väldigt vuxen i min klädnad men det var inte riktigt något som jag kunde tänka mig ha på mig i vanliga fall.

När jag hade stått ute i närmare tio minuter så rullade det in en stor svart Volvo på min uppfart. Ut från förarsätet hoppade sedan Felix när han hade parkerat bilen. Jag blev lite förvånad när jag såg honom kliva ur bilen då jag först hade trott att hans mamma skulle köra. Jag kom sedan på att han var arton och hade tagit körkort alldeles nyligen.

"Vad bra att du är redo", sa Felix och vinkade mig mot bilen. Vi hade egentligen inte snackat med varandra sedan han lade ut den där texten. Jag hade bara svarat på hans sms att det var en fin text - om den hade betytt något. För mig kändes det mest bara som att det var en massa tecken men ingen betydelse bakom dem.

"Mm", svarade jag tyst och gick bort mot bildörren på andra sidan.

"Har du tagit körkort?" frågade jag när jag hade klättrat upp i den höga bilen som jag tror tillhörde hans mamma. Det skulle vara lite orealistiskt om han hade fått sig en egen bil redan när han var så ung som han var och speciellt när det var en så dyr och fin bil som han hade.

"Ja, det var inte alls så länge sedan", svarade han och startade bilen. Han backade säkert ut från parkeringen och började köra längs vägen. En stel tystnad tog över i bilen medan Felix körde oss längs de ganska trafikerade gatorna. Enligt gps:en som satt fast på rutan i bilen så skulle det ta närmare en timme att åka dit från där vi befann oss.

"Vad tyckte du om texten?" frågade Felix, kanske för att starta igång en konversation mellan oss. Jag fnös till. Så klart ville han veta det igen.

"Jag har inget att säga om den. Falsk kanske?" svarade jag och kliade försiktigt på mitt knä för att inte ta sönder mammas strumpbyxor som jag hade fått låna. Felix slängde över en blick på mig men fäste sedan den vid vägen. Han såg väldigt osäker ut när han körde och det förvånade mig inte med tanke på att han var ganska ny, plus att vi körde i rusningstrafik och man visste aldrig vad som hände i trafiken här. Alla gjorde verkligen allt för att ta sig fram snabbast.

"Va?" sa han väldigt förolämpat. Jag skrattade till.

"Ja, du kunde ju inte berätta för mig om varför du varit ett svin så jag litar inte fullt ut på att det du skrev var sant. Tog inte åt mig av något i alla fall", sa jag och rullade med ögonen. Jag lutade mig bakåt i stolen med väldigt mycket komfort.

"Men för i helvete Jacky det var sant. Allt det jag skrev var helt och hållet sant. Jag älskar dig så mycket och jag ser dig på riktigt som mitt livs kärlek", ropade han argt ut. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn och fnissade till. Han var allt bra rolig ibland. Förstod han inte att jag tyckte att han bara betedde sig superlöjligt?

"Alltså åh du är så jävla töntig när du kallar mig för ditt livs kärlek. Hade jag varit det hade du för i helvete brytt dig om mig och du hade inte gått runt och låtsats som att "vi" aldrig hade hänt", fnös jag till. Felix gnuggade sin handflata mot pannan och saktade in bilen. Det var en lång kö framför oss som säkert skulle ta evigheter att ta sig igenom.

"Du är helt jävla hopplös. Fattar du inte att jag också har känslor? Att jag också känner saker och mår mindre bra vissa dagar? Du kastar ju enbart bara skit på mig när du är minst lika delaktig i det här som jag är. Fan, jag försöker laga vårt förhållande för jag tycker om dig. Jag vill spendera all min tid tillsammans med dig. Jag vill hålla om dig. Älska dig", sa han frustrerat. En djup suck flydde mina läppar. Jag visste inte vad hans definition av kärlek var men den var absolut inte densamma som min.

"Jag bryr mig inte Felix." Jag vände blicken mot honom och gav honom ett nästan elakt flin.

"Inte det minsta fak-" Avsluta meningen fick jag inte göra innan jag kände hur han hade tryckt sina läppar hårt mot mina. Vi stod fortfarande i bilkön men han verkade inte bry sig det minsta. När hans läppar hade legat på mina ett tag och desperat försökt att få med mig i någon slags hångelliknande kyss så tryckte jag undan honom.

"Men Felix, vet du vad? Jag är inte kär i dig."