all kärlek, din Romeo

Kapitel 28

När jag väl var hemma och hade bytt om så satte jag mig i sängen med brevet i handen.
Jag tvekade länge innan jag tillslut öppnade det försiktigt.
Jag plockade ut ett handskrivet brev ur kuvertet och vecklade ut det.
"Hej, Julia. Jag vet att det är lite cheesy att skriva ett handskrivet brev istället för att prata med dig. Men jag vill verkligen få allting sagt och jag vet att jag inte kommer få det om jag pratar med dig istället." började jag läsa. Jag skrattade till.
"Jag träffade dig för första gången på bryggan på Öland. Så fort jag såg dig visste jag att det var något speciellt med dig, och visst hade jag rätt. Jag föll för dig snabbt. För vem skulle inte falla för en så snygg, snäll, vacker, omtänksam och gullig tjej som dig?"
Ett leende spred sig på mina läppar.

"Som du redan vet så var jag tekniskt sätt tillsammans med Felicia då, men enligt mig så var vi inte tillsammans alls. Vi hade tagit en paus och vi hade varken kontakt via telefon eller sms. Jag antog att vi kunde hålla på med andra utan att det skulle påverka relationen. Och ja, förlåt, men i början så var du bara en sommarromans för mig. Jag hade tänkt dumpa dig efter sommaren och gå tillbaka till Felicia. Det var planen. Men jag föll för dig. Jag föll hårt och jag kunde inte göra någonting åt det. Så fort jag var med dig så försvann alla tankar på Felicia. Du var den enda jag var intresserad av. Och jag gillade dig mycket, mycket mer än vad jag gillade Felicia. Jag älskade dig."
Jag svalde hårt.

"Allting var perfekt. Jag mådde så bra. Mitt liv var helt otroligt bra. Men så kom verkligheten tillbaka. Dagarna flög iväg och du skulle åka hem. För att köpa oss mer tid bad jag dig att stanna. Vi fixade det och jag hade en extra vecka på mig att berätta sanningen för dig. Men kvällen innan din familj skulle åka hem så fick jag ett samtal från Felicia. Hon berättade att hon och några tjejkompisar skulle komma ner till Öland och bo med mig och killarna i en vecka. Jag var inte redo att berätta sanningen för dig så jag drack mig full och dumpade dig. Jag vet att det var fel av mig. Men vad skulle jag göra? Jag kunde inte göra något annat. Och jag var tvungen att dricka mig full för att klara av att dumpa dig. Jag gjorde ju mitt livs misstag."
Tårarna började rinna ner för mina kinder.

"Det är svårt att förklara så att det låter logiskt. Eller vad är det jag säger? Det är inte logiskt. Jag gjorde fel, helt klart. Jag dumpade mitt livs största kärlek och gick tillbaka till tjejen som jag bara var tillsammans med på grund av populäritet och status.
Tiden gick och jag mådde inte bra. Men jag visade det såklart inte. Felicia trodde att allt var som vanligt. Hon hade ingen aning om att jag hade träffat dig under sommaren. Hon hade ingen aning om att jag älskade dig och inte henne.
Jag vet egentligen inte varför jag inte gjorde slut med henne tidigare. Jag var rädd över mitt rykte, min populäritet och min status. Jag var rädd att förlora alla vänner. För jag hade ju trots allt varit otrogen, även om jag inte höll med om det själv."
Jag försökte gång på gång torka mina tårar. Men envist föll de ner och lämnade små blöta fläckar på pappret.

"Du blev tillsammans med Elliot. Och gissa om jag blev svartsjuk? Jag blev riktigt svartsjuk. Du var min tjej, ingen annan skulle få röra dig. Så jag gjorde upp några hemska planer för att få dig att göra slut med Elliot eller få Elliot att göra slut med dig. Och förlåt för det. Men jag kunde inte hjälpa det. Allt jag ville ha var dig. Men istället för att få dig tillbaka så förlorade jag dig igen.
När vi var i mitt badrum på min fest så hade jag äntligen samlat mod till mig att säga att jag älskade dig. Och du svarade med att du inte älskade mig. Det krossade mitt hjärta, ännu mer. Men jag klandrar dig inte. Det var inte alls ditt fel. Jag förstår dig verkligen. Jag var inte mig själv. Förlåt för det."
Mina tårar rann okontrollerbart ner för mina kinder.

