all kärlek, din Romeo

Kapitel 3

Jag vaknade av röster. Rösterna lät stressade och irriterade. Mina ögon öppnades sakta och jag möttes av fem par ögon som tittade oroligt på mig.
"Back off, grabbar" sa Ludwig skarpt.
Alla utom Ludwig flyttade på sig.
Förvirrat satte jag mig upp i sanden med Ludwigs hjälp att resa på mig.
"Förlåt så mycket. Gud, alltså. Det var verkligen inte meningen" utbrast han och granskade mig med sin osäkra, oroliga blick. Mitt huvud dunkade. Blicken var en aning suddig.
"Hur mår du? Kommer du ihåg vad som hände?" frågade Ludwig mjukt när han märkte att jag inte var så närvarande.
"Eh.. ja, jag mår bra" svarade jag svagt.
"Är du helt säker på det?" frågade Ludwig och bet sig i läppen. Jag nickade.
"Förlåt" sa han skamset. Jag skakade på huvudet och log.
"Det var inte ditt fel" sa jag mjukt. Ludwig avfyrade ett gulligt leende men hans ögon tydde på att han fortfarande var orolig.
Huvudet hade slutat att snurra och blicken var inte suddig längre. Jag kände mig som vanligt.
"Svimmade jag?" frågade jag med ett skratt i slutet.
"Ja, men bara i några sekunder" svarade Ludwig. Jag skrattade lågt.
"Vi ska nog pausa matchen ett tag. Följer du med mig och grabbarna och käkar lunch? Jag bjuder" erbjöd sig Ludwig. Ett leende låg på hans läppar. Jag kisade tveksamt med ögonen mot honom, men nickade sedan.
"Bra" svarade han kort och reste sig upp efter att ha suttit på huk.
Jag började ta sats för att resa mig upp, men Ludwig var snabb med att ta tag i mig och dra upp mig på fötter. Jag log tacksamt mot honom. Han log tillbaka innan han släppte mig och började gå mot de andra. Jag följde efter honom med ett leende på läpparna.

Vi kom fram till killarna och alla frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra innan vi begav oss till caféet en bit bort från stranden där det fanns enklare lunch.
Jag och Samuel tog varsin caesarsallad, Max tog en hamburgare, och Ludwig, Alex och Isak tog varsin pizza.

När alla hade fått sin mat satte vi oss ner vid ett bord på uteserveringen.
"Men alla ni går väl på Sällebergsgymnasiet?" frågade jag för att få igång en konversation.
"Aa, alla går där men i olika klasser" sa Ludwig.
"Jag och Samuel går i samma klass dock" sa Alex.
Jag nickade som svar.
"Du går också där, eller hur?" frågade Isak. Jag nickade och tog en tugga av min sallad. Tystnaden la sig över oss.

"Är ni här på campingen själva? Hur länge ska ni vara här?" fortsatte jag fråga.
"Aa, vi ska vara här i fem veckor, vi kom igår" förklarade Max.
Jag nickade intresserat.
"Kul!" sa jag.
"Du då?" frågade Samuel, riktat mot mig.
"Jag är här med min familj, fyra veckor till" sa jag med en låg suck.
"Suck? Det är väl asskönt här?!" utbrast Isak. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Nja, mamma och pappa sitter bara och läser böcker dagarna i ände och mina bröder träffar kompisar och festar hela tiden" förklarade jag.
"Då får du hänga med oss" sa Ludwig och blinkade med ena ögat mot mig. Jag skrattade till.

När vi alla hade ätit upp vår lunch satt vi kvar ett tag och pratade. Det var en riktigt härlig stämning.
"Det börjar bli varmt, vilka hänger med till stranden och badar?" frågade Samuel.
Alla killar hojtade till att de ville följa med. Deras blickar riktades mot mig.
"Nja, jag borde gå hem" sa jag tveksamt. Jag bet mig i läppen.
"Till dina föräldrar som läser? Komigen, följ med" sa Isak retsamt. Jag skrattade till och flyttade blicken till Ludwig. Han nickade och menade att jag skulle följa med.
"Okej då" utbrast jag. Killarna sken upp i varsitt leende.

Vi gick ner till stranden och droppade handdukarna i sanden. Jag var tvungen att dra av mig mina shorts, men killarna hade endast badbyxor på sig så de sprang direkt ner i vattnet. Jag skyndade mig efter, men bromsade så fort mina tår nuddade vattnet. Det var kallt. Jag hade faktiskt bara badat en gång på de två dagar vi hade varit här.
Jag stod länge och tvekade på om jag verkligen skulle gå i. Killarna var redan långt ute med ryggarna mot mig.
Ludwig vände sig om mot mig.
"Kom då, stå inte där och söla" ropade han.
"Det är kallt" ropade jag tillbaka.
"Fegis!"
Jag lipade mot honom och kände en sista gång efter genom att gå lite längre ut. Det var riktigt kallt. Därför vände jag mig om och gick upp på stranden igen. Jag hann bara halvvägs till handdukarna innan ett par iskalla armar omfamnade mig. Jag skrek till av förvåning och rädsla. Snabbt puttade jag bort personen och vände mig om.
Ludwig flinade mot mig. Jag låtsades vara sur på honom genom att ge honom ett argsint ansiktsuttryck innan jag vände mig om och fortsatte upp mot handdukarna.
"Sluta larva dig, det är sommar ju" utbrast han och skyndade sig efter mig.
"Rör mig inte!" skrek jag och hoppade till för att inte nudda hans kalla kropp. Mina skrik fick honom att flina ännu mer. Jag skakade på huvudet. Vi stod länge och bara tittade på varandra. Ludwigs flin var kvar, men efter ett tag växte det. Han böjde ner huvudet och ruskade. Det kalla vattnet skvätte mot min kropp och jag hoppade bakåt.
"Du är så jobbig!" utbrast jag med ett skratt. Jag kunde inte hålla mig från skratt. Han var ändå gullig.
"Och du är så töntig" svarade Ludwig.
"Jag leker i alla fall inte hund" kontrade jag och höjde mitt ena ögonbryn. Ludwig skrattade och drog handen genom håret för att fixa den rufsiga frisyren.
"Kom nu, tönt" sa han och började gå mot vattnet. Han vände sig om och såg att jag inte följde efter. Jag skakade på huvudet och satte armarna i kors.
"Jobbiga jävel" sa han skämtsamt. Jag höjde ögonbrynet och skrattade.
Isak kom gåendes mot oss. Han hade precis kommit upp ur vattnet och var påväg mot Ludwig. Han stannade till vid Ludwig och de utbytte några ord innan de båda kom fram till mig.
"Tänker du inte bada självmant så tänker vi tvinga dig" sa Isak och innan jag hann reagera greppade de tag i mig och lyfte ner mig till vattnet. Jag sprattlade med benen och skrattade hysteriskt.
"Sluta" skrek jag skrattandes.

Tillslut var vi så djupt ute att de inte längre kunde hålla mig över vattennivån. De räknade till tre innan de släppte ner mig.
Jag skyndade mig upp till vattenytan och skrek. Ludwig och Isak stod på varsin sida om mig och storskrattade. Jag låtsades sura men kunde inte låta bli att skratta jag också. De andra killarna anslöt sig till oss och vi hittade på en massa roliga grejer resten av dagen.
Äntligen hade jag hittat några vänner här på campingen.

•••
Vem gillar ni mest av killarna? Och vad tycker ni om boken? Kommenteraaaa!!!! Och glöm inte att rösta!
Puss & kram <3