all kärlek, din Romeo

Kapitel 18

Tio minuter senare gick jag in på toan. Jag hade tvekat länge, men bestämde mig tillslut för att gå dit för att se vad Ludwig ville.
"Lås" mumlade Ludwig så fort jag kom in genom dörren. Jag gjorde som han sa och lutade mig sedan mot dörren.
Ludwig kom gåendes mot mig. Jag bet mig i läppen och tittade osäkert på honom.
"Vad vill du?" frågade jag lågt.
Ludwig svarade inte. Han gick bara närmare och närmare. Tillslut stod han så nära att jag kunde känna hans andetag mot mina läppar.
"Jag saknar dig" mumlade han och hans läppar snuddade vid mina.
"Ludwig.." sa jag med en suck och skulle precis stoppa honom när han pressade sina läppar mot mina.
Kyssen övergick snabbt till hångel. Jag visste att det var fel, men det kändes så otroligt bra. Jag hade saknat honom också. Jag ville ha tillbaka honom. Men han vägrade att dumpa Felicia, så betydde jag verkligen så mycket för honom?

Jag drog mig undan.
"Sluta kyssa mig. Du har en flickvän" sa jag skarpt. Ludwig ryggade bakåt av mitt tonfall.
"Du kan inte gå runt och kyssa mig och säga att du saknar mig. Det är ditt fel att vi inte är eller kan vara tillsammans, det är ditt val" utbrast jag irriterat. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag blev bara så irriterad på situationen. Han behandlade mig som om jag var hans andrahandsval och dessutom var han otrogen mot Felicia med mig.
"Jag trodde att du gillade mig också" mumlade Ludwig, aningen besviket.
Jag suckade frustrerat.
"Jag gör det, Ludwig. Jag gillar dig jättemycket, men du får bestämma dig. Mig eller Felicia. Du kan inte få båda" förklarade jag.
Ludwig gav mig en otolkbar blick. Jag suckade.
"Du vet att jag inte kan göra slut med Felicia" mumlade Ludwig.
"Låt mig vara då" sa jag rakt på sak innan jag låste upp dörren och gick ut. Jag smällde igen dörren bakom mig.
Ilskan steg inom mig. Jag visste inte vad det var som gjorde mig så arg, men jag antog att det var Ludwigs beteende. Han kysste mig, berättade hur mycket han tyckte om mig och saknade mig, och sedan sa han att vi inte kunde vara tillsammans för att han inte ville göra slut med sin tjej. Det var inte rättvist. Och det var dumt gjort av honom. Han sårade mig faktiskt. Därför bestämde jag mig för att släppa honom. Han vägrade göra slut med Felicia och jag tänkte fan inte vänta på honom.

Min blick sökte efter Elliot. Jag såg honom ståendes mot väggen i ett hörn. Han stod ensam med en ölburk i handen. Jag skyndade mig fram till honom.
"Vart tog du vägen? Jag blev ju orolig!" utbrast han så fort han fick syn på mig.
"Jag gick på toa bara" mumlade jag och log. Elliot log tillbaka. Han sträckte fram ölburken. Jag skakade på huvudet.
"Jag dricker inte" mumlade jag. Elliot log och drog tillbaka armen.
"Nu dansar vi" sa jag och Elliot ställde ner den tomma burken på golvet. Jag tog tag i Elliots hand och drog med honom ut på dansgolvet.
Vi började dansa i takt med musiken. Det var kul. Jag kunde släppa alla tankar på Ludwig och bara ha det roligt.

I ögonvrån såg jag Ludwig. Han stod lutad mot väggen med en ölburk i handen. Vi fick ögonkontakt. Hans blick var helt neutral, varken ledsen eller glad. Efter några långa sekunder av stirrande skakade han på huvudet och gick sin väg.
Jag suckade för mig själv.

•••
Bara för att det är jul och för att ni kommenterade så mycket på förra kapitlet så får ni ett nu!! Kommentera! Vad tycker ni ska hända mellan Julia och Ludwig? Och vad tror ni kommer hända? Kommentera!!!!!!!!
Och en riktigt god jul på er kära läsare!
Puss & kram <3