Du klarar allt och lite till

Maja

Det smattrande regnet mot rutan fick henne att vakna.
Hon tittar på klockan som visar 05.40.
Oförmögen att somna om går hon ner till köket och kokar sig en kopp kamomillte. Nästa gång hon vaknar igen ligger hon på soffan. Klockan visar då 10.18.
Där hon sitter vid köksbordet och dricker sitt morgonkaffe snurrar hennes tankar runt, likt envisa flugor som inte vill lämna rummet en varm sommardag.
Hur envist man än slog efter dem med flugsmällaren, surrade någon enstaka alltid vidare.

Anjas huvud bombaderas av minnen.
Pojkarnas första jul. Doften av julgranen. Killarnas ögon när dom ser tomten.
Pappa Jonas, hans rara leende.
Patienternas skrämda ögon. Sjukhusdoften.
Den instängda ångesten i sjukhuskorridoren.
Mats ögon första gången de pratade med varandra. Stödet från vänner och familj när hon kom hem.   Friheten av att komma hem.
Mamma Harriet när de står vid pappas grav.
Nya vänner hon fått. Mats första kyss.
Känslan av smutsig förnedring och skam efter otrohetsaffären. Springandes från skolan sista skoldagen innan sommarlovet. Friheten, barndomen, skratten, kompisarna, sommarlovet barfota i gräset.
Första jobbet, förälskelsen och så Pablos charm, leende, doft. Regn, vind, sommar, sol, natt eller dag, skratt eller tårar alltid tillsammans.
Stående vid altaret darrande, förväntansfullt lyckliga. Prästens ord, de gnistrande breda vigselringarna.

Begravningen, tårarna, smärtan i bröstet av att känna sig skyldig.
Ord som förblev osagda. Smärtan hon orsakat honom.
Jane, hans hemliga älskarinna. Hennes parfymdoft.  Sanningen som de undangömt för henne.
Chocken. Den befriande känslan i kroppen när hon insåg att Pablo var den som bedragit först. De salta tårarna. Bitterheten.

Signalerna från telefonen får henne att vakna upp ur sin dvala.
" Hej Anja, glöm inte idag klockan 17.00". säger Maja stressat på telefon

"Ni är välkomna. Måste rusa vidare nu vi ses. Puss, jag älskar dig du är min bästa vän.
Är så lycklig idag, känner på mig att det kommer att gå jättebra."

"Hej då Maja , ja vi kommer. Älskar dig också."

Innan hon hunnit uttala sista meningen hade Maja redan lagt på. Det var den 7 December idag.
Vad tiden hade rusat iväg.
Hon saknade sitt jobb, arbetskamraterna.
Rune Mellberg , hennes chef hade sett fram emot att hon skulle komma tillbaka efter jul.
Ödet ville något annat. Pablos död kostade henne mer sjukskrivning, smärta, ångest samt mindre pengar i plånboken.
I värsta fall fick hon väl sälja lägenheten - om det nu skulle behövas.

Hon låter de ljumma duschstrålarna skölja över kroppen och håret. Tvålar in sig ordentligt för att sedan ta alldeles för mycket schampoo.
Hon sköljer länge ändå löddrar det i evigheter.

När hon står vid spegeln inser hon att hon inte sminkat sig på länge. Mekaniskt tar hon upp sin mascaraborste och sveper några lätta tag längst fransarna. Därefter lägger hon på ett brunt läppstift.

Displayern på mobilen visar att hon har tre nya sms. Alice, Rakel och Fredrika hade köpt en häst i något som liknade gips med koppar ovanpå.
Texten "Du är bäst" var snyggt inristad med silvrigt tryck. De undrade om hon ville vara med på den som present.
"Absolut" skriver hon. De bestämmer träff klockan 15.00.

Fiket "Mysiga stället" var redan ganska fullsatt med folk. De kramade om varandra.
Hur är det med dig snäckan"? frågar Alice.
" Jo tack, under omständigheterna bra."
Har träffat Pablos älskarinna, nu känns det mycket bättre när jag vet att han bedragit mig med henne". säger hon medan hon tar en stor klunk av kaffet. Sedan stoppar hon in en stor tugga av ostbullen, för att visa tjejerna att hon är likgiltig.
   Aptiten hade kommit tillbaka.
De tittar storögt på henne.
Av ansiktsuttrycken att döma ser de mycket förvånade ut.
Hon berättar för dem om hennes besök, utseende, doft , gång, tal och att hon först trodde att hon var en tokig "jehovas vittne anhängare".
De började dra lite på mungiporna som för att forma ett leende.
        Rakel lägger sin hand på hennes som tröst. Alice placerar en puss på hennes panna.
"Nu är du en fri kvinna utan tvivel" säger Fredrika med ett glatt leende.