Harry Potter - Back to Hogwarts

24. Tillbaka till Kråkboet

December anlände med en rasande fart. Slottet hade försetts med sina vanliga juldekorationer, som gav julstämning vart man än gick. Harry kände nästan en styng av sorg när han tänkte på att han inte skulle tillbringa julen på Hogwarts, men han klagade inte på julen i Kråkboet heller, direkt. Både han och Hermione var bjudna dit, och hela familjen Weasley skulle vara där.
Han var också nervös inför nattbesöket hos McLaggens. Tänk om de blev upptäckta? Vad skulle hända då? Skulle de hamna i Azkaban då, eller skulle Kingsley försvara dem?
De hade kommit överens om att de skulle berätta nästan allting för Kingsley ifall de blev upptäckta, eftersom han hade så stor makt att försvara dem. Men Harry visste att livet skulle kunna bli ett helvete ändå. Pojken som överlevde, dödade Voldemort, tar med ett gäng kompisar och förhäxar en familjs hus? Han skulle bli hatad, av allt och alla.
Som tur var hade de fixat säkerhetsåtgärder så att det inte skulle hända. Hermione var en sådan skicklig häxa att de skulle kunna klara av vad som helst om hon var med.

På eftermiddagen under den sista dagen på terminen satt Harry och Ron i stora salen och spelade trollkarlsschack. Framför lärarbordet hade professor Flitwick en övning med kören, och Hagrid hade fullt upp med att bära in de tolv stora julgranarna som brukade stå längs väggarna och i hörnen. Ett svagt bjällrande hördes vart man än gick i slottet, och snölagret på skolgården hade vuxit sig så mycket att det nådde Harry till knäna.
- Drottning till G7, sa Ron efter en lång stunds betänktetid.
Harry såg hur drottningen självsäkert vandrade över brädet och slog sönder en av hans löpare.
- Schack matt, sa Ron nöjt.
- Skit, skrattade Harry. Jag har inte vunnit på flera månader!
- Öva, sa Ron. Vi kan anmäla oss till den där schackklubben som de har startat! Det är en timme på tisdagar.
- Skämtar du? sa Harry och log. Med alla de läxor som vi har och sitter uppe långt in på nätterna?
- Det var bara en tanke, sa Ron. Men när jag tänker närmare på saken så var det bara ett skämt.
Harry skrattade.
- Hej på er!
Ron tittade ovanför Harry och sken upp. Harry vände sig om. Hagrid stod där med blöt snö på de stora kängorna, och tjocka handskar på händerna.
- Hur e det me er? sa han glatt.
- Det är bra, sa Ron. Det känns bara lite konstigt att vi inte ska tillbringa våran sista jul på Hogwarts.
- Jag kanske tittar in hos er å tar mej en kopp te, sa Hagrid och stoppade en av de stora händerna i fickan. Nån gång i slutet på lovet. Men nu måste jag fortsätta bära.
De vinkade hejdå till Hagrid samtidigt som Ginny och Hermione kom och satte sig med dem.
- Har ni inte packat än? sa Hermione. Tåget går i morgon bitti!
- Du är inkonsekvent, sa Ron och öste i schackpjäserna i sin låda. Du sa det själv. I morgon bitti. Inte nu.
Ginny himlade roat med ögonen.
- Det går på tre sekunder! sa Ron när Hermione öppnade munnen. Jag har faktiskt en trollstav.
- Det krävs mer än bara en trollstav för att packa din väska, sa Hermione. Det är fullständigt kaos i den.
- Det där var en underdrift, sa Ginny. Det är tiotusen bombnedslag.
- Ja, ja, sa Ron. Jag gör det ikväll.
- Och så har vi en annan sak att visa er, sa Hermione.
Hon öppnade sin skolväska och tog ut en medelstor glasflaska med trolldryck i.
- Wow, sa Harry imponerat.
- Ni fick alltså tag i det? sa Ron.
Ginny nickade.
- Nu slipper vi köra på plan B. Det här kommer att göra susen.

Dagen efter var det otroligt stressigt i sovsalen. Hermione hade tydligen haft rätt; det räckte inte med bara en trollstav för att packa Rons koffert. Harry, som slarvigt hade slängt ihop sin packning på ett par minuter, hjälpte Ron att sortera ut både det ena och det andra ur hans garderob. De kläder som slängts in var smutsiga, och de få kläderna som faktiskt var tvättade hade blivit smutsiga av resten utav plaggen.

