Modelldrömmen

Kapitel 61

"Jag har sett att det har gått bra för dig i Los Angeles", säger Hans obekymrat och börjar torka disken som jag har ställt i diskstället.

Jag förstår inte hur han kan bete sig som om ingenting har hänt medan jag känner mig jättegenerad för att precis har blivit påkommen med att kyssa hans son mitt framför ögonen på honom. Visst, vi är tillsammans, men det känns ändå stelt att kyssas framför hans pappa.

"Ja, det går rätt bra nu", svarar jag och låter håret falla ner som en skyddande gardin för att dölja mina röda kinder.

"Så du trivs då? Det är inte min son som har tvingat dit dig?", frågar han med skämtsam röst.

"Nejdå, jag följde med frivilligt", svarar jag med ett leende och möter hans varma blick.

"Jag vill att du ska veta att vi är väldigt glada att Jake mötte dig. Man vet aldrig vad han hade kunnat möta för personer i LA men du är lugn precis som han och ni passar bra ihop", säger han och jag rodnar igen.

"Jag är glad att jag träffade honom också", svarar jag blygt och får ett varmt leende till svar.

Det är skönt att höra att de tycker om mig men jag känner mig inte särskilt bekväm i det här samtalet.

"Pappa skräm inte bort min flickvän nu", säger Jake och ger sin pappa ett varnande men skämtsamt ögonkast när han kommer in i köket.

Jag älskar sättet som han sa "min flickvän" på. Det var som om det här mellan oss blev mera verkligt när han sa det. Jag ler lyckligt; jag kan inte förstå hur allting har kunnat bli så här bra.

"Har inte du skrämt bort henne än kan nog inte Hans heller göra det", säger Alex som kommer in i rummet med några tallrikar staplade i handen.

Han blinkar med ena ögat mot mig men får bara en sur blick av Jake. Hans däremot, skrattar åt det och rufsar om i Jakes hår, vilket inte verkar vara så omtyckt av Jake för han kliver genast undan och drar handen genom håret för att rätta till det.

Hans och Alex har kommit väldigt bra överens och de har pratat väldigt ivrigt om fotboll efter att ha insett att de tycker om samma fotbollslag. Man skulle nästan kunna tro att Alex är lika bra vän med Hans nu som han är med Jake.

Ester kommer också bra överens med Jakes föräldrar och hon och Bodil sitter fortfarande inne i vardagsrummet och pratar i munnen på varandra om allt mellan himmel och jord, det har de gjort hela kvällen. Jag tror att Bodil påminner henne väldigt mycket om hennes egen mamma för hon har väldigt lätt för att prata med henne och verkar inte finna några gränser för vad som är lämpligt att prata om och inte. Det verkar dock inte störa Bodil för hon verkar vara en sådan som verkligen älskar att prata, vare sig det gäller allvarliga saker eller bara vanligt kallprat.

"Jag antar att vi borde åka nu", säger Jake när vi går ut i hallen igen.

"Men jag kommer tillbaka och hälsar på igen innan vi åker härifrån", tillägger han när han kramar om sin pappa.

Ester och Bodil kommer ut ur vardagsrummet och kramar om varandra innan Ester går bort till oss andra vid dörren. Hans och Bodil kramar om oss alla innan vi går och står sedan kvar vid dörren när vi går och sätter oss i bilen.

"Hej då! Och tack för maten! Det var verkligen jättegott!", ropar jag innan jag stänger dörren efter mig. Jag sitter där framme med Jake medan Alex och Ester sitter i baksätet.

"Du berättade inte att du hade pratat med dem om mig", säger jag anklagande till Jake när vi åker därifrån.

"Det är väl klart att jag har berättat om dig", svarar han och vrider på ratten för att svänga ut från gatan.