Kapitel 6

26 4 0
                                    

Jag kommer från och med nu skriva i dåtid(preteritum)
Novas POV
Profetia? Vad menade hon?
" Eh Alyssa, vad exakt menar du?" frågade jag med ansträngd röst.
Alyssa såg plötsligt lite frånvarande ut och obekväm i situationen.
" Eh jo alltså..." sa hon slingrande
" Det är lugnt jag kommer inte att döma dig," sa jag och hon pustade lättat ut.
" Jo min lillasyster Quinn är annorlunda," sa hon och jag undrade vad hon identifierade som annorlunda.
" Vad exakt menar du?" jag ville slå mig i huvudet, det lät så dumt och drygt.
" Vi tror att hon kan vara ett orakel," sa Alyssa, orakel det har väl inte funnits ett orakel på över 1000 år?
" Är ni säkra?" frågade jag " jag menar om hon är ett orakel så..."
" Skulle folk använda henne för onda syften," sa Alyssa " för några år sen uttalade hon en profetia om två systrar." Jag hade en känsla av vilka systrarna var.
"Två systrar från olika årtusenden ska bryta förbannelsen.
De kommer tillsammans med vänner
Besegra märket och åter ge frid ut trollkarlsvärlden.
En vilar för evigt och den andra lever,"sa hon, det lät som hon hade lärt sig den utantill. Jag förstod vad sista raden betydde, vila för evigt, hon hade lika gärna kunnat säga död. Den var inte så lätt att tolka som jag trodde den skulle vara. Vem är märket och vilka är vänner?
" Jag ser att du är lika förvirrad som jag," sa Alyssa " kom nu" Hon stod vid dörren och knackade på. Jag hörde skratt och skrik bakom den.
" Hej Alyssa och din nya vän," sa en lång kvinna, hon var väldigt vacker, mörkt långt hår med några gråa hårstrån hör och där. Men blicken förstörde uttrycket, ögon tittade ner på mig som jag var något katten hade släpat in. "Seriöst vem är det här? Om hon är här för att skada Quinn så kommer jag inte tveka att döda henne."
" Det här är Nova, hon är en av systrarna," Alyssas mamma fattar direkt.
" Quinn är på sitt rum på övervåningen," sa mamman
" Okej tack för hjälpen," sa Alyssa och gick upp för trappan.
" Är din mamma alltid så där stel?" frågade jag
" Nej, hon är bara orolig för oss." sa Alyssa " vill du göra en rolig sak först?" jag nickade spänt och Alyssa gick fram till en dör med dödskallar. Hon knackade på och dörren flög upp. Där stod en blond kille, han såg ut att vara runt femton.
" Nathan, det här är Nova" sa hon " Nova det är run for your life!" sen började hon springa genom korridoren längst bort. Hon slet upp dörren och klev in i ett rum, dörren för igen med en smäll. Utanför hörde jag Nathan svära högt.
" Ally, när du kommer ut blir det synd om dig," sa han och jag hörde fotstegen som försvann.
" Jag vill bara att du ska veta, hon är speciell," sa Alyssa
" Hej Ally och Nova," sa en röst, jag hoppade till och såg mig omkring. På golvet satt två tjejer och en liten kille.
" Kom och lek med oss," sa samma röst som sa vårat namn förut. Den tillhörde en liten tjej med randig tröja och tofsar. Jag tittade på henne, hur kunde hon veta mitt namn. Nästan som hon läst mina tankar, så viskade Alyssa.
" Sa ju att hon var speciell."
" Hej jag är Nova Walter," sa jag och satte mig ner på golvet.
" Jag är Quinn och det här är Ella och Oliver," sa tjejen med tofsar.
" Quinn, profetian håller på att uppfyllas," sa Alyssa, Quinn såg inte chockad ut över det.
" Jag visste det," sa hon " hur mår du Oliver?" Jag tittade på Oliver, han var väldigt gullig och jag gillade redan honom.
" Hej Oliver," sa jag och log mot honom. Jag hörde hur Alyssa sa.
" Han kan inte prata, han skadades i olyckan förra året. Jag berättar ute"

Vi gick ut ut rummet och ut på deras bakgård.
" Vad är det för olycka?" frågade jag, rädd för svaret.
" Jag ska berätta allt om vår familj för dig," sa Alyssa

Snart kommer ett nytt kapitel
Stå ut med väntan!

Always there for youWhere stories live. Discover now