Harry Potter - Back to Hogwarts

31. Redo för avfärd

Jullovet i Kråkboet gick fort. Harry förstod inte vart tiden hade tagit vägen när han låg i sängen, redo för avfärd till Hogwarts dagen efter. Kanske var det för den spännande starten som lovet hade tagit, att resten hade haft ett svagare intryck.

Imorgon var hans sista tågresa till Hogwarts. När han åkte tillbaka så skulle han kanske aldrig få se en skymt av slottet igen. Kanske skulle det krigas mer, avslöjas fler hemligheter, skapas nytt och glömmas det förflutna. Och han skulle inte vara inblandad.
Kanske vore ändå det rätta att återvända till Hogwarts? Kanske borde han komma tillbaka, och söka till jobbet som lärare i försvar mot svartkonster? Hogwarts var en magisk plats, och blotta tanken på att lämna det gav Harry rysningar från topp till tå.
Det vände sig i magen på honom när det gick upp för honom att han tänkte precis som Voldemort hade gjort. Lärare i försvar mot svartkonster... Fast Voldemort skulle nog vara mer som Amycus Carrow, men tusen gånger värre. Harry däremot ville lära ut som Lupin eller Vencyle. Att föra sin kunskap vidare... Enligt Dumbledore var det livets viktigaste sak.
Harry låg vaken länge och funderade, tills han till slut somnade långt efter midnatt.

Han stod i trappan på Privet Drive. Dobby stod framför honom och utförde en svävarförtrollning på en tårta.. Strax efter kom ett brev från ministeriet...

Han stod på en trottoar en stilla kväll... Han tittade upp och såg ett par lysande ögon i buskarna... Det fanns ingen utväg, ingenstans att ta vägen...

Han stod i vardagsrummet på Privet Drive igen... Han höll ett brev i handen...
"...är du härmed relegerad från Hogwarts skola för häxkonster och trolldom."
Relegerad...
Relegerad...

Harry vaknade med ett ryck. Han var kallsvettig över hela kroppen. Det tog ett par sekunder att inse vart han var och vad han gjorde, men sedan pustade han ut och tittade på klockan. Halv sju.
Han vände på sig. Det var omöjligt att sova igen. Han satte sig upp, tog på sig glasögonen och öppnade stilla sin koffert för att hitta några kläder. Då hörde han något bakom sig och vände sig tvärt om. Det kom från ett av fönstrena. Han gick fram och drog undan rullgardinen.
En liten berguv, som Harry aldrig hade sett förut, knackade på fönstret med näbben där den hade ett brev.
Piggelin hade vaknat i sin bur och hoade svagt. Harry kastade en snabb blick på Ron, som fortfarande sov djupt, och öppnade sedan fönstret för att släppa in den ivriga berguven.

Brevet som den hade haft med sig var fuktigt. När Harry hade tagit loss det så satte sig ugglan tillrätta på hans axel.

Kära Harry,
Jag undrar om du vill komma och äta lunch med mig på Hogwartsexpressen idag? Jag har verkligen gillat att prata med dig. Jag skickar frågan med uggla för att slippa gå fram till dig och fråga, eftersom att lärare egentligen inte ska favorisera sina elever.

Harry tänkte på Snigelhorn, log snett och läste vidare.

Du kan skicka svaret med den här ugglan, jag lånade honom från skolan. Vi kan mötas i kupé nummer fyra i den första vagnen. Hoppas att du har haft ett härligt lov!

Arola

Harry log brett och såg sig om efter en fjäderpenna. Ugglan, som fortfarande satt på hans axel, nafsade honom i örat.
Harry gick fram till asken som låg bredvid Piggelins bur och tog ut lite ugglegodis. Ugglan hoade glatt och sträckte sedan ut det ena benet.

När Harry hade skickat iväg sitt svar så vände han sig mot sängen igen och började klä av sig pyjamasen. Ron började vända och vrida på sig, och till slut slog han upp ögonen.
- Vaeklockan?
- Kvart i sju, sa Harry.
- Redan? slumrade Ron.
- Tja, du kan ju sova ett par timmar till, flinade Harry.
Ron stönade och skönk ihop i sängen igen.
Harry skakade på huvudet och drog upp rullgardinen från det andra fönstret, så att han kunde se ut över byn. Snön täckte fortfarande taken, men det var mindre än vad det hade varit runt julafton.
Långt borta, bakom den täta skogen, var himlen ljusare. Solen var på väg att gå upp, till ännu en vinterdag, som mestadels skulle spenderas på Hogwartsexpressen.

Vid frukosten var Percy i full färd att berätta om ministeriets nya lagar inom säkerhetstrollshantering, vilket till slut fick George att slå näven i bordet.
- Snälla, Perce, det skulle förvåna mig om du lyckades prata om något mer ointressant än det där. Kan du inte berätta något mer spännande?
Percy såg fördärmad ut och öppnade munnen, men stängde den igen eftersom att ingen hade sagt emot George.
- Hur går det med Audrey? fortsatte George.
Percy blev röd som en tomat om kinderna och Harry ansträngde sig för att inte fnissa. George flinade brett och tittade ner i sin mat.
- Öh... sa Percy. Eh... ja, det är väl...
Ron började ljudlöst forma kyssar med munnen, men slutade direkt när han mötte mrs Weasleys blick.

Percy hade tagit hem sin nya flickvän Audrey en vecka tidigare. Precis som den där gången för sex år sedan så hade Ginny upptäckt dem genom att öppna en dörr som de glömt att låsa när de stod och kysstes; skillnaden den här gången var att nästan alla befann sig i närheten och såg en skymt av det.

Ginny hade blivit gladare igen. Hon grät ibland på kvällarna, hade Hermione berättat, men hon skrattade lika mycket som de andra och drog sig inte undan mer.
Harry sneglade på henne. Hon hade satt upp det röda håret i en hög knut, och två slingor hängde ner och ramade in hennes ansikte. Hon skrattade åt någon min som George hade gjort mot Percy i smyg. Harry log milt och slet blicken ifrån henne.
- Nu ska vi åka snart, sa mrs Weasley. Om ni går upp och hämtar väskorna så tar jag disken.
Harry och Ron gick och borstade tänderna, och sedan gick de upp till Rons rum för att packa det sista.
- Locomotor koffert, sa Harry när han var färdig och kofferten svävade upp en halvmeter i luften.
Nere i hallen tog mrs Weasley, Ginny, Harry, Ron och Hermione varandra i handen och transfererade sig till King's cross.

_____

Eh...
Heej?
Det var tre veckor sedan. Om jag inte hade lovat mig själv att aldrig göra det så skulle jag faktiskt ha pausat den här berättelsen. För jag har så himla svårt att skriva den.

På tre veckor händer mer än att idéerna tar slut - läsningarna ökar också. I förra kapitlet tackade jag för 4k. Nu har jag 6K?!?! What?! Hur kan så många vilja läsa den här?? PUSS O KRAM, NI ÄR BÄST!!❤️❤️