Du klarar allt och lite till

Snickra, röja, måla

Anja börjar sakta komma in i kassarollen.
Linn har lärt upp henne. Hon är lugnet själv.
"Låt dig aldrig stressas. "
"Titta inte ut över kön med folk. "
"Behåll lugnet , försök intala dig själv att du njuter av stressen. "
"Kunden vill se en glad kassörska, även om de väntat för länge i kön och säkert är irriterade."
Säger hon stolt
"Då ska jag inte försöka vara snabb?" frågar hon vemodigt
"Egentligen, fast glada kassörskor och nöjda kunder är viktigare."
Hon kramar om Anja.
När hon kommer hem står Mats i annexet och snickrar.
Bräder, spånskivor och en massa röra.
Det luktar spån i hela annexet.
Golvlisterna glänser och luktar nymålat.
Taket likaså. Det är vitt som nysnö.
Mats är täckt av spån, målarfärg, och luktar svett. Kepsen ligger tätt ihopklibbad , på pannan har han svettpärlor och några bekymmersrynkor.
Medan de äter smsar han några jobbare som ska komma nästa vecka.
"Ska jag ringa Sten och fråga om han vill komma och äta middag med oss en dag?" frågar hon medan hon känner hur lingonsåsen rinner längs mungipan på henne.
Mats kommer genast fram till undsättning.
Han slickar av det, därefter fortsätter han tugga klart sin egen mat .
" Du är äcklig" svarar hon retligt
"Jag träffade på Sten på posten idag. "
"Han är sjukskriven från jobb och har åkt till sina föräldrar som bor på Gotland. Han lovade höra av sig när han kommer hem."
"Skönt för honom att kunna fly hemmet. " säger hon tänkande
Mats har ätit upp maten.
" Vad oroar dig min sköna?"
"Jag är så rädd att förlora allt jag fått Mats."
Han kramar om henne hårt, därefter pussar han henne på pannan.
"Det dårhuset förenat kan inte ens djävulen skingra" säger han skrattande innan han går tillbaka till annexet.
Anja kommer att tänka på när hon gifte sig med Pablo. Den halvfeta prästen svettades så att hans glasögon åkte ner på näsan.
Oförmögen att i ögonblicket putta upp dom fortsatte han snabbt Det Gud förenat, ska ingen människa skilja åt.
Den såkallade Guden lyckades inte hålla kvar Pablo . Då bådade det kanske gott att dårhuset och djävulen var med denna gången.

Anastacia växer snabbt. En månad gammal. Intresserat följer hon dem med blicken.
Rör armar och ben rytmiskt som för att göra sig förstådd.
Gurglar små bubblor ur munnen.
Tiden stod stilla då Anja höll henne första gången. Varje gång önskar hon att ögonblicket förevigas för alltid.
Sandra måste ha gett henne sitt godkännande.
Hon gav Mats och huset.
Anastacia och Måns växer.
Annexet växer fram för varje dag .
Måns kommer jamande o stryker sig runt hennes ben som om han förstår att det lugnar henne.

Filip fyller trettio om två veckor.
Andreas och Diana skulle ordna överraskningsfest med allas hjälp.
Anja och Mats tycker att alla ska lägga ihopa till ett lyxigt spa eller en resa.
Andreas hade förfrågat sig genom en kompis.
Filip hade ofta pratat om Holland.
"En till som vill åka till bitterballestaden." säger hon bubblande av skratt
Mats ser frågande ut.
"Filip! Andreas tog reda på det genom en kompis"
De skrattar länge .
" Det var det värsta jag smakat den förbannade bitterballen, och Maries katt som bara pratade och jämrade sig. Jag gillar katter men den var bara för mycket."
"Balle, jag tyckte han var jättesöt"
Mats skrattar tills han får tårar i ögonen .
"Ful katt , fult namn."
"Vi måste tipsa Filip om grönkåls restaurangen."
"Sedan ska vi invänta på stående matrescensioner."
De skrattar tills de knappast får luft.
Måns har kurat ihop sig i sängen med dem.

