32.

3.4K 144 23
                                    

En klump av ångest får mig att vakna ur min bekymmerslösa sömn. Min kropp är fortfarande trött och känns som bly på grund av för lite näring och sömn. Bredvid mig gnyr Mike till i sömnen och minnena från gårdagen får mig att vilja skrika ut min frustration rakt ner i kudden medan jag samtidigt vill gråta tills tårarna tar slut. Jag sätter mig försiktigt upp och ser mig omkring i rummet. Jag får en märklig känsla av déjà vu när jag så tyst jag bara kan plockar ihop mina kläder och snabbt trär på mig dem. Det var trots allt en liknande händelse som hände första gången jag och Mike träffades. I alla fall om man bortser ifrån att jag endast är här på grund av mitt krossade hjärta den här gången.

Jag är på väg ut ur hans rum när jag slänger en sista blick på honom och känner skuldkänslorna välla över mig. Jag kan inte bara lämna honom såhär, i alla fall inte när jag veta att det som hände mellan oss betydde lite mer för honom än en engångsgrej. Jag ger ifrån mig en svag suck och trippar fram till honom. Hans hår ligger rufsigt på huvudet och hans vanligtvis stylade lugg ligger slappt över ögonen. Hans ganska smala läppar är lätt särade och ger ifrån sig små gulliga snarkningar med jämna mellanrum. En tatuering jag inte tidigare sett fångar min uppmärksamhet och jag lutar mig försiktigt framåt för att kunna se den bättre. Den sitter på underarmen och är ganska liten och föreställer en ring med en stjärna inuti. Jag har sett den förut, men vart vet jag inte. Vad den ska symbolisera vet jag inte heller, men det gör mig nyfiken. Mina ögon fastnar på en tavla på hans nattduksbord. På bilden står två killar i nioårsåldern med armarna om varandras axlar och gigantiska leenden på läpparna som gör att man kan se några gluggar i munnen på dem. Pojken till höger ser man tydligt att det är Mike medan den andra personen ser familjär ut, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varifrån jag känner igenom honom.

"Det är Oscar" Den hesa rösten får mig att skrämt hoppa till se på Mike som nu ligger vaken i sängen med blicken fäst på mig. Nu när han sa namnet ser jag klart och tydligt att det är Oscar bredvid Mike. Jag visste aldrig att de känner varandra och tanken gör mig lite fundersam eftersom jag har pratat med Mike om Oscar, och Oscar nämnde aldrig Mike under vårt förhållande.

"Jag visste inte att ni är kompisar" säger jag och Mike hummar svagt fortfarande med blicken på mig. Han säger ingenting mer vilket får mig illa till mods och jag harklar mig svagt.

"Eh, jag, j-jag borde gå" mumlar jag lågt och Mike nickar tankspritt. Jag mumlar ett tyst hejdå innan jag snabbt tar mig ut ur huset för att undvika Mike's konstiga beteende. Jag vandrar ner för gatan och Mike's tatuering har etsat fast sig i min hjärna. Jag försöker sätta fingret på vart jag sett den förut, men jag kommer aldrig på det. Djupt insjunken i mina egna tankar tar jag mig hem och när jag går förbi gatan som Alec bor på känner jag ett stygn av ångest, för även om vi inte är i ett förhållande känns det fortfarande som om jag har bedragit honom.

~~~~~~~~~
Era jättefina kommentarer har fått mig att vilja skriva 24/7 fastän jag inte har tid och det är typ bästa känslan någonsin?? Love u

Skulle ni vilja ha en q/a? Kommentera det i så fall<3

Xx Linn

Protected  Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang