Julias perspektiv
Ikväll är det konsert, och nu är det SM final, fotbollsmatchen jag längtat efter i åratal. Shit var jag har längtat.
Ogge lovade att komma och titta, trots konserten ikväll. Vilket jag är glad för. För en gång skull väljer han mig framför bandet. Eller egentligen gör han inte det men aja.
"Julia." "Tilde." Som vanligt hälsar kaptenen, alltså jag på domarna och andra lagets kapten innan match.
Vi börjar med boll.
Matchen är jämn.
Och något som verkligen distraherar mig är att hela fooo och alla bakgrundsdansare som är kompisar till Ogge och dem är här. Inklusive Lovisa som sitter bredvid Felix. Och det stör mig något fruktansvärt.
Det är cirka två minuter kvar skulle jag gissa. Och det står 1-1. Står det 1-1 till slutsignal blir det straffar. Och jag avskyr straffar.
Plötsligt bryter sig Malva fri ungefär vid hörnkanten. Och gör ett inlägg, en hög boll och jag springer mot den, jag är nästan helt fri. Så det är bara att lägga in den i bortre hörnet av målet. Men målvakten är duktig.
Jag hoppar och nickar. Men jag hinner nicka innan jag känner någon annans huvud rakt i mitt huvud. Fyfan. Smärtan.
Smärtan i huvudet är enorm. Jag hinner inte se om bollen går imål eller inte. För allting blir svart och jag faller hopplöst i marken. Och det känns som om allting går i slow motion.
Jag vaknar upp av att någon lägger något blött på min panna. Jag ligger fortfarande kvar på fotbollsplanen. Måste varit bara någon sekund sen jag ramlade. För exakt samma ställe ligger jag också på.
"Julia hur känns huvudet?" Min tränare sitter böjd över mig. Smärtan är fortfarande kvar. Aj. Och jag känner hur allting blir svart igen.
Nästa gång jag vaknar upp är i omklädningsrummet. Va? Är matchen slut?
Dem första står eller sitter runtomkring mig. Och ser på mig, ganska glatt? Varför är dem glada. Jag reser mig upp och har inte alls lika ont i huvudet. "Julia, du fick en lätt hjärnskakning bara, fast det kan göra ont i huvudet idag, så du vet, ansträng dig inte för mycket och se till att vila." Jag sätter mig upp och nickar sakta. "Vann vi?" Alla tjejer ser glatt på mig. Och jag gissar på att vi vann. "Vem gjorde målet?" "Det var du Julia, din nick gick in." Alla set glatt på mig och jag ler.
Ogges perspektiv
Undrar hur det gick med Julia, det såg ut att göra jäkligt ont om jag får säga det själv.
Jag står utanför omklädningsrummet och väntar, för jag måste ändå skjutsa Julia direkt till Globen sen. Ja, jag har körkort, eftersom jag är 18 så har jag det.
Dörren öppnas och ut kommer Julia i nyduschad, fast ser väldigt trött ut. Fast klockan är ju ändå nio på morgonen, hon har blivit nertacklad och spelat match.
"Hur mår du?" Julia ser väldigt utmattad ut. "Det är bra, känns som huvudet kommer sprängas bara." "Kommer du kunna dansa då?" Julia nickar och jag flinar mot henne. "Vi måste åka direkt till Globen, jag tog med dina saker dit, så du vet." Julia nickar och går efter mig till bilen. Eller det är ju egentligen mamma och pappas bil, men jag använder den nu när dem är i USA. Och om två dagar ska vi dit, eftersom att vi har fått ledigt någon månad nu efter konserten, vilket är skönt.
I bilen sitter redan Oscar Omar och Felix, dem stannade kvar och väntade på mig medans resten av gänget åkte i minibussen med Johan. Alla fick inte plats.
Halvvägs till bilen så öppnar jag munnen, för jag vill inte att Julia ska bli sur i bilen, hon måste liksom förvarnas. "Bara så du vet sitter Felix, Oscar och Omar i bilen dem också." Julia suckar lite och jag stannar upp. "Vadå har ni bråkat igen?" Julia stannar också upp och ser förvånat på mig. "Vadå trodde du att vi var sams eller?" Julia pratar med en riktigt förvånad röst. "Nej, men alltså trodde inte ni bråkade, trodde bara inte att ni snackade med varandra." Hon suckar. "Han är fett sur på mig." "Varför?" Okej det kanske var anledningen till att Felix sov hos Lovisa inatt och inte hemma hos oss. Eftersom jag trodde att dem var sams. "Han tror att jag hånglade med Oscar, han är sur för att han tror att jag håller på med Omar och Oscar." Och det förklarar rätt mycket. Felix har både ignorerat Oscar och Omar ett tag och varit skitsur på allt och alla på träningarna och så vidare. "Vadå har du hånglat med Oscar?"
Julias perspektiv
"Vadå har du hånglat med Oscar?" Ogge ser förvånat på mig och jag suckar. "Nej, varför skulle jag göra det, jag har inte gjort något med varken Oscar eller Omar, och ser dem inte som något mer än en vän." Ogge pustar ut. Och vi fortsätter gå mot bilen. Gissa på att dem i bilen sett oss diskutera för vi stannade bokstavligen precis framför fast en bit ifrån.
När vi kommer fram i bilen slänger jag in min väska i bakluckan och ser att Felix sitter i fram. Oscar bakom Felix och Omar i mitten. Tur.
Hade jag suttit bredvid Felix hade jag dött, jag orkar inte med honom. Jag hoppar in bredvid Omar. Felix stirrar bokstavligen på mig genom backspegeln. Vad vill han.
"Vad diskuterade ni om då?" Oscar som försöker lätta upp stämningen i bilen pratar med glad röst. "Idioten i fram." Ogge suckar. Han tycker att jag har dålig attityd Mot Felix men han får skylla sig själv.
"Gissar på Felix." Jag nickar mot honom och lutar huvudet mot Omars axel. Jag behöver vila, för mitt huvud värker. Och enligt min tränare, Calle, så skulle ju jag vila. Och att luta sig mot dörren jag bara ont. Omars axel är mycket skönare. Och jag kan se Felix avundsjuka blick. Och när jag möter hans blick i backspegeln så ser han sårat på mig. Egentligen borde jag få skuldkänslor. Men vad han har gjort mot mig så känns det inget mer än rätt. Han förtjänar det.
Framme vid Globen är det massor av fans som köar. Som tur är får vi köra in någonstans bakom Globen.
Vi kliver ut ur bilen. Känns fortfarande som om mitt huvud ska sprängas. "Hur mår du egentligen, du är likblek." Ogge kommer fram och ser oroligt på mig. "Mitt huvud sprängs typ, det gör assont." Känns typ som in jag ska börja gråta av smärta. "Kan du dansa då?" Jag nickar sakta och alla börjar gå backstage till salen där vi ska byta om och sen ska vi köra en till genomgång. Vi har haft ganska många genomgångar men nu är det sista, tror jag.
"Ogge hjälp." Precis när vi ska gå in så känns det som att jag ska svimma. Ogge kommer fram till mig och ser oroligt. "Det gör pissont." Aldrig känt en sånhär smärta förr.
Oscar Felix och Omar har även stannat upp dem också.
