I Will Remember You ~ 5

Kapitel 10

Niall Horan

Några månader senare

Scarlett och jag blev förälskade snabbt.

Hon flyttade in förra veckan.

Scar klickade med Noah men Noah klickade inte med Scar.

Han var snäll visserligen, men jag kunde se i hans ögon att han inte tyckte om henne.

Jag tror inte det är Scar det är fel på utan att det skulle kvitta vilken person som kom in i Noahs liv så skulle han tycka samma sak.

Noras grejer hade jag lagt ner i lådor och ställt i källaren.

Det var inte det minsta jobbigt att packa ner. Jag kände inget, varken glädje eller sorg.

Närheten av någon var skön, jag har saknat den och dom där mystiska djupt gröna ögonen hon har lockar mig.

***

Det är lördag morgon, klockan har precis slagit om till 07:02.

Noah har fått flytta tillbaka till sitt pojkrum.

Scarlett sover harmlöst bredvid mig och en hårslinga har fallit ner över hennes ansikte.

Känslan av att var förälskad igen var bland dom bästa känslorna man kunde ha.

Leonora Styles

Tårarna strömmar där jag står framför sängen och betraktar Niall.

Han har den där blicken som han brukar kolla på mig med.

Den där blicken fylld med kärlek och värme.

Den blicken som alltid fått mig att känna mig vacker.

Jag hulkar och försöker hämta andan, gråten kväver mig.

Men det var det här jag ville, det var det här jag sa åt han att göra.

Utan mening släpper jag ut en snyftning som ekar i rummet.

Niall reagerar och stirrar rätt mot mig utan att se mig.

Han ser fundersam ut och på hans ögon kan jag se den där blindheten som lägger sig över ögonen när minnen spelas upp framför honom

"Nora..är du här?"

Viskar han och jag håller andan rädd att han ska höra mig.

Jag får inte förstöra för honom, i tre månader nu har han sett så lycklig ut.

Nästan så han ser lyckligare ut med henne än han såg ut med mig.
Det är dock förståeligt, jag var en korkad liten flicka med så mycket deprimerande problem att jag nästan knäckte alla i min omgivning.

Jag som varit bromsklossen i familjen hade nu försvunnit och dom kunde ta sig framåt igen.

Jag försvinner snabbt ut ur rummet och råkar av en vana smälla igen dörren.

Niall Horan

Scarlett rycker till när dörren smälls igen.

Hon tittar förvirrat på mig

"vad var det?"

"Va? vadå?"

Frågar jag som om jag vore korkad.

"smällen"

Säger hon uppenbart och jag rycker bara på axlarna

"Jag vet inte, hörde inget. Du måste ha inbillat dig"

hon himlar med ögonen och vänder ryggen till.

Jag kryper närmare och kysser hennes hals

"Noah sover fortfarande, vi har tid på oss"

Viskar jag mot hennes hals

"lägg av Niall"

Jag hör att hon njuter av mina små kyssar

"jag vet att du vill"

Tillslut medger hon och låser sina läppar i mina.

Men allt jag tänker på nu är Nora.

Hur kunde jag vara så dålig att jag utan samvete lägger ner hennes grejer i källaren, slutar ringa hennes telefonsvarare, lagt tillbaka hennes dagbok mellan plankorna under sängen och slutat hålla koll på när det var fullmåne och dags för det nattliga samtalet under månens sken.

Jag antar att jag vill komma över henne för att må bra, men jag kan inte göra så mot Nora. Jag måste hålla mig fast vid henne.

Men jag måste vara någorlunda normal framför Scar, jag gillar henne väldigt mycket.

Jag måste ligga lågt när det gäller Nora.

Leonora Styles

Månens sken brer ut sig över världen.

Jag ligger ner på den vanliga platsen.

Klockan har slagit om till 00.01. Niall har inte varit här på flera månader.

Han berättar inte längre för mig om sitt och Noah liv.

Jag vet redan allt som händer, men jag älskar när han vill berätta vad som händer.

Jag håller min dagbok mot bröstet som Niall brukar göra och fäster blicken på den starkaste stjärnan.

Snön ligger vit och glittrar runt om mig.

Det var enbart några få veckor kvar till julafton.

Jag suckar så ett vitt moln av ånga lämnar mina läppar.

Jag sätter mig upp och öppnar boken

"Första December 2041. Snön vilar som ett täcke över marken. Månens ljus får den att glittra sådär magiskt. Julen är påväg. Det är ensamt nu, julen brukar vara min favorithögtid. Men nu känns den onödig. Jag börjar bli en Grinch, inte bokstavligt talat som han dock, inte på utseendet i alla fall. Jag avskyr julen mer och mer för varje år jag inte får fira den med familjen. Jag sitter där runt matbordet men ingen jävel vet ju om att jag är där. Jag betraktar alla och svarar på deras kommentarer som en idiot helt ohörd. Jag vill fira jul med min son, se hans glittrande ögon när han får paketen. Men det är något jag inte kommer få uppleva, inte så han är medveten om det. Jag kommer se hans rörelser, följa varje steg. Niall bryr sig inte om mig längre, han har gått vidare. Jag är inte längre viktigt för honom, han raderade minnena av mig genom att ställa alla mina grejer och alla våra bilder i källaren. Där ska dom glömmas bort. Julen suger, jag suger, världen suger, döden suger"

Jag stänger igen boken och lägger mig ner för att göra en snöängel.

Sedan lämnar jag och går in för att lägga tillbaka min dagbok under plankorna.

Det var inte bättre att vara död, det var inte heller bättre att leva.

Jag önskar mina föräldrar använt kondom, då hade jag aldrig existerat, fan va skönt det skulle ha varit.
Att aldrig ens existerat.