Merry Christmas, asshole » foscar

FEMTONDE DECEMBER

O S C A R

Vinden piskade hårt i våra ansikten. Det var mörkt och kallt. Sent på kvällen. Vi satt uppe på taket. Hur vi hade kommit upp dit skulle för alltid vara ett mysterium.

Röken från Felix cigarett träffade mig i ansikte gång på gång, vilket bara resulterade i att jag fick hostattacker.

Han lät cigaretten hänga i mungipan och satte händerna bakom sig för att luta sig tillbaka. Tittade upp mot den stjärnklara himlen. Jag blickade mot honom och såg att stjärnornas ljus speglades i hans gröna ögon.

"Känner du ibland att du bara vill lämna allt?" frågade han plötsligt.

"Hur menar du?" frågade jag istället. "Känner du så?"

Han vände blicken mot mig. Nickade sakta. Flyttade sig närmare mig. Drog mig intill sig, upp i hans famn. Han satte huvudet på min axel. Han pekade upp mot stjärnorna.

"Ser du stjärnorna?" frågade han och jag nickade direkt. "Försök räkna dem."

"Men det går ju inte", svarade jag misstänksamt och vände mig mot honom.

"Precis, det är som att det finns så mycket de vill säga", fortsatte han. "Det är precis så jag känner för dig. Att det finns så mycket jag vill säga."

Jag tittade förvirrat på honom. Ett konstigt leende var placerat på hans läppar.

"Felix, hur påverkad är du?" frågade jag rakt på sak.

"Det enda jag är påverkad av är dig", viskade han.

"Felix, sluta, du skrämmer mig", försökte jag och svalde hårt.

Han suckade högt och reste sig plötsligt upp. Han drog frustrerat händerna genom håret. Började vandra fram och tillbaka på taket.

"Fan Oscar, fan", spottade han ur sig. "Du fattar inte, jag fattar inte, jag skulle fan kunna dö för dig vid det här laget!"

Han sparkade till en av de löst liggande röda tegelpannorna. Jag stirrade bara på honom med öppen mun.

Vad sysslade han med?

Han fortsatte att diskutera med sig själv. Slog med armarna och skrek ut saker. Jag förstod knappt hälften av vad han sa. Det var som att han pratade ett helt annat språk.

Plötsligt satte han sig ner på huk framför mig. Tog tag i mitt ansikte med sina stora händer. Stirrade med panikslagna ögon in i mina. Han fortsatte att snabbt prata, men jag hängde inte med alls. Jag såg hur hans mun rörde på sig, men jag hörde ingenting.

"... för jag älskar fan dig", hörde jag honom plötsligt säga.

Min mun gick igen med en smäll. Hans läppar träffade mina helt snett innan han reste sig upp och skrek för allt han förmådde.

"För jag Felix Sandman fucking älskar Oscar fucking Enestad!", skrek han gång på gång.

-

USCH FÖRLÅT FÖR ATT DET HÄR KAPITLET ÄR FETT FLUMMIGT!!

Idag är det i alla fall tisdag, en dag närmare julavslutningen.
Vilken dag har ni julavslutning på förresten?
Jag har på måndag </3