Hon får ett sms av Harriet.
Hon har hittat en tvåa för ett bra pris.
Skriver att de kan träffas på lunch.
På vägen dit ber Anja en innersta bön att det inte är någon fransk snigelrestaurang , som hon skulle tvingas kräkas av på plats.

Hon synar Hariett längst ner i den lilla lokalen precis vid fönstret.
Ännu har hon inte vant sig vid hennes nya bohemstil.
När hon kramat henne noterar hon att hon är gråklädd från topp till tå.
Runt halsen har hon något klumpigt halsband som liknar ett lejon.
"Längtar du efter hösten eller har du bara införskaffat dig en lejonassecoar som ska ge dig styrka?" frågar hon elakt
Harriet är så upptagen med menyn att hon inte låtsas höra.
"De har en god pyttipanna här som dagens."säger hon stirrandes på menyn
Anja tittar igenom snabbt.
"Jag tar tomatsoppan med risoni och rostade krutonger" svarar hon bestämt
De äter medan de pratar om Anastacia ,  och Filips trettioårs dag.
När de druckit upp kaffet som ingår i priset inser de att de skulle nöjt sig med vattnet. Bägge konstaterar att det smakar vidrigt.
"Jag har blivit med lägenhet igen."ler Harriet plötsligt
Anja sitter helt förstummad.
"När, hur, har du råd jag förstår inte?"
Harriet ser nöjt bekväm ut där hon sitter.
Lutar sig sedan fram så att lejon halsbandet klirrar till i bordskanten.
Därefter lägger hon sin hand mjukt ovanpå Anjas.
"När jag upptäckte att Karl började förskingra pengar kontaktade jag Frans Samuelsson och bad honom hålla utkik efter en tvåa. "
"Han skickade fotot till mig på våningen och utan att se bestämde jag mig för att köpa den."
"Vad betalande du? "
"Jag hoppas att det inte var överpris, det har du inte råd med efter allt du varit med om ."säger hon nervöst
Hariett fingrar försiktigt på sitt lejon.
Därefter lägger hon upp ett leende och svarar nöjt ett komma fem.
Den har stått tom ganska länge. Därav priset.
Och det är en ganska rymlig tvåa.
Frans kunde ordna med någon han kände på banken med bra lån.
"Sedan tänkte jag att Mats skulle hjälpa mig med ett och annat. "
"Ni ska få komma och se den en dag."
Anja ser fortfarande förvånad ut.
Harriet var som en magiker mitt i ingenstans .
Hon åstadkom antingen cirkuskonster eller kaos.
"Då kan du få tillbaka dina två kaktusar jag fick av dig innan du åkte iväg. "
"Det blir väl en fin inflyttningspresent? " skrattar Anja
Harriet skrattar så att det hörs i hela restaurangen.
" Hade haft god lust att skicka dem till Karl. "
"Den ena kan han stoppa i munnen så att han slutar ljuga."
" Nummer två kan han stoppa upp i arslet."
De skrattar högt.

Annexet börjar få form.
De har älskat därinne för att inviga och föreviga kärleken.
Det är bara lite målning och finjustering kvar.
Kassa och bakelser.
Och en massa annat som de inte orkar tänka på just nu.
Stenciler med häften om regler och livsmedelsverket, hygien, bästa placering av diskbänk, bakutrymme, vattenkranar och mycket annat.
Mats var så uppe i varv att han inte rakat sig på säkert två månader.
Innan hon pussar honom godnatt berättar hon om Harriets nya våning och priset.
" Jag sa ju att Harriet skulle behövas i bageriet."
"Kände på mig att dassmänniskan inte var att lita på, fastän jag aldrig träffat honom. "
"Det lät lite för bra i starten för att vara sant."viskar han mjukt
Minuten efter är han i full gång med att placera ut pussar längst ryggraden på henne.
När han kommer till halsen säger hon
"Vet du att jag precis gett din bakelse ett namn."skrattar hon
"Skäggiga pussar".
Medan han försöker tysta ner henne med sin eleganta kyss lösgör hon sig snabbt .
"Kokos, och som skägg kan där vara något som sticks."säger hon bubblande av skratt
"Kom nu ska du få ett stick av mig".
"Bakelsen får jag ta itu med senare."

