The Lost Sister

Kapitel 1

Emmas POV
Jag lyssnade bara halvt när Annabeth la fram sin plan för fånga flaggan.
" Tråkigt Emma?" sa min bror Luke och jag nickade. Ja, jag tråkigt, jag vill få attackera och slåss. Annbeth hade börjat dela ut uppgifter till alla, jag skulle sköta försvaret, jag såg hur hon gick bort till den där nya killen, Percy tror jag han hette. Han var säkert son till nån av dem mindre gudarna, trots det mindes jag när han lyckades avväpna Luke. Han verkade förvirrad och jag struntade i honom, utan tog fram mitt svärd och ställde mig hos Travis och Connor Stoll, för Annabeth hade sagt till mig.
" Du är det enda Hermes förutom Luke som jag kan lita på, men han ska vara i anfallet så du kan väl hålla lite koll på demonerna?" det var ett smeknamn på Stolls och jag nickade. " Bra" var det ända hon sa innan hon tog fram sin kniv och stack iväg.
" Hej Em, vi har ide," började Connor och jag såg hur de började flina.
" Vi lägger ut choklad överallt så motståndarna tror att det är choklad,men i själva verket så fastnar din tungan i chokladen " avslutade Travis och jag suckade. Seriöst? Hur dumma är dem?
" Hur ska ni få tag i en klisterchoklad?" frågade jag skeptiskt, men Travis tog bara fram en chokladkaka ur fickan, Superchokladen. Jag suckade " jag tänker inte ens fråga hur ni fick tag i en klisterchoklad." de skrattade för de visste att jag var med på planen.
" Bra gör inte det," sa Connor och gjorde en highfive med Travis
" Stick och fixa det nu och kom tillbaka sen," sa jag och de gav mig en chokladkaka också sedan sprang iväg mot motståndarna med choklad. Jag flinade, de var ganska smarta när det gällde skämt och hyss. Samtidigt trodde jag nog att de ville skoja med Demeters stuga, jag visste att Travis var förtjust i Katie Gardner, även om han aldrig skulle erkänna det.

Jag spanade runt efter anfallare, jag såg ingen men var ändå på min vakt. Plötsligt hörde jag en hastig rörelse bakom mig, jag vände mig snabbt om med svärdet höjt beredd på att gå till attack. Det var ett av Ares barnen som jag inte kunde namnet på. Han gick till attack mot mig och jag blockerade och attackerade, jag hade ärvt min brors skicklighet med svärdet.
" Flaggan är vår," sa Ares barnet med hopbitna tänder, jag bara flinade och slog svärdet ur hans hand.
" Sa du något svinhuvud?" det var vad vi brukade kalla Ares barnen, han såg bara sur ut och jag slog ner honom på marken och råkade(råkade) tappa chokladen på marken. Jag såg på Ares barnet som gjorde som jag trodde att han skulle göra, han slängde sig på marken och började äta chokladen. Jag bara log och väntade på att hans tunga skulle fastna.
" Gott, nä vänta aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj!" skrek han när hans tunga fastnade, jag gapskrattade och lämnade honom där. " Jag kommer hämnas Castellan!" jag ignorerade honom och hörde glada röster ropa att de fått flaggan. Jag rusade bort dit och såg Luke hålla i flaggan, jag hurrade som alla andra. Sedan såg jag hur Annabeth fick en bister min, hon pratade med Percy som stod i vattnet, jag kollade på dem. Annabeth verkade säga något om Zeus och jag såg en grön treudd lysa ovanför Percys huvud. Han var erkänd som en son till Poseidon.
"Välkommen Percy Jackson son till Poseidon."

Så den här finns alltså publicerad på Mugglarportalen också.