Protected

9.

Alice perspektiv

Jag låter mina knogar knacka tre gånger på ytterdörren och inom loppet av några sekunder hör jag fotsteg komma emot mig. Mitt hjärna vaknar febrilt mot mina revben och när dörren öppnas ångrar jag genast mitt val av att komma hit.

"Alice?" Utbrister Luke förvånat och jag pressar fram ett stelt leende. Leahs lilla utskällning fick mig att tänka om. Jag tänkte från början inte säga någonting, eftersom både jag och Alec valde att vi skulle hålla tyst om händelsen. Men nu, när han såklart har berättat det för Leah, känner jag mig tvungen till att förklara allt för Luke, även om det kommer kosta mig vårt förhållande.

Han drar in mig i en kram och jag försöker så gott det går spela med och låtsas som allting är okej. Han tar min hand och efter jag tagit av mig mina ytterkläder fortsätter vi upp till hans rum. När vi passerar Leahs rum är dörren öppen och jag ser henne sittandes på hennes säng. Hon ser känslokallt på mig och jag förstår vad hon försöker få fram.

Jag måste berätta.

***

Under den senaste halvtimmen har orden legat och vilat på min tunga, men varje gång jag ska berätta är det någonting som stoppar mig. Rädslan för att bli lämnad ensam sitter och gnager inom mig.

"Alice? Lyssnar du ens på vad jag säger?" Skrattar Luke ifrån sängen där han sitter. Jag försöker skratta med men det låter bara som en kvävd hostning. Det knackar plötsligt på dörren och när Leah sticker in sitt huvud känner jag hur hela min kropp fryser till is.

"Mamma undrar om ni vill ha pizza" säger hon och jag andas diskret ut då jag trodde hon skulle avslöja mig.

"Jag tar en hawaiipizza" säger Luke och vänder sig mot mig. "Ska du ha något?"

Jag skakar på huvudet och ler svagt.

"Nej tack, jag åt innan jag kom hit" säger jag trots att det är en lögn. Jag vet att jag antagligen inte kommer vara kvar här länge nog för pizza.

"Okej, men om du vill ha så behöver du säga det nu" säger Leah kallt och ser menande på mig. Jag förstår dubblemeningen i det hela och mitt humör sjunker ytterligare. Luke sjasar ut Leah ur rummet och det sista jag ser av henne är ett par glansiga ögon.

Jag tar ett hackigt andetag innan jag ser upp på Luke. När han ser mina antagligen tårfyllda ögon sjunker hans leende och han ser oroligt på mig.

"J-jag måste berätta en s-sak" mumlar jag nervöst och ser skamset ner på mina fingrar som pillar med min fållen på min tröja. Det är någonting jag gör varje gång jag är nervös eller obekväm.

"Leah vet redan om det här, o-och jag vet att vi antagligen aldrig mer kommer blir v-vänner som förut. M-men jag hoppas att du ka-kan förlåta mig"

Den första tåren spiller över och sipprar långsamt ner för min rosiga kind. Jag ställer mig upp och sätter sig bredvid Luke. Jag tar hans hand i min och ser honom djupt i ögonen.

"Vad?" Frågar han tyst och ser spänt på mig. Både han och jag vet att det jag snart kommer berätta inte är någonting positivt.

~~~~
Vad elak jag är nu som slutar här

Men jaja, nästa kapitel kommer imorgon, ganska tidigt så ni får vänta lite till ;)

Glad alla hjärtans dag btw, hoppas ni haft en bra dag<333

Xx Linn