Hösten närmar sig. I kafferummet känns det att vissa blivit surare med årstiden.
Det lugna sorlet av prat hörs på de flesta bord lyser värmeljusen i olika nyanser och former i Ikeas lyktor .
Hon öppnar smset från Fredrika.
På första bilden är hon iklädd en hellång beige klänning i silkigt material med korsad öppen rygg. Vackrare än någonsin. Lösögonfransar och plommon rött läppstift.
Runt halsen ett strassmycke som glänser.
Håret utsläppt. Ena sidan uppsatt med en likadan strassklämma.
Nästa bild är på en man.
Iklädd en gråaktig kostym med ljusblå slips.
Säkert 190 lång om man jämförde med Fredrika som säkert var 180 i sina säkerligen 10 cm klackar om ens det räckte.
På fötterna har han välpolerade skor.
Han är kanske runt femtio, svårt att gissa.
Italienare, det kan man inte ta miste på.
De svartbruna bönögonen och den markanta näsan, hållningen, klädseln .
För att inte prata om håret som är mörkbrunt bakåtkammat på ett elegant vis utan att se flottigt ut av gelén .
Leendet visar välskötta tänder som liknar kritvita pianotangenter. Exakt samma storlek.

"Älskade Fredrika, tack för fotona. Du är vackrast av dem alla. Mannen likaså. Önskar dig all lycka. Längtar efter dig. Kram"

Nästa gång hon tittar i mobilen hittar hon svaret.

"Finaste Anja, han heter Emilio , han är min o här . Han har provfotograferat mig för de bästa agenterna. Tror att jag stannar lite längre. Kan inte få nog av deras "al dente"
Är så lycklig här i Milano. Har redan lärt mig lite italienska.
Ciao!

Saknar dig er.

På väg tillbaka in i varuhuset tänker hon på hur hon och Fredrika, Alice varit som värmeljus som stod ute i regnet.
Tills de blev räddade, nu kunde deras ljus fortsätta brinna, ännu var lågan inte slut.
Maja och Rakel kunde inte räddas.
Deras ljuslåga var vid slutet.

Medan hon stod där och packade upp nya ramar, stora som små i olika färger kände hon någon välbekant dyr herrdoft nära inpå sig.
Nästa minut står Dr Ulf Samuelsson framför henne med sitt påklistrade leende som alltid gjorde henne nervös.
Han skakar hand med henne samtidigt som han klappar henne lätt på axeln .
Stelt och nervöst ler hon tillbaka.

"Anja, jobbar du här? "frågar han
"Ja, jag och en till fick gå ifrån mitt gamla jobb" svarar hon samtidigt som hon hoppas på att han ska gå iväg snabbt så att hon slipper rodna.
Han ser superglad ut.
Frågar henne om hon kan hjälpa honom att välja ut en ram han ska ha i sitt vardagsrum.
Hon börjar svettas av nervositet.
Därefter kommer hon att tänka på hans smala pianofingrar och bestämmer sig att välja ut en smal vit ram.
Han tackar nöjt.
" Exakt vad jag behöver vid mitt piano."
När han gått kan hon inte sluta att skratta för sig själv.

"Dr Samuelsson var på Ikea idag. "
"Jag valde ut en ram som ska hänga i hans pianorum." säger hon
"Tänk att jag från början sa att han har smala pianofingrar . "
"Hur kan man känna in något sådant?"
Mats tittar på henne.
Sedan ler han förföriskt.
" Precis som jag kände på mig att jag skulle träffa dig igen första gången jag såg dig."
"Hur kunde du känna det."? frågar hon
Hon kramar om honom hårt.
"Din skäggiga varelse. "
"Jag tyckte mest synd om dig , med tanke på att du röker kvinnliga cigarettmärke " svarar hon