Dancing souls // FOSCAR {julkalender}

5 december

Chockat flyger mina händer upp till hans käkar medan jag mjukt kysser tillbaka. Hans starka armar lägger sig löst på mina höfter. Hånglandes står vi en den ganska lyxiga duschen med varmt vatten rinnande över oss.

Tillslut behöver jag ta luft, mjukt drar jag ifrån och höjer på ena ögonbrynet. "Var inte du straight alldeles nyss?" Mumlar jag och flinar svagt. Han höjer på ögonbrynet tillbaka innan han plötsligt blir helt förvånad. "Vänta va?! Jag är ju straight?! Eller va? Är jag ens det?!" Utbrister han förvirrat. Besvärat kliar han sig i pannan. "Eh asså det avgör ju du?" Harklar jag mig förvirrat.

Fundersamt tittar han på mig. "Jag är straight" säger han efter en stunds grubblande. Med ett höjt ögonbryn vänder jag mig om och fattar tag om schampo flaskan. "Bra antar jag?" Mumlar jag och smörjer sakta in min hårbotten.

"Varför kysste jag då dig?" Muttrar han förvirrat och släpper ut en hög suck. "Jag skulle personligen kalla det för hångel, men jag vet inte" svarar jag tillbaka och sköljer ur det ut håret. Plötsligt tar han två steg närmre mig och placerar återigen händerna på mina höfter. "Varför vill jag kyssa dig igen?" Viskar han och möter min generade blick. Och innan jag hinner svara så har han återigen pressat ihop våra läppar. Mjukt trycker han upp mig mot väggen samtidigt som hans läppar arbetar försiktigt mot mina.

Ännu en gång så avbryter han. "Vad fan håller jag på med?!" Utbrister han förvånat och backar bakåt med stora steg. Jag tittar lite på honom och himlar med ögonen. "Ja du, hittills så har du våldgästat mina läppar två gånger" muttrar jag och kliver ur duschen. "Varför puttade du inte bort mig?! Jag är ju straight?!" Fortsätter han och jag tycks höra irritation bakom rösten. Mjukt virar jag en handduk runt mina höfter innan jag ställer mig alldeles framför Oscar. "Gubben, just nu verkar du bara vara förvirrad" flinar jag och klappar honom löst på kinden. Han muttrar något tillsvar.

"Detta har inte hänt och ska inte hända igen, förstått? " väser han och pekar menande på mig. Jag skrattar högt och torkar mig lite i håret. "Att vara smygbög är inget att skämmas över älskling" flinar jag och kliver ut ur badrummet. Med en irriterad Oscar vandrar jag in i hans rum och öppnar garderoben. Samtidigt som han grubblar och tänker så drar jag fram ett par rena, vita, Calvin Klein kalsonger och slänger ett par till honom också. Fundersamt drar han på sig dem. Sedan drar jag även ut en alldeles för stor t-tröja med Arctic Monkeys loggan på och sätter snabbt på mig den.

Med en hög suck vänder jag mig om och ser stackars Oscar sitta tänkandes på sängkantens. Hans blick är fast i golvet och ögonbrynen är rynkande. Menande himlar jag med ögonen innan jag med stora steg går fram till honom och sätter mig gränsle över hans lår.
Svagt tittar han upp på mig och fortsätter sedan sitt tänkande. Under tiden som han funderar så slingrar han sina armar kring min midja och låser dem där.

Och där får jag även nog. Beslutsamt tar jag tag om hans käkar innan jag pressar ihop våra läppar. Intensivt masserar de varandra och sakta så möter Oscars rygg madrassen.

Hans händer smeker sig saknat ner från min midja ner till min rumpa där de tar ett fast grepp. Ett litet gny av njutning slinker ur honom när mina kyssar banar sig väg ner för hans hals. När ett till gny slinker ur honom så stannar jag med mina läppar. Plötsligt börjar jag att flina mot hans hud innan jag återigen börjar att kyssa honom. Denna gång på samma ställe.

Helt plötsligt stiger jag av honom och lägger mig på andra sidan av sängen. Chockat tittar han på mig.

"Nu kan du fundera på hur straight du egentligen är"

****
Jag måste bara få skriva av mig lite. Klockan är liksom 01:08 när jag skriver detta och jag har sån grov ångest just nu. Jag känner mig tagen för givet, utstött och liksom.... Någon som alla utnyttjar? Jag är alldeles för snäll, mot alla. Folk ser det som en av mina svagheter och väljer att utnyttja mig för det. Och nu är jag så jävla piss trött på det. Att aldrig få något tillbaka. Att aldrig ha någon som försöker göra något snällt för en.

Mina två bästa vänner verkar inte gilla mig speciellt mycket, känner mig ganska utfryst och ovälkommen nu förtiden.
Dessutom har jag alltid varit en hyfsat bra elev i skolan, och genom alla år har jag fått höra att jag inte förtjänar mina betyg. De sa att jag antingen fjäskade för lärarna eller så låg jag med dem. "Alla lärare älskade dig" eller "du hade egentligen aldrig den där kunskapen."

Och det värsta är ett jag aldrig ens nämnde alla sömnlösa nätter som jag har spenderat för att sista minuten plugga inför ett prov eller alla breakdowns jag har haft på skoltoaletten där jag bara grät och grät.
Ingen skulle ändå lyssna.

Där har vi också ett problem, jag har aldrig någon att prata med. Mamma har det redan jobbigt nog. Hon försörjer oss båda på en enda lön och jobbar alldeles för mycket. Jag vill inte vara en börda för henne. Pappa och jag har ingen djup relation direkt. Träffar honom typ varannan helg, han satt i fängelse i sex år när jag var liten för knark langeri. Så den enda anledningen till att han stannar i Sverige är för att kompensera de åren. När jag blir arton åker han till Afrika igen. Han skulle aldrig förstå om jag försökte prata med honom.
Allt som jag vill göra just nu är att bara skrika av mig. I en stor jävla mörk skog.

Så om någon känner mig läser detta.
Det verkar inte som att jag har det perfekta livet längre huh?