Trettioett

6.2K 122 28
                                    

Felix vänder sig om med en spänd käke.

Bakom honom stod Ogge med knytna nävar. Jag var glad över att se honom där.

"Du skulle ändå aldrig våga röra vid mig" morrar Felix och släpper mig.

Han går fram till Ogge så att han står någon decimeter ifrån honom. Felix är snabb och hinner ta ett grepp om Ogges krage.

"Du hotar inte mig, förstått?" väser Felix i Ogges ansikte.

Ogge puttar bort Felix ifrån sig så att han hamnar på marken. Han vänder sig sen till mig och sträcker ut sin hand.

"Kom igen Sara, vi drar" säger han och jag nickar.

Jag springer fram till honom och tar tag i hans hand. Det känns så tryggt att vara hos honom igen.

"Jävla hora" skriker Felix ifrån sig  när vi börjar att gå.

Jag stannar och släpper Ogges hand. Jag går tillbaka mot Felix som nu har rest sig upp.

"Jag är ingen hora. Lär dig vad ordet betyder innan du springer runt och kläcker ur dig det" säger jag lungt och tittar honom rätt i ögonen.

Jag ska precis gå ifrån honom men jag lyfter på benet och sparkar honom det hårdaste jag kan mellan benen.

Felix lägger händerna för sitt skrev och böjer sig ner. Ett plågande läte lämnar hans mun och jag hör hur Ogge skrattar bakom mig.

"Vi båda vet att du förtjänar det" säger jag med ett nöjt leende.

"Fyfan för dig" piper Felix fram.

Jag går därifrån. Med Ogges hand i min.
------------------------------------------------------

Boken är snart slut. :/

Jag har aldrigDär berättelser lever. Upptäck nu