Killen som räddade mitt liv | M&M | {AVSLUTAD}

0.1

Jag gick sakta hem från skolan och kollade ner på min spruckna iPhone 6. Klockan var runt 14.55 och jag kände solstrålarna på mina bara ben. Jag hade ett par korta svarta shorts på mig och ett vitt linne. Jag gick med söliga steg och många ungdomar gick om mig. De kollade snett på mig, vilket de alltid har gjort. Jag har alltid varit utsatt för mobbing på ett eller annat sätt och kan inte minnas en dag i skolan utan att jag blivit kallad dumma saker, blivit puttad, slagen och till och med toadränkt.

Jag hade flera gånger gått till bron och tänkt tanken. Tänkt att hoppa, försvinna från livet. Och inte finnas mer. Det fanns inte mycket ljus eller hopp i min vardag men det fanns en viss person som fick min dag att lysa upp lite.

Min bästa vän Aline fanns alltid där för mig, men hon hade flyttat till Norge för inte så länge sedan. Det var när hon flyttade som jag började bli mobbad. Jag har alltid varit retat men Aline stod alltid upp för mig. De började med att jag blev kallad ful, fet, tjock och annat taskigt. Sedan har det bara blivit värre och värre.

Jag gick förbi bron som jag så många gånger jag gjort förr. När Aline fortfarande bodde i Sverige sprang vi ofta till bron och slängde ner pinnar vid ena sidan och sprang fort till andra sidan för att se vilken som kom fram först. Då hade bron betytt något bra för mig. Inte längre. Nu betydde den död och mörker. Jag hade många gånger sprungit till bron i tårar men någon hade alltid stoppat mig. Mina föräldrar var fullt medvetna om mitt lidande i skolan men gjorde inte mycket för det. Det kändes inte som att de brydde sig. De sa ofta att de gjorde de, men de började kännas utslitet. Att de bara sa det för att säga det. Inte för att de menade det.

*

Jag hade kommit hem och slängde av mig skorna. Varken mamma eller pappa skulle komma hem idag så jag hade hela natten för mig själv. Skönt. Jag gick ut i köket och plockade ner flingorna från översta hyllan i skafferiet. Jag plockade fram en skål och tog ut yoghurten från kylen. När jag hade hällt i yoghurten och flingorna tog jag med min telefon till soffan i vardagsrummet. Jag tänkte kolla på youtube vilket jag alltid gör när jag kommer hem från skolan. Jag satte igång Apple tv:n och gick in på appen Youtube och såg att Marcus & Martinus precis hade lagt upp en video. Även fast jag inte tycker om de klickade jag igång videon. De sa att de skulle till Sverige i några dagar. Jag suckade. Hur kan några 14 åriga tvillingar bli så stora? Jag menar, det är ju inget speciellt med de. De sjunger och dansar, ser ganska bra ut. Många gör liksom det?

När videon var slut gick jag och ställde skålen i diskhon. Sedan gick jag till hallen hängde över väskan på min axel och gick upp för trappan till mitt rum. Även fast jag var hemma själv valde jag att stänga och låsa min rumsdörr av ren vana. Jag satte mig i min bäddade säng och tog fram min telefon. Jag bläddrade snabbt igenom min Instagram och svarade på några snaps från Aline.

Hon frågade hur jag mådde och jag svarade som jag alltid brukade göra. "Jag mår bra. Lite trött och sliten bara". Hon svarade snabbt "❤" och jag log snabbt när jag såg det röda hjärtat. Gud vad jag saknade henne. Måste verkligen hälsa på henne snart! Jag skickade iväg en snap där jag frågade vart hon hade flyttat. Jag minns aldrig namnet eftersom det var en väldigt okänd ort i Norge. Jag fick snabbt en snap tillbaka "Trofors, kom och hälsa på vet jag 🤗❤" stod det. Jag log, klart jag skulle göra det. "Kanske kan komma på lovet? Hur länge får jag stanna då?❤" skrev jag. "Du kan komma första veckan på lovet, sen kan du åka hem igen i slutet av lovet! Ring när du frågat" skrev hon som svar.

Jag hoppade snabbt ur sängen och sprang ner i hallen där vi hade vår gamla hemtelefon. Jag slog snabbt in numret till mamma. Hon svarade efter tre toner och jag satte igång att prata med henne.

(Mamma: M         Jag: J)

J: Hej mamma!

M: Hej gumman! Hur mår du? Är något på tok?

J: Jag mår bra, nej inget är på tok. Tvärt om.

M: Jaha, vad har hänt då?

J: Du vet ju att Aline flyttade för inte så länge sedan?

M: Ja, det vet jag. Och?

Jag visste inte om jag skulle fråga rätt ut eller om jag skulle fråga lite försiktigt. Men jag valde att fråga på direkten.

J: Mamma, kan jag få åka till Aline i Trofors på sommarlovet?

M: Hela lovet?

J: Ehm, ah..

M: Eh, ja.. Jag tror de går bra. När åker du?

Jag vart förvånad. Lät hon mig åka så lätt? Hon verkade verkligen inte bry sig. Vill hon inte ha mig hemma? Men jag brydde mig inte, inte den här gången. Jag skulle få träffa Aline!!

J: Ehm, första dagen på lovet?

M: Det går bra. Hejdå, har lite stressigt på jobbet måste sluta.

J: Hejdå!

Jag sprang fort upp för trappan och ringde  Aline.

(Aline: A          Jag: J)

A: Hej Emma, fick du?!

J: JA! Och jag fick stanna hela lovet!

A: YEEEES! Jag saknar dig så mycket!! Jag ska visa dig allt här!

J: Ja, gör det! Kan inte vänta!

A: Inte jag heller! Vi ses om 2 veckor då!

J: Ja vi ses!

A: Älskar dig! Ses snart! Ska räkna dagarna!

J: Älskar dig mer! Ses om 14 dagar!

Jag la på med ett stort leende på läpparna. Jag skulle få träffa min allra bästa vän om 14 dagar!

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Hej ni som läser!
Hoppas ni gillar det första kapitlet! Ni får kommentera och rösta om ni vill ha fler! Och förlåt för långt första kapitel men kände att jag ville komma in lite i boken! Puss hej
💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘💘

/ C