Klockan var tio när de äntligen blev färdiga och sprang ner till frukosten. Harry åt nästan lika snabbt som Ron, och de tog varsin banan i fickan när de sprang upp till sovsalen igen för att hämta bagaget. De stötte på Hermione och Ginny utanför porträtthålet.
- Skynda er! sa Hermione. Tåget går om en halvtimme!
- Skit, sa Ron.
- Vi hinner, sa Harry.
Han försökte låta lugnande, men misslyckades totalt.
När de kom in i uppehållsrummet så var Neville, Dean och Seamus på väg ut.
- Perfekt, sa Ron.
- Vad menar du? sa Harry.
- Då är det ingen i sovsalen som kan skadas av dem, sa Ron. Accio koffertar!
Harry duckade när koffertarna kom flygande ner för spiraltrappan.
- Vänta! utbrast Ron när de inte stannade, utan fortsatte genom uppehållsrummet mot ingången.
Porträtthålet öppnades. Personen som klev in fick den ena kofferten rakt i huvudet.
Ron och Harry skrek till samtidigt och sprang fram till den som ramlat. Harry kände sig lite lugnare när han såg att det var Marcus Thomson, som slagits medvetslös.
- Ska vi? sa Ron med ett ansiktsuttryck som liknade Fred och Georges.
- Visst, sa Harry.
Och de lämnade honom där han låg och sprang ut i korridoren.

Det var bara två vagnar kvar när de kom springande nedför den stora trappan utanför slottet. Än en gång hade en perfekt väg skottats upp mot portarna. Det halvmeterhöga snötäcket blev tvärt ett lodrätt stup, och det var så perfekt att om det inte vore för färgen och glittrandet, så skulle man aldrig kunnat tro att det var snö.
Klockan var fem minuter i elva när vagnen anlände till stationen. Den mörkröda Hogwartsexpressen stod där som alltid, och det rann smält snö ner för taket.
- Puh, sa Ron och lyfte upp sin koffert på perrongen. Vi hinner!
- Kan du se Hermione och Ginny? sa Harry och spanade över eleverna.
- Nej, de har nog redan klivit på tåget, sa Ron. Vi får hoppas att de har paxat ett par platser åt oss.
- Bara de har tänkt på att det helst bara ska vara vi fyra i kupén, sa Harry.
Ron tittade på honom. Harry sänkte rösten.
- Det är inatt, Ron! Vi måste gå igenom planen en gång till.
- Shit, det hade jag glömt, sa Ron och såg med ens nervös ut när de hjälptes åt att lyfta upp koffertarna på tåget. Tänk om det går åt skogen?
- Det är försent att tänka på det nu, sa Harry. Även om det är mycket som kan gå fel, så är det en ganska säker plan. Och det är helt klart värt att riskera, eller hur? Tänk på allt som McLaggens har gjort!
- Sant, sa Ron.

De hittade Hermione och Ginny oväntat snabbt och satte sig med dem efter att ha hivat upp bagaget på hyllan. De behövde inte ens prata, Hermione drog fram alla anteckningar ur en väska och fick dem att sväva i luften. Hon läste igenom dem högt. Harry visste inte om hon gjorde det för dem eller för sig själv. Hon såg i alla fall väldigt nervös ut, och stakade sig genom texten.
- Okej, sa Ron när hon var färdig. Jag och Harry kan gå och göra det nu.
- Här? sa Hermione. Men... Jag hade tänkt att vi skulle ta från mugglare! Tänk om de känner igen studenter från Hogwarts?
- Än sen? sa Ron. Det viktigaste är att det inte är vi.
Hermione såg ut att överväga saken innan hon nickade. Harry drog ut osynlighetsmanteln ur sin ryggsäck, samtidigt som Hermione räckte över fyra pyttesmå askar till Ron, som stoppade dem i fickan. Sedan svepte Harry manteln om dem.
- Vi tar bara från Slytherinarna, viskade han när de gick genom gången. Ingen annan får hamna i knipa.
- Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, sa Ron, men jag önskar att Zacharias Smith också hade gått om sjunde året.
Harry log och tittade in i en kupé.
- Här sitter några! sa han.
- Okej, sa Ron. Jag har askarna.
- Vad heter han där? sa Harry och pekade på en spinkig, blond sjätteårskille.
- Jag tror att han heter Matheus Isaacs, sa Ron.
- Okej, sa Harry och höjde trollstaven. Accio Matheus Isaacs hårstrå! Accio Millicent Bulstrodes hårstrå! Accio Albin Greengrass hårstrå!
Tre hårstrån kom flygande mot honom från kupéns ventil. Harry och Ron stoppade dem i varsin ask.
- Perfekt, sa Ron. Vi behöver en tjej till.

En stund senare hade de fått tag i ytterligare ett hårstrå, från en femteårsflicka i Slytherin. Sedan tog de sig tillbaka till kupén.
- Det gick som en dans, sa Ron när de satte sig.
- Bra, sa Hermione och stoppade askarna i väskan. Vilka fick ni från?
- Albin Greengrass, Matheus Isaacs, Millicent Bulstrode och..., sa Ron.
- Millicent Bulstrode? avbröt Hermione nervöst. Är ni säkra på att det är hennes?
- Lugn, sa Ginny. Jag kan vara henne om du vill.
- Tack, sa Hermione. Det är hemskt att förvandlas till katt, ska ni veta. Vi kanske borde dubbelkolla att alla kommer från människor.
- Äsch, sa Ginny. Om det vore någon del av planen som var bombsäker, så skulle det vara elixiret. Vi har hårstråna, vi har blandningen, vi har tidsplanen. Vad kan gå fel, egentligen?

____

Tack såå himla mycket för 2k!❤️❤️Ni är BÄST!!❤