"Sedan började vår lilla 'tävling'. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag blev så desperat efter din uppmärksamhet. Jag ville så gärna ha dig tillbaka. Samtidigt som jag visste att du inte älskade mig och inte ville ha mig tillbaka. Jag tror att tävlingen var som en plan att få dig svartsjuk och vilja ha tillbaka mig, men jag gjorde det också för att jag var arg och besviken på dig. Och jag känner mig hemsk för det, förlåt. Dock blev ju resultatet som jag hade önskat från början. Du och Elliot gjorde slut. Elliot kom tillbaka till festen utan dig så jag gick fram till honom och frågade vart du var. Han sa att du var hemma och att ni hade gjort slut. Jag vet, det låter hemskt, men jag vände mig och gick därifrån, leendes. Jag letade upp Felicia och gjorde slut med henne. Jag älskade henne aldrig. Jag var bara tillsammans med henne för att vara tillsammans med någon, för status och för din uppmärksamhet.
Jag skyndade mig hem till dig. Så blåst som jag var, trodde jag att du skulle slänga dig i mina armar och ta tillbaka mig som om ingenting hade hänt. Men du satte mig på plats, sa åt mig att jag hade betett mig som en riktig idiot. Och det var bra att du sa det, för jag hade inte insett det tidigare. Men du fick mig att öppna ögonen.
Veckorna gick och jag tänkte och tänkte på hur illa jag hade betett mig. Jag mådde riktigt dåligt. Eftersom jag visste att du inte ville prata med mig så började jag skriva det här brevet. Det tog mig två hela veckor att skriva det, så detta är inget som jag bara har slängt ihop för att få dig tillbaka. Varenda ord kommer från hjärtat."
Ett litet leende spred sig på mina läppar. Jag kunde inte låta bli att le. Det var så fint.

"Jag vet att jag har varit en idiot. Jag vet att jag har sårat dig. Jag vet att jag har förstört allt mellan oss. Men jag tror fortfarande på dig och mig. Jag tror, nej, jag vet att du är den rätta för mig. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde när jag var med dig i somras. Jag har aldrig tidigare gråtit över en tjej. Jag har aldrig ansträngt mig såhär mycket för att få tillbaka en tjej. Jag vill verkligen ha dig tillbaka. Jag vill krama dig, kyssa dig. Jag vill höra att du älskar mig tillbaka.
Du sa att du älskade den Ludwig som du träffade i somras. Och tack vare dig har jag hittat tillbaka. Jag lovar. Jag var aldrig mig själv den här hösten. Den Ludwig du mötte i somras, det är den riktiga Ludwig. Och han vill hemskt gärna få en ny chans. För han älskar dig."
Mina tårar förvandlades till glädjetårar. Värmen spred sig i kroppen. Jag älskade honom.
Jag läste sista meningen och mitt leende växte allt mer.

"All kärlek, din Romeo."

•••
SISTA KAPITLET!!! Boken är slut!!!!!!
Nu vill jag veta, vad har ni tyckt om den här boken? Vad kan jag förbättra till nästan bok? KOMMENTERA ALLT!! Alla tankar!!

Slutet är lite upp till er. Ni får tänka ut vad Julia väljer. Om hon tar tillbaka Ludwig eller inte (;

Jag vill säga ett stort tack till varenda person som har läst denna bok. Varenda läsare, varenda kommentar och varenda favoritmarkering på mina böcker betyder sååå mycket för mig. Tack så himla mycket. Ni är bäst.

Sist vill jag säga att jag kommer publicera prologen till nästa bok alldeles strax!! Och ikväll kommer jag att publicera första kapitlet på den nya boken!!!
Så stay tuned och checka in min profil ikväll!!!!! Jag önskar verkligen att alla ni har tyckt om denna bok och kommer tycka om nästa bok också!!
Jag har redan skrivit många kapitel på nästa bok och jag själv ÄLSKAR den så ge den en chans!!!!!!!

Och glöm inte att tipsa vänner och familj om mitt konto och mina böcker!!!
Tack på förhand.

Puss & kram <3