Killen som räddade mitt liv | M&M | {AVSLUTAD}

1.9

// Emmas perspektiv \\

Jag och Marcus gick hand i hand hem igen. Det hade inte hänt något speciellt hos Aline eftersom vi bara pratat ikapp om allt som hänt.

Det hade börja skymma och jag och Marcus bestämde oss för att sätta på en film när vi kom in. Envis som han är fick han såklart välja film. Han valde Dum & Dummare 1. Inte en film jag vanligtvis skulle satt på, men det var roligt med Marcus.

*

Vi hade kollat på ungefär halva filmen när jag behövde gå på toa. Marcus pausade filmen och tog upp telefonen. Jag hoppade kvickt ur sängen och började gå mot det lilla badrummet på övervåningen. När jag passerade hallen rycktes dörren upp och in kom en ledsen Martinus.

Emma - Vad har hänt?

Martinus kollade på mig, sedan ner på skorna och sedan på mig igen. Han gick närmare mig och stod nu bara några decimeter ifrån mig.

Tinus - Jag är så förbaskat kär i dig. Det har hänt.

Jag visste att jag var tillsammans med Mac men jag kunde inte stoppa ett leende som snabbt smög sig fram på mina läppar. Martinus gick ett steg närmre mig och vi stod nu och kollade in i varandras ögon. Hans ögon som var så lika hans brors. Bruna rådjurs liknande ögon. Martinus började luta sig mot mig tills våra läppar kraschade ihop. Sist jag gjorde såhär, stod jag i en hiss. Med Marcus. Åh nej, shit! Marcus!

Jag backade tillbaka ett steg.

Emma - Sorry, jag kan inte. Jag är tillsammans med Marcus.

Jag såg hur Martinus blev kaxig i blicken.

Tinus - Det är klart. Min så perfekta bror. Att jag alltid ska stå i hans skugga.

Han vände sig fort om och jag hann inte säga något mer innan han var uppe.

Jag glömde helt bort att gå på toa så jag gick tillbaka till gästrummet där Marcus väntade. Borde jag säga något till honom? Skulle han bli sur då?

Mac - Ehm, har du sett Tinus? Har han kommit hem?

Eh, ja! Han kysste mig precis.

Emma - Ehm, ah! Jag mötte honom på vägen.

Mac - Okej, vad sa han?

Eh, jadu... Han kysste mig och sa att han var förbaskat kär i mig.

Min blick sänktes till fötterna och jag svarade lätt "inget".

Mac - Vad sa han?

Emma - Att han var förbaskat kär i mig.

// Marcus Perspektiv \\

Mac - Vad sa han?

Emma - Att han var förbaskat kär i mig.

Jag kollade förvånat på Emma. Min Emma.

Mac - Vad sa du precis?

Emma - Du hörde..

Man såg att Emma kände sig obekväm i situationen och jag reste mig upp utan att säga ett ord till Emma och gick in på mitt rum. Jag var tvungen att tänka. Vad skulle jag göra? Jag lovade Martinus att jag kunde släppa henne om det skulle förstöra mellan mig och honom. Men nu, kunde jag det nu? Hon var min flickvän. Och jag älskade henne.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Ja, vad händer nu? Ärligt tarlat  tror jag att boken börjar närma sig sitt slut. Men var inte oroliga det är några kapitel kvar! Och det kommer komma en uppföljare!

Så OBS!! Boken är inte slut ÄN!
/ C